• Anonym (Lo)
    Thu 5 Dec 2019 19:24
    1112 visningar
    16 svar
    16
    1112

    Att inte vara kär i sin man?

    Anonym (skild) skrev 2019-12-05 10:38:54 följande:

    Jag levde så i många år innan jag äntligen gav upp. Man lever bara en gång och jag kände inte att jag ville fortsätta kasta bort mina bästa år med en man som hellre klippte gräset än umgicks med mig.

    Det är ju svårt när man har barn, vi har tre, och när vi skilde oss passade han på att flytta 25 mil bort och lämna mig som ensamstående mamma 100% av tiden. Trots det har jag nu hittat en fantastisk man som älskar att prata och kramas (fortfarande efter en längre tid - inte bara som nyförälskad ska påpekas) och som ger mig det jag behöver. Nu fattar jag inte att jag stod ut så länge.

    När man är i det tycker man att det är bekvämt, och det kan det ju vara, men man är inte lycklig, och långsamt dör liksom livsglädjen och allt blir bara tråkigt. Människor går inte att ändra på, det är en sak om det har varit annorlunda tidigare i relationen, men om relationen alltid varit så här skulle jag säga att det är dödfött att försöka ändra på. 

     


    Din berättelse ger mig hopp. Är själv en nyskild heltidsmamma som oroar mig för hur jag ska hitta någon ny. Tänker ju att jag dels aldrig har någon tid och möjlighet att vara vuxen/dejta när jag har barnen på heltid, och undrar också vilken man som skulle vilja ge sig in i en relation med mig när jag just har barnen på heltid. Vet inte ens hur man gör när man ger sig in i en relation med så stort bagage?
  • Anonym (Lo)
    Thu 5 Dec 2019 19:24
    #16
    Anonym (skild) skrev 2019-12-05 10:38:54 följande:

    Jag levde så i många år innan jag äntligen gav upp. Man lever bara en gång och jag kände inte att jag ville fortsätta kasta bort mina bästa år med en man som hellre klippte gräset än umgicks med mig.

    Det är ju svårt när man har barn, vi har tre, och när vi skilde oss passade han på att flytta 25 mil bort och lämna mig som ensamstående mamma 100% av tiden. Trots det har jag nu hittat en fantastisk man som älskar att prata och kramas (fortfarande efter en längre tid - inte bara som nyförälskad ska påpekas) och som ger mig det jag behöver. Nu fattar jag inte att jag stod ut så länge.

    När man är i det tycker man att det är bekvämt, och det kan det ju vara, men man är inte lycklig, och långsamt dör liksom livsglädjen och allt blir bara tråkigt. Människor går inte att ändra på, det är en sak om det har varit annorlunda tidigare i relationen, men om relationen alltid varit så här skulle jag säga att det är dödfött att försöka ändra på. 

     


    Din berättelse ger mig hopp. Är själv en nyskild heltidsmamma som oroar mig för hur jag ska hitta någon ny. Tänker ju att jag dels aldrig har någon tid och möjlighet att vara vuxen/dejta när jag har barnen på heltid, och undrar också vilken man som skulle vilja ge sig in i en relation med mig när jag just har barnen på heltid. Vet inte ens hur man gör när man ger sig in i en relation med så stort bagage?
Svar på tråden Att inte vara kär i sin man?