Giftig vänskap?
Hej, jag vill bara be folk i förväg att vara snälla då detta är en tuff fråga för mig. Jag vill egentligen mest höra andras åsikter och råd om jag befinner mig i en dålig relation med min bästa vän/kusin.
Vi har sedan barnsben umgåtts som bästa vänner och detta följde oss ut i tonåren, vi fanns där för varandra när ingen annan var det. Tills jag träffade min nuvarande man och hon träffade hans bror. I början var jag glad över att vi hade vars en bror och att vi kunde ha roligt tillsammans, då bröderna själva var bästa vänner. Men under tidens gång blev jag och min pojkvän mer och mer seriösa och deras gick i stupet på 4 månader.
Jag och min pojkvän blev gravida 2år efter vi träffats, min kusin ville också bli gravid för att jag var det, men så funkar det inte ju.. Hon har ännu inte fått barn och jag tycker synd om henne för det men hon har velat ha det jag har sålänge som vi var tonåringar. jag hade då brutit kontakten med min kusin för jag kände att jag skulle bli mamma och inte hänga och flänga bland vilda ungdomar mer och inte springa till henne såfort hon sa "kom", för dum som jag är gjorde och gör jag allt för henne och på det planet är det inte ömsesidigt. Bakom kulisserna under tiden vi var ovänner så gjorde hon många märkliga saker,
T.ex gifte sig med en kille hon inte älska för att "alla andra gifte sig" och försökte skaffa barn med en kille som misshandla henne och som är missbrukare.
Men till saken nu är vi vänner igen sedan snart 3år tillbaka och under det senaste året har hon skilt sig, gått tillbaka till min pojkväns bror, blivit dumpad och träffat hans andra bror och blivit dumpad pga en graviditet som blev ett mf kort efter. Jag har verkligen försökt mitt allra bästa med att stötta henne och kommit till henne fast jag har barn (killen är då hemma) och egentligen ingen tid över eller ork att sitta på bussen fram och tillbaka för att sen vara hennes bollplank i timmar. Jag ger henne många praktiska råd och så men väldigt sällan tar hon åt sig och såfort hon blir tillsammans med någon så är jag inte intressant mer, iförsig skönt att få en liten break. Men i slutet av dagen ger jag mer än vad hon gör, sen har jag fått höra att hon med min svärmor snackar skit om mig osv, berättar saker hon inte ska. Hon gottar sig i att jag är ovän med min pojkväns familj, då dem har psykiskt misshandlat, mobbat och mammans partners har misshandlat min pojkvän (och hans syskon) sedan han var barn, därför stod jag upp för honom och gjorde mig ovän med alla, vilket ledde till att hans mamma gjort fula saker mot mig som förälder och försökt skapa en vårdnadstvist mellan mig och min pojkvän, en tvist som inte ens finns eller kommer finnas för vi är verkligen varandras halvor och vi är förbi allt sånt tjaffs och trams, vi är föräldrar med empati för varandra och våra barn.. och har varit det i snart 10år, så han har inte pratat med sin mamma sedan detta hände just för att han äcklas av hennes beteende, inte enbart för min skull. Dock, min bästa vän och kusin pratar med henne öppet framför mig "för att få insideinfo om sina ex" osv, men det är mer än så.. Min kusin försöker verkligen se bra ut i hennes ögon.
Något jag misslyckades med och egentligen skiter i,
men jag tycker att hon om någon skulle haft min rygg om hon bryr sig det minsta och aldrig mer pratat med henne, då hon har sagt väldigt taskiga saker om mig och gjort hemska saker för att förstöra mellan mig och min pojkvän och för mig som mamma. Stolt är jag att hon inte lyckades iallafall! Jag kanske tycker fel men under alla dessa år har jag stått vid hennes sida och stöttat henne igenom allt svårt hon gått igenom, jag har åkt fram och tillbaka för att finnas för henne trots att mitt liv redan har ett tajt schema. Jag bara undrar... Hon är världens goaste när man väl umgås för att ha roligt, men när vi sitter ner och pratar hamnar hon alltid i centrum och hennes problem är större osv osv, när jag yttrar mig om min dag så byter hon samtalsämne.. sen får jag höra från hennes ex att hon snackar skit om mig till alla hon umgås med och jag vågar inte säga något för jag orkar verkligen inte bråka med henne.. men funderar starkt på att bara sluta höra av mig osv och låta relationen dö ut.. Men då vet jag att hon hade börjat jaga mig och bli sur om jag inte svara.. har jag fel i att känna såhär?Förtjänar man att bli behandlad så för att man är så dumsnäll så att man får skylla sig själv?..
Jag vet att jag får skylla mig själv. Men denna relationen är så svår att bryta, av många anledningar.. Men jag börjar bli trött på att bli behandlad som skit ...
När det kommer till min kusin och svärmors relation så kan jag inte göra något för jag är inte den som begär att folk ska undvika varandra för min skull och det har jag absolut ingen rätt till heller men min kusin vet hur jag känner.. och ignorerar mina känslor totalt.. trots att hon hörde mig gråta i panik efter vad hans mor gjort och sagt, hon sa då hur mycket hon hatade henne osv, men om hon nu känner så, varför är den relationen viktigare än mina känslor?
Vad tycker ni?