Hund anmäld till länsstyrelsen

Om du läser vad jag skrev så inser du att jag skriver att det är normalt att vilja freda sitt barn. Jag skriver inget alls om att freda sig själv eller sitt barn är fel eller onormalt eller på annat sätt negativt.

Det jag skriver är fel och sjukligt är att hellre avreagera sig på hunden än att ta hand om sitt skadade barn. Du får gärna tycka att det är ett godtagbart beteende, men jag vidhåller att varje förälders prio ett borde vara barnet och inte hämd.

Och nej, det går inte alls fort att bita ihjäl ett barn. Hunden ska aktivt vara ute efter att döda ett barn för att attackera halsen, och en hund som inte är mentalstörd gör inte det. En normalfuntad hund kommer först markera med att morra och dra sig undan, när barnet inte respekterar gränsdragningen så nafsar/biter hunden händer och ansikte, och om hotet/barnet inte slutar tränga hunden så eskalerar attacken.

Jag håller i princip med dig. Men dels är det betydligt svårare att hantera en stor hund om det skulle uppstå en farlig situation både för ägaren och för tredje person. Därför är det betydligt värre om det är en dålig ägare till en stor hund än en dålig ägare till en liten. En liten hund går alltid att lyfta bort eller skydda sig emot.

Men för hundens skull så borde det vara hårdare krav på ägarna oavsett hundens storlek. Men det tycker jag gäller alla djur.

Det räcker med ett bett som tar fel så kan ett litet barn dö. Det händer ju dessutom då och då. Ofta är det ju små barn som har huvudet eller halsen i höjd med hundens huvud. En av mina gamla klasskompisar har ärr i hela ansiktet pga att familjens egen hund plötligt bitit henne allvarligt. Nu fick hon ju behålla synen och det tog inte i halsen men det är ju enbart tur.

Jag utgår också ifrån att det är hundar som inte är helt stabila som gör detta såklart. Men det spelar ju ingen roll för reaktionen. Det är ju inte som att man riskerar ett enda dugg om en stor hund hugger en ettåring i huvudet.

Det handlar inte om hämnd eller att avreagera sig utan att man skulle göra allt man kan för att skydda barnet i det läget.

Jag tycker att det är fel väg att gå. Redan idag så slipper småhundsägarna ifrån nästan allt ansvar, just för att deras hundar går att plocka upp och gå iväg med. Problemet är att dessa små hundarna skapar situationer där andra hundar (och märkbart då de stora hundarna) reagerar och får skit för det. Jag tycker inte att det spelar någon roll vem det r som står ock skriker "jävla hora!", det är den som skriker som ska lära sig att bete sig.

Åter igen, om attacken har upphört finns det ingen anledning att fortsätta misshandla hunden istället för att ta hand om sitt barn.

Det är olika regler kring kolsyrepistoler och vanliga pistoler. Och jo, barnet kommer undan om det skriker ?jag ska döda dig, din jävla hora?. Du blir chockad över uppförandet, men du går inte direkt och låser sovrumsdörren och börjar fundera över en hemlig identitet.

Om en berusad vandrande anabola steroid som Martin Jonsson dundrar emot dig och vrålar det med spottet flygandes blir du däremot livrädd, förmodligen. Det går inte att dra alla över en och samma kam.

Nä, ungarna ska inte skrika hora och folk borde absolut uppfostra sina småhundar bättre, men det är verkligen inte samma sak ändå.

Nått hyllande blir det inte tal om, jag nöjer mig med att få dig att sluta hata män. Jag vet mina begränsningar.

Det är ägaren som är anmäld (antar jag för bristande tillsyn eller något liknande). Jag skrev hund för att ordet "hund" skulle komma med i rubriken så rätt läsare skulle hitta tråden.

Du anser alltså att en liten hund har rätt att´uppföra sig hur som helst och ägaren slipper allt ansvar baserat på hundens vikt. För mig är det ett helt sjukt tankesätt.

Många hundar är oberäkneliga. I somras passade vi en 20 kg hund i vår stora, inhägnade trädgård åt bekanta. Hunden skulle vara hur lugn och snäll som helst, sa dem. Jag vågade inte låta hunden gå själv omkring i trädgården, eftersom de kan hitta på att gräva sig ut under staketet, om de får vara utan tillsyn. Plötsligt såg jag hunden vifta på svansen, den såg upphetsad ut. Vad har den nu hittat, tänkte jag, en orm? Jag skyndade mig dit, för att rädda hunden från att bli huggormsbiten, tänkte jag. Då såg jag, att det var grannens gamla katt, som var föremålet för hundens intresse.

Neeeej, skrek jag och greppade tag runt hundens midja. För en stund lyckades jag hålla i hunden (katten hade kunnat hoppa upp i trädet bredvid, men gjorde inte det, kanske pga åldern, 16 år). Hunden gjorde ett jättehopp och landade intill katten och det sa "smack" och kattens huvud var inuti hundens käft. Herregud, tänkte jag och kände mig svimfärdig och skräckslagen. Jag försökte dra ut kattens huvud ur hundens mun, men det gick inte. Jag ropade på min granne, som var i närheten och han kom och vi försökte få hunden att spotta ut katthuvudet under en längre tid. Det var fruktansvärt, som i filmen "Alien".

Vi kämpade och kämpade och äcklades nåt så fruktansvärt av det som skedde. Till sist drog grannen hunden i benen och då släppte hunden greppet och katthuvudet kom ut. Katten kändes lealös och säkerligen död. Vi låste in hunden och började leta efter kattens ägare och så småningom fick vi tag på henne via en an annan granne. Hon var mest orolig över hur illa skadad katten kunde vara, men det syntes nästan ingenting på katten, hakan var spräckt lite och en droppe blod syntes.

Sedan åkte vi i vår bil till veterinären och det var bara kremering som gällde. Vi betalade den, eftersom vi passade hunden. Jag köpte mycket stora blommor och flera chokladaskar som tröst och "bearbetning av sorgen", eftersom jag visste, att familjen hade många barn och barnbarn. Hunden var satt på en extrem svältdiet och den hade bantats ner rejält och vi tror, att det var den svåra hungern, som fick hunden att fånga sin egen "lunch". Den har säkert jakten i sina gener och kan döda sitt byte genom att ta huvudet i sin  mun och ruska om bytet, tills ryggraden går av. Enligt veterinären hade just det hänt.

Jag äcklades så fruktansvärt av det inträffade och mådde illa bara jag såg en hund eller katt. Det var nog det värsta som jag har varit med om, ett bestialiskt mord. Hunden var av rasen Staffe. Vi tackade nej till vidare hundpassning med den hunden, jag var i chocktillstånd i veckor, jag är en stor kattvän. Hur gullig hunden än kan se ut, kan den vara en bestialisk mördare, mer eller mindre, beroende på rasen.