Ni med Aspergers
Jag har nu varit involverad med en man med Aspergers syndrom i över ett år.
Riktar frågan till er med samma diagnos.
Han har nu varit väldigt deprimerad ganska så länge.
Han har många insatser från vården i form av boendestöd och psyk.
Nu känns det som att han har gett upp helt.
Han känner alla känslor så väldigt starkt, efter att jag lärt känna honom så vet jag nu att han har ett enormt självhat, världens största hjärta och han gör allt för att skydda mig.
Jag är den enda personen han har släppt in någonsin och han har flertalet gånger stött bort mig för att han anser att jag mår alldeles för dåligt av att se honom må dåligt.
Han har inget förtroende för vården alls längre och under hösten har det hänt mycket i hans närhet som gör att han mår ännu sämre..
Vi har varit ifrån varandra ett par perioder men hittar alltid tillbaka till varann på något sätt.
Vårat förhållande har mest präglats av en enorm förståelse för varandra som gör att det känns som att vi känt varandra i hela livet.
Kan förstå att många tycker att jag borde släppa honom och gå vidare, men jag har försökt och det går bara inte.
Han tänker väldigt logiskt i alla sammanhang och tror att jag får det bättre med någon annan, men ingen av oss släpper varandra.
Jag vet helt ärligt inte hur jag ska få honom att förstå att det är jag själv som väljer att vara med honom och det är ett val jag själv tagit.
Innan jag träffade honom hade jag ingen stor insikt i hur en person med as tänker, och jag har nu förstått att det skiljer sig väldigt från person till person.
Men jag skulle ändå vilja veta från andra personer med samma diagnos hur jag ska vara?
Då menar jag inte att jag ska foga mig efter honom men eftersom att jag har valt att vara med honom så inser jag att jag måste få mera förståelse.
Sen förstår jag också att depressionen han befinner sig i gör att allt blir svårare.