Min man får fruktansvärda raseriutbrott!

Hej alla kloka. 

Jag känner att jag behöver skriva av mig och det vore skönt med era tankar och erfarenheter.

Kort bakgrund: Jag växte upp i ett ganska bråkigt hem. Mina föräldrar var helt enkelt ganska olika och min äldre syster ganska provocerande, och det ledde till stora bråk mellan alla tre - medan jag som var rädd och avskydde bråk, gömde mig på mitt rum.

Detta ledde till att jag lovade mig själv att aldrig leva i ett äktenskap där det bråkas en massa. Diskussioner ok, men inte en massa bråk.

Jag och min man kände varandra i flera år innan vi blev ett par. Jag såg honom som lugnet själv, medan han attraherades av min självständighet och att jag inte var konfliktsökande utan tycker att man ska få leva sina egna liv (såklart med vissa gränser) i ett förhållande. 

Men efter kanske tre år ihop fick han sitt första utbrott, då helt omotiverat. Han var irriterad på lite olika saker och exploderade bara. Började skrika elaka saker till mig och jag blev helt chockad.

När han lugnat ner sig bad han om ursäkt och allt var lugnt. Sen fick han ett till utbrott några månader senare, och efter det fortsätter han att få som uppbyggnad av olika saker, som stress på jobbet, mycket med barnen, irriterad på mig över något, som till slut leder till regelbundna explosioner, runt en gång i månaden. 

Det värsta är att han även slår sönder saker, och på riktigt skrämmer mig, samt vrålar saker som att jag är helt rubbat, helt puckad osv. Jag känner mig aldrig rädd att han ska slå mig, men det är ändå extremt obehagligt och jag har sagt åt honom att han måste sluta annars kommer min kärlek ta slut, för jag tappar all respekt för honom när han får de där utbrotten.

Efter att han slagit sönder en dörr hemma gick vi i parterapi och fick verktyg att inte komma så långt att han får utbrott. Det höll dock bara i ett halvår.

Sen fick han ett nytt utbrott utan att slå sönder saker, men jag spelade in i hemlighet när han vrålade elakheter åt mig som han sen fick lyssna på, och då blev han lite skärrad och lugnade sig i några månader igen. 

Men för några veckor sen brast det igen efter att det varit mycket på jobbet, och han slog sönder en av barnens grejer. Det var droppen för mig och vi har inte återhämtat oss riktigt efter det. Han ber heller inte om ursäkt längre utan vill mest få det till att det till stor del är mitt fel att han får utbrotten, eftersom jag inte 'lyssnar på honom', och han vill inte gå i terapi igen eftersom han känner att jag inte tar del av ansvaret utan att det bara ska handla om hans utbrott.

Vill tillägga att i övrigt är han en helt 'normal' person, med bra jobb och han dricker sällan så utbrotten kommer aldrig i samband med alkohol. Han får bara som en uppbyggnad och blir helt rasande när det är för mycket, som han tar ut på mig. 

Så just nu känner jag mest att jag vill lämna, men vi har samtidigt två barn, fint hus, ett bra liv i övrigt, helt enkelt det vanliga som får en att ändå vilja kämpa ett tag till.

Så vi får se hur jag gör i framtiden, men det vore som sagt skönt att få höra era tankar och erfarenheter.

Tack