Ni som har bebisar som sover dåligt: samsover ni?

Frågar för att jag undrar om sömnen förbättras av att sova tillsammans eller inte? Antar det är olika men vill gärna höra!

Har två barn som är stora nu. Men ettan var jättejobbig. Jobbig att lägga upp i 6-årsåldern, även om hon sov ok då. Jag höll på med spjälsäng, metoder (klarade 5-minutersmetoden i 25 min, sen bröt jag ihop...), sova eget rum. När tvåan kom försökte jag med spjälsängen men han var orolig. Han fick sova med mig i stället. Alla sov mycket bättre. Han sov som en bäbis, dvs vaknade då och då för att amma. Tills vi slutade med nattamning. Han var nästan 3 innan han ens fick en egen säng. Har aldrig varit bökig med nattning eller sövning. 

Har en son som är 2,5 och det har gått i olika perioder hur han har sovit. Vissa perioder vaknar han 5-6 ggr per natt, ett tag vaknade han bara en gång per natt och enstaka nätter inte alls. Sedan ett halvår har vi hamnat i en mindre bra situation där han absolut vill sova med mig i sin säng, så han hämtar mig någon gång mitt i natten. Om jag nattar om honom kommer han bara tillbaka förr eller senare. Det är ju otroligt mysigt så klart och just nu sover vi rätt bra ihop men oftast väcker han mig några ggr per natt även när jag är där inne, bara det att han somnar om väldigt snabbt. Inte optimalt men just nu har jag varken lust eller energi att ta den avvänjningen.

Vi samsover för att få bättre sömn. Jag vet inte om hon hade vaknat mer eller mindre i egen säng, men uppvaken blir betydligt lindrigare.

Det gjorde vi. Hon vaknade ändå ofta men fördelen var att hon somnade om fortare. Hon är åtta år nu och vaknar fortfarande ofta på natten och behöver oss för att somna om. Somnar alltid i egen säng och hamnar ofta hos oss sen.

Älskar samsovning, gjort det med bägge barn. Ibland har de somnat i sina sängar, ibland våra, men kommer nästan alltid förbi någon gång under natten (de är nu 2 och 6 år).
Har aldrig ens tänkt på att ta kampen med att gå tillbaka med dem, de behöver ju närhet och jag kan ju bara gissa hur kämpigt det andra alternativet skulle vara. 

De sover närmast väggen och jag störs inte av deras rörelser, sambon har det mycket svårare och därför sover han på min andra sida. 

Haha är det nån som får sova hela natten när de samsover? Själv sover min son hela nätter sedan han var åtta månader, i egen säng i vårt sovrum. Funkar perfekt och unga uppvak på natten. Han är nu tre år.

Försökte få min som att sova i babynest men det gick inte. Han bara skrek och när han väl somnade vaknade han hela tiden. Att sova i spjälsäng var inte att tänka på. Han får sova i min säng, bredvid mig - utan babynest, och det går så mycket bättre.

Samsov och det fungerade bra.

3 av 4 har sovit gräsligt dåligt. Den som sov gjorde det oavsett egen säng eller bredvid mig. Han fick sova i sin säng tills första uppvaket och amning, sen orkade jag inte humpa tillbaka honom.

Den som sov sämst sov bara om det konstant rörde sig. Då fick man ha tassar på sängen och skaka hela natten. Stannade det vaknade han. Funkade även att ha honom på magen och guppa upp och ner med rumpan så allt skakade men gav inte bättre sömn, däremot kramp i rumpan för mig.

Har man barn som sover värdelöst provar man allt, men nä samsovning gjorde inte att de sov bättre men det blev drägligare för mig med alla omsövningar om jag slapp ta upp och ner ur sängen hela tiden.