Bebisberoende eller äkta barnlängtan?
Jag är så pass lyckligt lottad att jag har två underbara barn och en fantastisk man. Vi har det jättebra och jag borde vara nöjd så. Men varje dag, flera gånger om dagen (eller egentligen typ hela tiden), tänker jag på att jag vill ha fler barn. Eller vill jag det? Det är det jag tycker är så svårt att veta. När jag tänker på fler barn är det främst graviditet, förlossning, gissa kön på ultraljudsbilder, välja namn, hur fler barn skulle bli (Flicka/pojke? Utseende? Personlighet?), bebisgos, babysim osv. jag tänker på. Visst tänker jag även på ett barn till, ett syskon till de barn jag redan har, ett till vuxet barn, en till på jul och andra högtider, kanske fler barnbarn, se ett till barn utvecklas och växa upp, osv. Men det är allt det där andra som ligger i fokus. Betyder det att jag är bebisberoende då och inte bör skaffa fler? Hur blir man i så fall av med längtan? Eller vill jag faktiskt på riktigt ha fler barn och bör försöka få det? Hur vet man?
Jag som alltid tänkt mig två och egentligen tycker det är galenskap att skaffa fler än så... Svårt. Någon som känner igen sig? Hur gjorde ni? Hur vet man om man är bebisberoende eller har äkta barnlängtan?
Min man är nöjd med 2 barn men säger att han inte på något sätt är stängd för fler så att om jag vill att vi försöker är han med på det. Det är alltså upp till mig.