Hur viktigt är sex för dig i ett förhållande?

Hur ser du på sex i ett förhållande? Kan det vara skäl till separation eller är det inte så viktigt utan att du kan vara utan det om allt annat är bra? Är det en faktor bland alla andra eller är det något avgörande?

Jag är man. För mig har sex alltid varit viktigt i mina relationer och det har därför också ofta blivit en fråga som har diskuterats och det har gjort det svårt för mig att stanna. Jag är snart 60 och har varit gift två gånger, första äktenskapet med gemensamma barn och det andra utan men båda har barn.

I båda äktenskapen var det faktum att sexet inte fungerade en viktig faktor, men inte den enda, till att jag valde att lämna. Jag har inte fungerat på samma sätt som mina fruar som båda var väldigt intresserade av sex i början men sen falnade den glöden och de blev allt mindre intresserade med tiden. I båda relationerna gick vi i parterapi och vände och vred på våra förhållanden men kom inte fram till nåt som gjorde att vi kunde mötas.

Nu är det kanske dags att definiera vad sex betyder för mig. Sex är något ömsesidigt, man ger och tar emot och det gäller båda inblandade. En kvinna som "ställer upp" för husfriden lämnar mig helt kall. Sådant sex är totalt ointressant för mig. Jag vill och behöver få känna mig åtrådd och jag vill att kvinnan är aktiv i sexet och inte bara är en som tar emot. Om jag ibland onanerar och ser på nån porrfilm så är bland det bästa att se en kvinna som onanerar och får orgasm. Jag tänder på att min partner njuter.

Så vet jag också att det lär komma invändningar här om att mina kvinnor kanske inte orkar ha sex för att de får göra för mycket i hushållet och ta ansvar för familjen, men så har det verkligen inte varit. Tvärtom har jag alltid varit den som gjort mest och tagit mest ansvar. Båda mina exfruar har varit mer intresserade av sina jobb och inte brytt sig särskilt om hushållet. De har heller aldrig i våra terapisamtal anklagat mig för något sådant utan när vi har diskuterat just sexet så finns det inget som de "skyller på" som har gjort att de har fått kraftigt minskad sexlust utan menar att det "bara blir så".

Och jag kan acceptera att det "bara blir så". Vi är olika. För många människor, både män och kvinnor, är det så att är man som mest sexuellt aktiv i början av en relation och sen avtar det. För vissa försvinner lusten och intresset helt, och det kan det göra oavsett om man har det bra i övrigt i relationen eller inte. För mig blir det inte så. Jag har haft samma sexdrift hela livet. Dvs. inte så jag vill ha sex flera gånger om dan eller ens en gång varje dag. Det viktiga för mig är att när man väl har sex så ska det vara kvalitet på sexet. Båda ska vara mentalt närvarande och vilja ha sex, känna åtrå och lust.

Det är mycket värre, tycker jag, att leva i en relation där man inte får utlopp för sina behov än att vara ensam och leva på hoppet. Jag är ju rätt ordentligt desillusionerad vid det här laget.

Summa summarum: För mig är sex bland det viktigaste i en parrelation. Allt annat, alla andra intressen, kan jag kanske hitta andra personer att utöva tillsammans med, men sex ska stanna inom relationen. Iaf är det så som de flesta tycker, och ärligt talat tycker jag det också, det blir lite konstigt annars.

Så, om jag inte kan få utlopp för mitt sexbehov inom en relation så kan jag lika gärna leva ensam och försöka mig på att hitta nån KK eller möjligtvis särbo så att det inte är lika besvärligt att släppa den relationen och gå vidare om jag hamnar i samma situation igen.