"Besviken" över bebisens kön

Vill du få en flicka så gift dig med en kock eller liknande. Killar i varma miljöer får flickor.

Är i exakt samma situation. Har en flicka sen innan och ville så gärna ha en lillasyster. Vi har fått kämpa för detta syskon, och därför är jag så förvånad att jag är besviken över könet. Min mamma reagerade också mycket negativt på pojknamnet vi valt, och min dotter har sagt att hon vill ha en lillasyster istället.

Men besvikelsen har börjat lägga sig nu 2v efter RUL, jag tror som du att det bara gäller att bearbeta sina förväntningar. Jag tittade också på söta pojkbäbisar på diverse bloggar etc. Dessutom så tröstas jag av vetskapen att detta troligtvis inte kommer spela roll ett dugg när bebisen väl är här.

Jag har varit med om samma och kan lugna dig, det går över! Jag önskade mig en flicka båda gångerna och fick två pojkar. Ena gången kollade jag könet innan och blev besviken, men efter att han fötts var det ingen besvikelse kvar. Nu känns det helt otänkbart att ha en flicka! Det är underbart med två killar.

Väldigt många som inte förstår detta, vilket är bra såklart. Men TS, det du känner är också jättevanligt. Många kvinnor vill ha tjejer och män vill ha pojkar, det är en instinkt, samma kön som en själv är bekant och tryggt. Handlar inte om att inte älska, att bebisen är oönskad bla bla bla. Man kan inte rå för det! (sen finns såklart människor som vill ha annat kön av andra orsaker men det orkar jag inte ta upp eftersom det inte är vad TS berskiver)

Men det går över! Jag lovar, kanske snart, kanske i slutet av graviditeten eller förmodligen när du har pyret som du har skapat på bröstet.

Jag kände exakt samma! Kände mig hemsk! Usch! Men när jag läste att man inte kan rå för det slutade jag skuldbelägga mig själv. Var glad över pojken i magen i slutet. Men jag kan inte svara för hur det kändes sedan för du kanske inte vill läsa detta, men vår pojke på ultraljudet var en flicka ändå.

Tack för era svar! Är en tröst att veta att det finns andra som upplevt asamma sak, samt att upprördheten liksom lugnar i sig av sig själv efter ett tag  

Fick väldigt goda nyheter om en helt annan sak igår också, så hela kvällen (och natten) var fullt av tanker kring detta. Så då glömde jag väl bort att "sura" litegrann också  Men märker väl nog lite ännu, att då jag kommer att tänka på det så kommer känslorna av besvikelse. Eller ja, det är kanske nästan mer som irritation/förtret än besvikelse, egentligen. Ilska över att saker inte gick som jag trott, eller kanske till och med omedvetet börjat "planera". Men jo, det går väl om. Är helt säker på att om inte förr så har jag helt glömt alla dessa tankar då jag får bebisen i min famn!

Fast nu känns det nästan som att jag ungefär är arg på bebisen, haha! Gud så löjligt det låter! Men typ "varför var du inte den jag trodde?", helt sjukt! Fast jag får väl försöka att inte tänka på det så mycket, snurrar väl bara in mig i tankarna då. Inte kolla pojknamn eller nåt sånt. Bara koncentrera mig på att njuta av det stundande jullovet och julen. Dom dumma känslorna lägger sig väl efter ett tag 

Det där är ju en jättevanlig känsla! Det är klart man bygger upp fantasier, en önskan och en förväntan när man inte vet vad det blir och sen PANG får man det uppkört i ansiktet att det inte alls blir så! Man får vara besviken, det är helt okej.

Jag ville helst också ha en flicka, men var på ultraljud förra veckan och fick veta att det var en pojke där inne. Dock blev jag inte besviken, men hade ju fantiserat om en liten tös liksom! Men jag tror att det var enklare för mig att hantera då verkligen varenda en runtomkring mig sa att jag kommer få en pojke och så blev det ju! :) Så jag har vant mig med tanken liksom!

Dock blir man ju lite besviken när man blir överöst med reklam för söta flickkläder och att pojkkläderna är så fula och tråkiga.. Namn är också jättesvårt! Hade ett flicknamn som jag velat ha sen jag var liten, men nä, fick leta nya!

Känner samma sak! Va så inställd på en flicka. Fick via nipt veta att d är en pojke. Var tvungen att ventilera min besvikelse precis när jag fått svaret sen släppte det rätt snabbt. Behövde bara ställa in mig på att det kommer bli lite annorlunda än jag tänkt mig. Tycker det är helt ok att känna så och vet inte varför vissa blir sura. Barnet är ju på inget sätt oönskat bara för att man till en början känner en liten besvikelse över att de föreställningar man byggt upp måste ändras.

Och så finns vi som innerligt önskade en pojke och faktiskt var lite nervös för "facit" som levererades vid förlossningen. Själv hade jag tur båda gångerna som fick mina söner!

Har aldrig sett mig som en flickmamma och är glad att jag fick pojkar.

Har två pojkar och önskade en flicka. Trodde det var en flicka men nej en till pojk. Var lite ledsen men nu har det lagt sig. Ser ju glädjen på mina pojkar och gubben hemma att en till buspojk blir underbart! Det här smittat av sig och nu längtar jag jätremycket.

Hoppas det är dina gravidhormoner som får dig att känna som du gör. Omoget beteende på riktigt. Vet väl alla att det är 50/50 chans att få pojke som flicka? Hade du mått bättre tror du om du hade fått veta att det är en flicka men med en allvarlig kromosomavvikelse?