Vi som planerar äggdonation 2020

Har varit på kliniken. Fått missfall konstaterat. Ska prata mer med läkaren i morgon. Ev ta cytotek för att få ut det som var kvar.

Sofia, jag beklagar att du fick avbryta behandlingen! Hoppas verkligen att det går bättre nästa gång!

Har varit på kliniken. Fått missfall konstaterat. Ska prata mer med läkaren i morgon. Ev ta cytotek för att få ut det som var kvar.

Sofia, jag beklagar att du fick avbryta behandlingen! Hoppas verkligen att det går bättre nästa gång!

Godmorgon alla!

Det var länge sedan jag skrev, här är en liten uppdatering från mig. För er som kommer ihåg, vi valde en klinik i Danmark och en massa DNA-tester gjordes på min man. Resultaten kom tillbaka ok. Vi blev erbjudna en äggdonator som kändes så enormt långt från mig så vi avbröt med dem och bytte klinik i Danmark. Jag tappade helt förtroende för deras matchning. De hade 1 (!) donator, det var allt just då. Så det var den donatorn de erbjöd oss trots varken längd, blodtyp, eller färgerna matchade mig. Jag bara grät!

Med klinik nr2 så gick allt så otroligt fort, de hittade vad de tyckte vara ?an almost perfect match? med längd, färger, ansiktsdrag och bildtyp, och de var väldigt exalterade över den, vi kände stort förtroende för dem. Närvarande, snabba svar, inkännande, professionella upplevde vi. Fantastisk koordinator. Vi bor även i Skåne och kan lätt ta oss över bron trots alla Covid-19 restriktioner. Så vi körde på med det, de frysta embryona kom till Danmark i mitten på Oktober, stimulering för mig (4 meds), FET och nu är jag 5dp5t så på femte ruvardagen med en 5 el 6 dagars blastocyst.

Försöker att inte googla, läsa osv men 2 week wait är fan jobbigt - som många av er har upplevt. Dessutom har jag molande mensvärk och kramper i livmodern vilket gör mig ganska säker på att det inte fungerat denna gången och embryot inte har implementerats.

Denna tiden med att hela tiden konstant känna in och tolka tecken och gissa vad som är symtom hit eller dit och vad är medicinernas påverkan osv osv är en total headfuck.

Hur gör ni andra? Hur orkar ni? Jag är så otroligt imponerad av alla modiga starka kvinnor här i denna tråden som orkar fortsätta och kämpar!

Är det någon som tänker att ?nej, fan nu räcker det?! Å bara vill sluta försöka och sätta punkt för denna delen i livet och gå vidare? Tror alla mina rädslor blommar ut. Jag kände mig så känslomässigt bortkopplad i hela ÄD-processen när vi väntade på donatorn. Det känns så overkligt alltihopa för mig och jag sörjde medan vi ändå fortsatte steg för steg.

Är det någon som har en lycklig historia med mycket kramper och molvärk och känningar i livmodern?

Lovar att återkomma och berätta hur det går. Testdag 24/11. Så ett bra tag till tills dess och misstänker att om min mens är på väg så har det hänt innan testdag trots medicineringen.

Vi har två försök kvar i frysen om detta inte går vägen. Vi får hålla tummarna tillsammans!

Sänder alla stora kramar var ni än är i processen, asså - sakerna man klarar av som man aldrig trodde man skulle behöva göra.

Önskar er en fin dag! Kramar

Godmorgon alla!

Det var länge sedan jag skrev, här är en liten uppdatering från mig. För er som kommer ihåg, vi valde en klinik i Danmark och en massa DNA-tester gjordes på min man. Resultaten kom tillbaka ok. Vi blev erbjudna en äggdonator som kändes så enormt långt från mig så vi avbröt med dem och bytte klinik i Danmark. Jag tappade helt förtroende för deras matchning. De hade 1 (!) donator, det var allt just då. Så det var den donatorn de erbjöd oss trots varken längd, blodtyp, eller färgerna matchade mig. Jag bara grät!

Med klinik nr2 så gick allt så otroligt fort, de hittade vad de tyckte vara ?an almost perfect match? med längd, färger, ansiktsdrag och bildtyp, och de var väldigt exalterade över den, vi kände stort förtroende för dem. Närvarande, snabba svar, inkännande, professionella upplevde vi. Fantastisk koordinator. Vi bor även i Skåne och kan lätt ta oss över bron trots alla Covid-19 restriktioner. Så vi körde på med det, de frysta embryona kom till Danmark i mitten på Oktober, stimulering för mig (4 meds), FET och nu är jag 5dp5t så på femte ruvardagen med en 5 el 6 dagars blastocyst.

Försöker att inte googla, läsa osv men 2 week wait är fan jobbigt - som många av er har upplevt. Dessutom har jag molande mensvärk och kramper i livmodern vilket gör mig ganska säker på att det inte fungerat denna gången och embryot inte har implementerats.

Denna tiden med att hela tiden konstant känna in och tolka tecken och gissa vad som är symtom hit eller dit och vad är medicinernas påverkan osv osv är en total headfuck.

Hur gör ni andra? Hur orkar ni? Jag är så otroligt imponerad av alla modiga starka kvinnor här i denna tråden som orkar fortsätta och kämpar!

Är det någon som tänker att ?nej, fan nu räcker det?! Å bara vill sluta försöka och sätta punkt för denna delen i livet och gå vidare? Tror alla mina rädslor blommar ut. Jag kände mig så känslomässigt bortkopplad i hela ÄD-processen när vi väntade på donatorn. Det känns så overkligt alltihopa för mig och jag sörjde medan vi ändå fortsatte steg för steg.

Är det någon som har en lycklig historia med mycket kramper och molvärk och känningar i livmodern?

Lovar att återkomma och berätta hur det går. Testdag 24/11. Så ett bra tag till tills dess och misstänker att om min mens är på väg så har det hänt innan testdag trots medicineringen.

Vi har två försök kvar i frysen om detta inte går vägen. Vi får hålla tummarna tillsammans!

Sänder alla stora kramar var ni än är i processen, asså - sakerna man klarar av som man aldrig trodde man skulle behöva göra.

Önskar er en fin dag! Kramar

Har varit på kliniken. Fått missfall konstaterat. Ska prata mer med läkaren i morgon. Ev ta cytotek för att få ut det som var kvar.

Sofia, jag beklagar att du fick avbryta behandlingen! Hoppas verkligen att det går bättre nästa gång!