Vi som planerar äggdonation 2020

Hej alla,

Vi hade testdag 24/11 och det visade sig vara negativt. Vi var lite förberedda på negativt test men som ni vet är hoppet det sista som lämnar en. Jag hade nämligen tyckt jag hade fått metallsmak i munnen, var enormt törstig, fick känslig näsa för dofter och var så törstig. Sen försvann det efter 3-4 dagar. Å det tolkade jag som ett dåligt tecken. Man önskar ändå att det ska fungera av hela ens hjärta, att man får bli gravid och mamma. De två veckornas väntetid är ju för mig en konstant symptom-safari där man tolkar varenda känsla varenda sekund.

Vi var så ledsna och bara grät tillsammans i sängen efter testet. Så nu har jag slutat med medicineringen och väntar på min mens ska komma. Vi börjar sen direkt igen med meds på dag 2-3.

Vi har sagt att vi testar de två embryon vi har kvar sedan är det över för vår del. Vi vill / orkar inte mer och vill inte börja om med ny donator.

Jag vill på något vis gå vidare med mitt liv och läka efter detta traumat som pågått så länge nu.

Detta låter kanske knäppt men en liten tröst är att jag ska prata med ett jätteduktigt medium. Jag vill vad hon ser i min framtid och få lite hjälp med hitta mitt fokus igen. På annat.

Som ni förstår så är det ju så rått fortfarande och är fortfarande ledsen. Så såhär känner och resonerar vi här och nu.

Sänder alla stora kramar

Hej igen alla kämpar!

En liten lägesrapport från mig. Jag är nu gravid i v19+1, gjorde ju insättning hos Olga 1/8. Var igår på rutinultraljud och kollade läget, det är ju alltid lika nervöst och häftigt. Allt såg bra ut, så nu är det bara att fortsätta att se tiden an. Mitt värsta graviditetssymptom är att jag tenderar att bli värsta hormonella känslomonstret, en drama-queen som jag inte alls känner igen. Mest jobbigt för mig själv, eftersom jag blir så orolig och uppvarvad och får svårt att sova osv, men även för de andra i familjen tidvis, skulle jag tro... men sånt är livet.

Kämpa på allihop!

Jag kapar tråden lite ang sköldkörteldiskussionen. Nån som har koll på t4 värdet? Bör det vara högt eller lågt och finns det några riktlinjer ur ?försöka få barn perspektivet?? Är det den andra typen av hormon man kan behöva då om man ligger fel? Kommer ju aldrig ihåg vad den andra medicinen än levaxin heter...suck.

T4-värdet tittar man inte så mycket på då det kan svänga rejält inom bara ett par timmar. Det är just tsh som man tittar på. Om allt fungerar med medicineringen som det ska bör T4 och T3 hänga på tsh:et och ligga inom normala referensvärden.

T3 är däremot viktigt. Är det Liothyronin du tänker på? Det är den medicinen som jag fick sluta med och det är T3-hormon. Vill man bli gravid och under graviditet så rekommenderas man inte att ta den eftersom den inte går via moderkakan

Annars har du grissköldkörtelhormon men det kan ta mycket tid tills ens värden stabiliseras med det och i Sverige är det inte jättevanligt.

Om du har tagit tester inom vården så tar de även på T4 och T3. Det de kan vara dåliga på är att kolla av TPO (auto-antikroppar som angriper kroppens egna vävnader). Man kan ha alla tre, tsh, T3 och T4 inom referensvärden men ändå ha förhöjt TPO vilket tyder på Hashimitos.

Så det är viktigt att kontrollera alla dessa värden för att se om man ligger inom referensvärden. Men om man utgår från tsh bör de övriga värdena hänga på men det inte är säkert.

Även om det på mina blodprov ser helt normalt ut med Levaxin och värdena så hade jag kvar symptomen. Med bara ett litet tillägg av Liothyronin så blev jag piggare (inte lika trött och orkeslös), ledvärken och svullnaden blev bättre och allt möjligt. Men som sagt, jag har ju ingen sköldkörtel heller. Finns många som protesterar att sjukvården säger till en att sluta med Liothyronin under graviditet men jag ville inte riskera något.

Men i början på graviditet gäller det att öka Levaxinet för de flesta. Jag kom ihåg att jag låg på tsh 1 vid insättning, två veckor senare när jag testade positivt så tog jag nytt och då hade det stigit till 4.

De första 12 veckorna så har fostret inget sköldkörtelhormon så de blir helt beroende av mammans (därav får många missfall om man inte håller koll på det). Levaxindosen som man har räcker för en men fostret behöver ju också en del. 

Fy, en djungel allt detta med hormoner alltså.