Vi som planerar äggdonation 2020

Menar du på ivf-klinikerna? Jag tänkte allmän läkare. Endokrin tar också alltid dessa tre. Men förr i tiden var de dåliga på att testa sköldkörteln överhuvudtaget trots att man uppvisade tydliga symptom och envisades med utbrändhet.

Jag vet, det ställer till med så mycket. Jag har många gånger tänkt på varför jag inte fryste mina ägg innan operationen. Tänk om, tänk om. Går ju tyvärr inte göra något annat mer än att dela med sig egna erfarenheter så att andra inte hamnar i samma situation och göra det bästa av situationen.

Ja, det låter bra så att du och kliniken har koll från början. Hoppas att det snart är över så att du får återhämta dig från allt <3.

Både ivf och vårdcentral.

Tack, ja jag hoppas att det snart är över. Ska på kontroll idag igen och se hur det ser ut.

Fasen vad trist Grodan, missat helt att det gick åt skogen:((( Skönt att ni gör behandling hemma och visst hade ni i frysen nu?

Fasen vad trist Grodan, missat helt att det gick åt skogen:((( Skönt att ni gör behandling hemma och visst hade ni i frysen nu?

Hej igen alla kämpar!

En liten lägesrapport från mig. Jag är nu gravid i v19+1, gjorde ju insättning hos Olga 1/8. Var igår på rutinultraljud och kollade läget, det är ju alltid lika nervöst och häftigt. Allt såg bra ut, så nu är det bara att fortsätta att se tiden an. Mitt värsta graviditetssymptom är att jag tenderar att bli värsta hormonella känslomonstret, en drama-queen som jag inte alls känner igen. Mest jobbigt för mig själv, eftersom jag blir så orolig och uppvarvad och får svårt att sova osv, men även för de andra i familjen tidvis, skulle jag tro... men sånt är livet.

Kämpa på allihop!

Hej alla,

Vi hade testdag 24/11 och det visade sig vara negativt. Vi var lite förberedda på negativt test men som ni vet är hoppet det sista som lämnar en. Jag hade nämligen tyckt jag hade fått metallsmak i munnen, var enormt törstig, fick känslig näsa för dofter och var så törstig. Sen försvann det efter 3-4 dagar. Å det tolkade jag som ett dåligt tecken. Man önskar ändå att det ska fungera av hela ens hjärta, att man får bli gravid och mamma. De två veckornas väntetid är ju för mig en konstant symptom-safari där man tolkar varenda känsla varenda sekund.

Vi var så ledsna och bara grät tillsammans i sängen efter testet. Så nu har jag slutat med medicineringen och väntar på min mens ska komma. Vi börjar sen direkt igen med meds på dag 2-3.

Vi har sagt att vi testar de två embryon vi har kvar sedan är det över för vår del. Vi vill / orkar inte mer och vill inte börja om med ny donator.

Jag vill på något vis gå vidare med mitt liv och läka efter detta traumat som pågått så länge nu.

Detta låter kanske knäppt men en liten tröst är att jag ska prata med ett jätteduktigt medium. Jag vill vad hon ser i min framtid och få lite hjälp med hitta mitt fokus igen. På annat.

Som ni förstår så är det ju så rått fortfarande och är fortfarande ledsen. Så såhär känner och resonerar vi här och nu.

Sänder alla stora kramar