Nygift och otrogen

Min erfarenhet har lärt mig att det på det stora hela finns 2 typer som är otrogna, dels dem egotrippade som tycker att dem är värda lite extra på sidan och egentligen skiter i sin partner sen den typen som inte tycker att den inte får ut det den vill ha i sitt partnerskap. Från en killes ståndpunkt handlar det oftast att han inte får tillräckligt med sex eller den typ av sex han vill ha. Från en kvinnas ståndpunkt handlar det ibland om samma men allt som oftast om att vilja bli uppmärksammad, att bli sedd och åtrådd. Den först typen är helt klart återfalls benägen.

Otrohet är allmänt ett mycket komplicerat ämne och det är så otroligt svårt att råda någon hit eller dit. För mycket variabler, har din partner planerat otroheten bakom din rygg eller var det en snabb enstaka tillfälle där det t.ex var alkohol inblandat? Är man själv utan skuld för att det blev så här? Jag har själv varit på båda sidor så har ställts inför att fråga mig själv ett flertal tillfällen. Med ålder kommer vishet säger dem och kanske men jag skulle idag tänka efter både två och tre gånger innan jag skulle göra något överilat om min partner skulle visa sig vara otrogen. Det jag skulle ha svårast att acceptera är oärligheten, smygandet bakom ryggen och känslan av att vara förrådd. Jag tror att jag idag skulle kunna komma över det fysiska och själva sexet och kanske till och med kunna dra nytta av det i en diskussion om vad som saknas i samlivet. Jag har själv nära bekanta som har genomgått otrohet och kommit ut på andra sidan stärkta och lyckligare tillsammans men det är en lång process och man behöver en ctrl+alt+delete alltså en total omstart där jag anser att man behöver vara ifrån varandra en tid.