Nygift och otrogen

Jag tror att du innerst inne vet och känner att det han gjorde är oförlåtligt. Han gjorde det inte en, inte två utan flera gånger. Han har genom sitt agerande visat att han skiter i dig totalt och att er vigsel inte var värt mer än den han knullades neddragna trosor.

Men är det verkligen så? Många säger att han kommer göra det igen men jag litar på att det har var ett felsteg och han inte vill uppleva konsekvenserna igen.

Jag tror inte han planerade att vara otrogen utan det bara hände. Så du menar att han kämpar med näbbar och klor för att vara med mig nu för att det är bekvämt och för allt behålla vårt ?liv? inte mig?

Så du tror inte att en person i stundens hetta kan begå ett sådant övertramp och sedan genuint ångra sig och aldrig göra om det och tiden efter göra allt för att bli förlåten av den personen hen verkligen älskar? Det är ju skillnad på kärlek och attraktion.

Så är det ju, och det är ju ett problem även för mig. Jag VILL tro på honom och nånstans om det här ska funka måste jag ju tro honom annars är det lönlöst.

Det skulle kunna svara så som du skriver men det enda sättet dom har kontakt på nu är via Messenger och där har jag full tillgång. Eftersom hon har nytt jobb fick hon nytt nr och det har inte han. (Jag har krävt att han redovisar sina sms så hans operatör har varje månad skickat vilka nr alla sms gått till). Det jag sett han skrivit till henne överrensstämmer med vad han sagt typ ?du och jag ska inte ha något med varandra?, ?du är mitt största misstag?, ?vi har INGET att säga varandra? osv. Och som sagt, han verkar verkligen avsky henne nu när hennes rätta jag kommit fram.. men vad vet jag, har han ju som sagt vad ljugit tidigare.

Nu är han iallafall och lämnat dottern hos sin mamma och vi har avsatt hela dagen för att prata. Tror jag kommer be om en paus men det känns konstigt eftersom vi bara förra veckan var och kollade på hus..

Jag måste vara beredd på honom också. Bara för han gjort fel betyder det inte att han inte mått och mår dåligt. Finns jag inte där då kommer det bli sämre igen.

Och jag kan inte älta livet ut, det är inte hälsosamt för någon av oss. Vi måste börja se framåt och glömma det förgångna om vi ens ska ha en chans. Jag behöver heller inte veta allt han gör - går han till en vän och tar en öl litar jag på det och måste inte dubbelkolla och det ser jag som ett gott tecken.

Nu får det fan vara nog! Tror ni att ni hjälper mig när ni skriver som ni gör? Har ni inget snällt att skriva?! Något peppande?! Fattar ni inte att ni gör mig ledsen!! Min man är ingen ond mördare som bara längtar efter att såra mig igen......