Nygift och otrogen

Men min man är inte sådan. Är snarare jag som inte värdesatt honom innan, typ pushade honom till att vara otrogen känns det som.

Nej jag vet inte vad han sagt till henne (bara lite har jag fått från henne för jag träffade henne en gång) men det säger han inte stämmer. Sanningen ligger säkert någonstans mittemellan eller så minns dom olika.

Jag håller inte med om att en otrogen person inte kan älska eller respektera sin partner. Jag tror det är att förenkla saker men en otrohet definierar inte en person eller ett förhållande. Jag tycker att skriva så är göra det svåra enkelt.

Så omständigheterna spelar roll? Att vi va nygifta? För mig spelar det roll att han var otrogen, det är det enda. Att vi är nygifta kanske snarare var positivt och gör det svårare för mig att lämna.. tragisk med så snabb skilsmässa...

Men det jag menar är att han kanske förstår är att vara otrogen igen inte är värt det, att han tänker till en gång extra nästa gång han hamnar i en liknande situation. Att han minns tillbaka på detta och kommer ihåg all smärta och att gräset inte var grönare. Det ?visste? han ju inte den här gången.

Och vårt första barn fördjupade ju på ett sätt kärleken mellan oss. Kärleken till henne är ju gränslös. Önskar nästan jag blivit gravid innan jag kom på honom...

Men varför ska jag ta beslutet att lämna?? Han vill ju inte. Han vill fortsätta med mig av hela sitt hjärta. Så han har ju inte tagit nåt val, han la bara ett omöjligt beslut i mina händer..

Så konsekvenserna av hans val ska göra mig bostadslös, förlora vänner och få ha mitt barn varannan vecka och förlora mannen jag älskar? Det är inte rättvist!

Jämför du min mans otrohet med misshandelsfall? För han skulle ALDRIG slå mig eller ens röra mig hårdhänt. Han har, förutom sin otrohet, alltid respekterat mig fullt ut.

Men för mig är det ju en gång... typ. Med samma person under samma period i alla fall. Hade det varit 4 olika kvinnor hade det varit annorlunda. Och han säger att dom bara sågs två gånger.

Återigen, varför skulle han kämpa med näbbar och klor för att få tillbaka min tillit om det inte betyder något för honom?

Men det där har jag så svårt att köpa på något sätt. har allt varit falskt? Har hela vårt förhållande varit fake fast han "bara" knullade henne två veckor? 

Vi har ju tidigare i förhållandet pratat otrohet efter att kompisar råkat ut osv och han verkade verkligen tycka att det var fel. Och att säga att han aldrig haft nån kärlek till mig känns ganska radikalt. Jag tror heller inte att han inte älskar mig, sedan är väl frågan om han är kär i mig. Enligt honom är han det men jag vet inte. Varför skulle han vilja vara kvar om inte? Jag förstår faktiskt inte det.. 

 

Ja jag är rädd för alternativet. Jag vet kort och gott inte hur man lämnar någon typ. Jag vill också att han ska vara värd att vara kvar hos, så jag fortsätter förnedra mig. 

Jag vet att förklaringen att han inte förstod inte är helt hållbar men jag är ändå tacksam för att han FÖRSÖKER förklara. Och såklart var det genomtänkt eftersom det också var han som bokade in sig på ett hotell. Vi har pratat otroligt mycket de senaste månaderna, om hur han fick känslor för en annan och hur han lät det ske. Även om det inte låter så på mig så har han ju bett om ursäkt. han har typ sagt "jag fuckade upp, jag är så otroligt ledsen. Du måste förlåta mig" tillsammans med allt det andra..

Du har rätt, han hade antagligen inte berättat för mig och ibland önskar jag att jag faktiskt inte sett något. Jag förstår att det för er som läser detta ser allt som svart eller vitt men för mig är det så klart mer komplext. Det här är en man jag levt med i snart ett decennium som aldrig någonsin gjort mig illa och som alltid innan behandlat mig respektfullt och med värdighet. Det är en god människa. Därför passar han för mig inte in i rollen som den otrogne mannen, jag kan liksom inte greppa det. 

Valde, inte väljer. Jag kommer antagligen aldrig få reda på sanningen så jag måste börja acceptera det jag vet. Så klart är han ansvarig för hur vår familj mår, bara han. Men jag hade önskat att hon lät oss vara och låter oss vara. Och jag avskyr henne för jag tror att det var just henne han föll för. Inte spänningen, inte sexet utan hon. Han var villig att ge upp allt för henne under ett par veckor. Hon måste ha nåt jag inte har och jag avskyr henne för det.

Jag vet fortfarande inte HUR jag går vidare. Har så svårt att acceptera att det hänt även om det som han säger att det bara hände två ggr stämmer.

Han la ingen press på henne (enligt min mening) men klargjorde att han inte ville ha barnet, älskade mig och skulle stanna hos mig och inte skulle ta ansvar mer än möjligen underhåll (och kräva faderskapstest) för barnet. Det var vad hon fick förhålla sig till sedan var ju valet hennes...