Inlägg från: Anonym (his) |Visa alla inlägg
  • Anonym (his)

    Nygift och otrogen

    Jag har, till skillnad mot många andra här i tråden, erfarenhet av att det faktiskt kan bli bra efter en otrohet. Min blivande fru var otrogen i början av vårt förhållande. Jag kom på dem när de hånglade. Den synen brände sig fast på näthinnan för evigt. Vi hade natten innan lovat varandra att aldrig såra varandra....

    Hon ångrade sig och var genuint ledsen. Jag tog några veckor på mig för att besluta vad jag ville. Hon ville inte att det skulle ta slut. Jag var nog nån sorts idealman för henne. Men den andre var förstås mer spännande. Rockstar light som han är med gott om villiga kvinnor runt sig medan jag är en akademiskt välutbildad och stabil man med chefsjobb som tävlade i en konditionssport. Jag bestämde mig för att ge förhållandet en chans. Jag fick jobba hårt med min tillit till henne. Hon fick bevisa genom handling att jag kunde lita på henne. I dag, 15 år senare, är vi fortfarande ett par, gifta och mycket lyckliga. Men det var ingen enkel resa för mig. Jag skällde och anklagade henne en tid efter sveket, men jag förstod sen att det aldrig kommer funka om jag inte kan gå vidare utan att ständigt riva upp skiten. Så jag bestämde mig för att aldrig ta upp det igen. Jag vill med denna historia berätta att det faktiskt går att komma över en otrohet liknande den TS beskrivit och sen leva lyckligt tillsammans. Men det kräver mycket av båda två!

  • Anonym (his)
    Anonym (E) skrev 2020-01-06 22:04:14 följande:

    Skönt att det gick bra för dig. Men för TS är det ju helt irrelevant. Jag menar, den s.k ?otroheten? du var med om befinner ju sig inte ens i samma galax som det TS varit med om. Som att skriva att det går att överleva amputation av huvudet, eftersom man själv en gång råkat nagga sig lite vid rakning och överlevt.


    Min blivande frus svek var måhända inte jämförbart med det ts beskrivit. Det är inte det som är poängen med mitt inlägg. Det hångel jag såg var dock, för det första ingen oskyldig puss på kinden, för det andra fanns det naturligtvis mer än det jag själv såg med egna ögon och för det tredje är det svårare att se otroheten irl än att få den beskriven för sig på annat sätt. Den blir liksom jävligt påtaglig. Med det sagt vill jag som sagt inte jämföra själva otroheten med den ts upplevt, utan bara påpeka att det faktiskt kan vara möjligt att komma vidare i förhållandet efter en otrohet.
  • Anonym (his)
    Anonym (Anonym@) skrev 2020-01-07 01:09:40 följande:

    Nja, håller med (E) om att det knappast går att jämföra ett hångel med fullbordad otrohet. Hade du kunnat förlåta om du sett dom knulla med varandra? Den erfarenheten har jag, och det gick inte. Sitter på näthinnan fortfarande, flera år efter det hände.


    Jag hade haft mycket svårt att komma vidare i relationen om jag sett dem knulla. Det är riktigt. Nu såg jag tillräckligt mycket för att förstå att det hade slutat där om jag inte avbrutit dem och att de vid tidigare tillfällen gått hela vägen. Sen tror jag aldrig man kan förlåta själva sveket och handlingen i sig. Det kan i vart fall inte jag göra. Den är och förblir ett svek. Däremot har jag förstått mekanismerna bakom den och också förlåtit min fru som människa och min partner. Även om det krävdes mycket av oss båda. Avslutningsvis beklagar jag du fått se ditt ex knulla med en annan. Jag förstår fullt ut att den synen inte går att få bort ur systemet.
  • Anonym (his)
    Anonym (haha) skrev 2020-01-07 06:33:10 följande:

    I ts fall är otroheten i en helt annan kategori eftersom den skedde en kort tid efter att de gift sig och resulterade i graviditet. Din situation är överhuvudtaget inte jämförbar med det.


    Nej, jag gör heller ingen jämförelse, vilket också står i mitt inlägg. Det var inte det som var poängen.
  • Anonym (his)
    Anonym (haha) skrev 2020-01-07 07:53:16 följande:

    Men det är skillnad på otrohet och otrohet. Jag förstår inte varför du överhuvudtaget tar upp din situation eftersom den av orsaker som redan nämnts är mycket lättare att komma över än den som ts utsatts för.


    Hur lätt det är att komma över en otrohet är individuellt och beror på många saker. Jag ville med mitt inlägg visa att det kan vara möjligt att komma ur en otrohet utan att separera. Det måste inte alltid vara "dumpa aset-perspektivet" som gäller.
  • Anonym (his)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-07 17:40:33 följande:

    Jag beklagar. Är ni fortfarande ett par? Jag såg ju aldrig min man med kvinnan (det är jag glad för) men hade kanske behövt det för att få allt svart på vitt, verkligen förstå..


    Ja, vi är fortfarande att par. Ett mycket lyckligt sådant. Det är nästan 15 år sen hennes otrohet. Det var naturligtvis chockerande att se henne grovhångla med en annan. Jag förstod ju också att jag inte sett allt och visste att de umgåtts vid tidigare tillfällen. Jag har skrivit lite om mina erfarenheter här i tråden för att ge dig ett annat perspektiv än "dumpa aset". Det har krävts mycket av oss båda för att komma över hennes svek. Men det har det varit värt.
  • Anonym (his)
    Anonym (E) skrev 2020-01-07 21:08:20 följande:

    Tror inte någon av oss skrivit ?dumpa aset? om det var ditt problem i trådstarten. Om din fru, efter att ni skaffat barn ihop, ganska precis också gift er, hade blivit kär i och varit planerat otrogen, legat oskyddat med samme man 4-5 gånger och blivit med barn med honom, inte berättat något av detta själv för dig utan du själv sett det av en slump. Tror du fortfarande ni hade varit lika lyckliga ihop?


    Jag använde uttrycket "dumpa aset" eftersom många kommenterar i denna typ av trådar så ensidigt, kategoriskt och onyanserat går ut på omedelbar och kompromisslös separation. Inte sällan används just det uttrycket.

    Min fru var otrogen med den andre på ett planerat sätt. De träffades ju även innan jag såg dem hångla, vilket jag också skrivit. De hade först träffats på en konsert någon månad innan. Att hon inte blev gravid berodde inte på att de skyddade sig. Huruvida det var frågan om förälskelse eller inte vet jag inte. Hon förnekar det i vart fall. Hon var mer smickrad av att bli uppvaktad av en rockstar. Om hon blivit gravid och gjort abort hade det i princip inte förändrat något. Vi har inga gemensamma barn. Den biten hade vi båda bakom oss innan vi träffades. Att vi lyckats komma vidare beror på några viktiga faktorer. För det första visade min (blivande) fru genuin ånger. Hon kom till insikt om vilket sorts liv hon ville leva och med vem kan man säga. För det andra har jag fått jobba hårt med mig själv för att inte älta katastrofen i det oändliga. För det tredje och viktigaste har vi skapat ett gemensamt liv med total öppenhet sinsemellan som bygger på kärlek och respekt för varandrafaktiskt sett. Nån sorts förlåtelse i biblisk mening är inte heller möjlig. Jag har däremot lärt mig hantera känslorna och lyckats undvika hatiska känslor. Jag har heller aldrig dragit upp händelsen efter jag ältat klart. Inte ens när vi bråkat.

    Detta blir mitt sista inlägg i denna tråd. Samtidigt vill jag önska TS lycka till. Oavsett vilken väg hon väljer.
  • Anonym (his)
    Anonym (E) skrev 2020-01-07 22:41:58 följande:

    Men gud. Vi förstår alla att det var jättejobbigt för dig. Men, det är absolut inte samma sak. Det var ju inte din fru, ni var inte gifta, hade inte varit ihop i många år, hade ni ens gemensamt boende? Ni hade inga barn, hon gjorde inte någon annan gravid, hon planerade inte otroheten under ert bröllop, hon verkar väl inte ens ha haft sex med någon annan? Det enda du tog upp var ju hångel. DET. GÅR. INTE. ATT. JÄMFÖRA. Punkt!


    Jag skulle ju inte göra fler inlägg. Men känner att jag ändå måste.

    Nej, jag har inte nånstans försökt jämföra mitt upplevda svek med det TS råkat ut för. Jag har till och med skrivit det ett par gånger i tidigare inlägg. Jag vill bara ge ett annat perspektiv.

    Så till min frus otrohet:

    Jo, vi bodde i gemensamt ägd villa sen några månader tillbaka och hade varit ett par några månader ytterligare. Ja, visst gick det fort. Men vi var 40+ båda två och tyckte vi var mogna nog. Vi hade ett hemmavarande tonårsbarn. Inte gemensamt dock. Vi hade planerat att gifta oss sommaren därpå, vilket vi också gjorde. Att de hade haft sex vid tidigare möten var uppenbart. Jag såg dem dock bara grovhångla. (kläderna var på väg av). Att min fru inte gjorde den andre mannen gravid behöver inte kommenteras. Att hon inte själv blev gravid var väl mest en tillfällighet, eller så kom han aldrig i henne. Jag vet faktiskt inte det. Ville inte veta detaljerna helt enkelt.

    Men återigen, det är inte graden av otrohet som är poängen med mina inlägg. Jag har enbart haft som avsikt att ge ett lite mer nyanserat perspektiv på en otrohet. Inga beslut bör tas i affekt. Eftertanke och analys är inte så dumt.
  • Anonym (his)
    Anonym (Anonym@) skrev 2020-01-08 10:17:05 följande:

    Vad menas egentligen med ovan markerat?

    Ni hade bott ihop i några mån. och varit ihop ytterligare några.

    Deras ev. sex, hände det under eller innan ni startade er relation?


    Det hände efter vi hade flyttat ihop. De träffades på en konsert några veckor tidigare. Sen träffades de några gånger till innan jag kom på dem med att hångla. Det var vid dessa tillfällen de hade sex. Det blev ju uppenbart när jag kom på dem eftersom jag visste att de träffats. Jag har inte velat veta några detaljer mer än om de använde kondom. Det var en relevant fråga tyckte jag. Andra detaljer skulle bara bli jobbiga att hantera har jag resonerat. Allt hände för många år sen och det ligger känslomässigt bakom mig numer.
  • Anonym (his)
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-15 23:00:56 följande:

    Men varför skulle han vara otrogen igen?? Det går ju faktiskt att lära av sina misstag. En gång otrogen alltid otrogen är ju en myt. Varför kan man inte tro på att någon kan ångra sig enormt och ha lärt sig hur fruktansvärt sårande det var både för honom och mig??


    Jag tillhör dem som tror man kan lära sig av sina misstag och att myten du beskriver är just en myt. Att kunna förlåta ett otrohetssvek är en helt annan sak.
Svar på tråden Nygift och otrogen