• Anonym (Anony­m@)
    Tue 7 Jan 2020 01:09
    124242 visningar
    2158 svar
    +1
    2158
    124242

    Nygift och otrogen

    Anonym (his) skrev 2020-01-06 22:59:07 följande:
    Min blivande frus svek var måhända inte jämförbart med det ts beskrivit. Det är inte det som är poängen med mitt inlägg. Det hångel jag såg var dock, för det första ingen oskyldig puss på kinden, för det andra fanns det naturligtvis mer än det jag själv såg med egna ögon och för det tredje är det svårare att se otroheten irl än att få den beskriven för sig på annat sätt. Den blir liksom jävligt påtaglig. Med det sagt vill jag som sagt inte jämföra själva otroheten med den ts upplevt, utan bara påpeka att det faktiskt kan vara möjligt att komma vidare i förhållandet efter en otrohet.
    Nja, håller med (E) om att det knappast går att jämföra ett hångel med fullbordad otrohet. Hade du kunnat förlåta om du sett dom knulla med varandra? Den erfarenheten har jag, och det gick inte. Sitter på näthinnan fortfarande, flera år efter det hände.
  • Anonym (Anony­m@)
    Wed 8 Jan 2020 10:17
    Anonym (his) skrev 2020-01-07 23:33:27 följande:
    Jag skulle ju inte göra fler inlägg. Men känner att jag ändå måste.

    Nej, jag har inte nånstans försökt jämföra mitt upplevda svek med det TS råkat ut för. Jag har till och med skrivit det ett par gånger i tidigare inlägg. Jag vill bara ge ett annat perspektiv.

    Så till min frus otrohet:

    Jo, vi bodde i gemensamt ägd villa sen några månader tillbaka och hade varit ett par några månader ytterligare. Ja, visst gick det fort. Men vi var 40+ båda två och tyckte vi var mogna nog. Vi hade ett hemmavarande tonårsbarn. Inte gemensamt dock. Vi hade planerat att gifta oss sommaren därpå, vilket vi också gjorde. Att de hade haft sex vid tidigare möten var uppenbart. Jag såg dem dock bara grovhångla. (kläderna var på väg av). Att min fru inte gjorde den andre mannen gravid behöver inte kommenteras. Att hon inte själv blev gravid var väl mest en tillfällighet, eller så kom han aldrig i henne. Jag vet faktiskt inte det. Ville inte veta detaljerna helt enkelt.

    Men återigen, det är inte graden av otrohet som är poängen med mina inlägg. Jag har enbart haft som avsikt att ge ett lite mer nyanserat perspektiv på en otrohet. Inga beslut bör tas i affekt. Eftertanke och analys är inte så dumt.
    Vad menas egentligen med ovan markerat?
    Ni hade bott ihop i några mån. och varit ihop ytterligare några.
    Deras ev. sex, hände det under eller innan ni startade er relation?
  • Anonym (Anony­m@)
    Wed 8 Jan 2020 14:07
    Anonym (his) skrev 2020-01-08 13:22:22 följande:
    Det hände efter vi hade flyttat ihop. De träffades på en konsert några veckor tidigare. Sen träffades de några gånger till innan jag kom på dem med att hångla. Det var vid dessa tillfällen de hade sex. Det blev ju uppenbart när jag kom på dem eftersom jag visste att de träffats. Jag har inte velat veta några detaljer mer än om de använde kondom. Det var en relevant fråga tyckte jag. Andra detaljer skulle bara bli jobbiga att hantera har jag resonerat. Allt hände för många år sen och det ligger känslomässigt bakom mig numer.
    Ok, bra att du kunde överse med hennes övertramp och samtidigt ge henne ett minne för livet.
    Vet inte om jag hade klarat det.
  • Anonym (Anony­m@)
    Fri 10 Jan 2020 12:56
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-10 11:20:35 följande:
    Nja, viss var ni båda säkert lika skyldiga till att sabba ert förhållande, men att påstå att han "drev dig till otrohet" är ju en lögn. Du hade ju kunna lösa det på andra sätt än otrohet men du valde otrohet och det kan du aldrig skylla din partner för, det var ditt eget val. Och det är inte en fråga om "uppfattning" det är ren fakta. 

    Märkligt det där med att otrogna människors sk uppfattning alltid sammanfaller med att de lägger skulden för sina egna val på andra och försöker få det att låta som att det är andras fel att de medvetet VALDE att vara otrogna. 
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-10 11:26:35 följande:
    Håller inte med alls, vad som rör sig i huvudet på en person som är otrogen är säkert komplext. Men handlingen i sig (ett svek) är väldigt enkel. Personen hade kunnat välja andra sätt att hantera sitt missnöje men VALDE att svika och ljuga. 

    Jag tycker inte man ska blanda ihop känslor och handlingar, man kan känna massor med saker och hur komplext som helst, men i slutändan är det hur man agerar som räknas. Du kan tex bli arg och säker känna att du har anledning till det, men det betyder inte att det är ok att spöa upp folk bara för att du kände så. Det går att hantera känslor på ett drägligt sätt, man behöver inte bete sig som ett arsel om man inte vill. Och väljer man det så kan man aldrig skylla det på andra.
    Håller helt med.
    Lustigt att man kan övertyga sig själv att det är motpartens fel att man knullar någon annan.

  • Anonym (Anony­m@)
    Fri 10 Jan 2020 13:02
    Anonym (Anonym@) skrev 2020-01-10 12:56:24 följande:
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-10 11:26:35 följande:
    Håller inte med alls, vad som rör sig i huvudet på en person som är otrogen är säkert komplext. Men handlingen i sig (ett svek) är väldigt enkel. Personen hade kunnat välja andra sätt att hantera sitt missnöje men VALDE att svika och ljuga. 

    Jag tycker inte man ska blanda ihop känslor och handlingar, man kan känna massor med saker och hur komplext som helst, men i slutändan är det hur man agerar som räknas. Du kan tex bli arg och säker känna att du har anledning till det, men det betyder inte att det är ok att spöa upp folk bara för att du kände så. Det går att hantera känslor på ett drägligt sätt, man behöver inte bete sig som ett arsel om man inte vill. Och väljer man det så kan man aldrig skylla det på andra.
    Håller helt med.
    Lustigt att man kan övertyga sig själv att det är motpartens fel att man knullar någon annan.

    Ts i tråden "Kan inte glömma otroheten" känns nästan ärligare i sitt resonemang än Anonym (Linda). Fast bådas är fullständigt hål i huvudet ändå.
  • Anonym (Anony­m@)
    Fri 10 Jan 2020 16:59
    Anonym (Linda) skrev 2020-01-10 15:15:54 följande:
    Suck.. Det är nog inte du som förstår. Jag tar hela ansvaret för mitt val. Men han började undra varför jag inte "gjorde något åt saken" innan jag tog valet. Att han pissade på mina försök att skapa dialog fattade han inte. Han ville inte gå på rådgivning och tog inget till sig oavsett vad jag sa och gjorde och det gjorde mig förkrossad och förtvivlad. Han svek mig när vår familj höll på att gå sönder och jag fylldes av en känsla jag aldrig nånsin känt. Och där i stridens hetta tog jag det galna beslutet att vara otrogen. Något jag aldrig trodde om mig själv och självklart skäms jag över det primitiva valet. Jag ville att han skulle lida och känna samma maktlöshet och sorg som jag gjorde. Jag ville inte skiljas jag ville bara skrika ut min förtvivlan. Och jag gjorde det på fel sätt. Det vet jag verkligen. Men att då först i efterhand börja jobba med äktenskapet kändes som ett hån, och visst, det hånet förtjänade jag väl.

    Summa summarum, två fel gör inte ett rätt.
    Dina svar ger faktiskt fler frågor än svar och skall man få en riktig bild av vad som egentligen hände, skulle man behöva vara en terapeut som också fick exets upplevelse av ert förhållande.
    Men det lyser ändå igenom att det förmodligen handlade om en långvarig otrohet, förmodligen med en tröstande kollega, där det redan börjat pirra i magen.
    Hämnd, och driven in i osv, känns som efterkonstruktioner för att mildra otroheten för dig själv. 
  • Anonym (Anony­m@)
    Fri 10 Jan 2020 23:36
    Anonym (jaha) skrev 2020-01-10 17:33:02 följande:
    haha, tröstande kollegor verkar vara oerhört poppis. Intressant nog verkar dessa många ggr börja tröstandet redan innan förhållandet gått åt skogen Flört
    Ja, många sådana trådar där det pirrar på jobbetDrömmer
  • Anonym (Anony­m@)
    Sat 11 Jan 2020 00:26
    Anonym (Linda) skrev 2020-01-10 23:59:00 följande:
    Nix ingen kollega och ingen långvarig historia heller. Däremot en vän som funnits länge i bekantskapskretsen och visste hur det var mellan oss just då. Han var också gift.
    Citat:
    "När min man så småningom kom på oss.."
    Känns inte som ett engångsligg direkt.

    Att det var en man (förmodar att det var en man) i bekantskapskretsen, skulle det vara bättre? En man i ER bekantskapskrets, eller? 
  • Anonym (Anony­m@)
    Sat 11 Jan 2020 16:01
    +1
    Fjäril kär skrev 2020-01-11 15:19:42 följande:

    Bara av ren nyfikenhet skulle jag vilja veta vem som påstår att otrohet kan stärka ett förhållande? Hur då? Och var läste du det?


    Har också alltid undrat det. Har hört vissa psykologer eller terapeuter påstå detta, men i mina öron verkar det mest vara en tröst eller hopp, för den som blivit bedragen.
    Visst finns det par som lyckats fortsätta efter en otrohet, men jag tror dom är förhållandevis få och frågan är väl om det förhållandet håller i längden.
    Dom som har denna erfarenheten...Vad skall dom egentligen säga?
    "Vi har fortsatt, men bara av ekonomiska själ och att ungarna skall ha det dom är vana vid"??
  • Anonym (Anony­m@)
    Sun 12 Jan 2020 00:49
    +1
    Anonym (Kvinna86) skrev 2019-12-29 14:05:07 följande:

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?


    Ts, en sak som förbryllar mig är att du kom på din mans otrohet för 6 mån. sedan,
    stoppar huvudet i sanden som du uttrycker det.
    Sen efter ett halvår har du kommit till det stadiet där du känner att du måste skriva en tråd på fl för att få råd hur du skall komma vidare. Enligt de flesta som varit med om ett sådant svek som du varit, tar det flera år att komma över det. Oftast behövs det en omstart på hela förhållandet. Start från noll. Orkar du det? Är han värd det?

    Jag förstår att du gärna skulle vilja att allt löste sig, och ni bara kunde fortsätta som om inget hänt. Men det funkar inte på det sättet. Det har hänt, han har svikit dig på det värsta sätt han kan göra. Det enda jag kan tänka mig överträffar är misshandel.

    Står du ut med att veta att han svikit dig så.
    Han kommer definitivt att göra det. För honom hade det bara varit ett kul minne, om inte du kommit på dom.
Svar på tråden Nygift och otrogen