Nygift och otrogen

Så härligt att du hånar min olycka. Jag har inte på 9 månader pratat med någon om detta (förutom min man) utan alla tankar har bara farit runt i mitt huvud. Att ta steget och skriva här må för dig se enkelt ut men för mig var det stort för det var nästan första gången jag erkände för mig själv att det skett.. att personer engagerat sig i mig den här månaden har varit min livlina, kanske för första gången har jag vågat rasa lite.

Jag har aldrig trott någon kan förändra det förgångna. Och jag förstår inte varför du läser den här tråden om jag provocerar dig så mycket...

Vill du ha ett tack?

Men att uppmana de som vill hjälpa ts att låta tråden dö ut låter orättvist. Oavsett vad som händer med hennes relation så kan det vara guld värt att bara få älta och prata av sig. Visst kanske en del tröttnar, men då är det ju bara att sluta följa tråden. Jag tror inte att det hjälper att denna tråd försvinner, om hon inte kan prata med någon annan om vad som hänt, förutom med terapeuten, så kan det sociala här vara en riktig livlina. Om jag var hon skulle jag känna mig väldigt ensam om detta försvann.

Jag blir så ledsen för din skull när jag läser din tråd. Det är så svårt att veta vad man ska råda då jag varken känner dig eller din man. Baserat på vad du berättat låter det som att hans otrohet var ovanligt rå, i och med att det skedde upprepade gånger och strax efter ert bröllop. Jag försöker tänka vad jag själv skulle känna, och kanske att man efter mycket jobb kan förlåta, däremot skulle jag aldrig kunna glömma och jag skulle nog inte helhjärtat kunna lita på personen igen vilket gör det väldigt svårt att fortsätta relationen.

Ska jag vara krass så låter det som att det finns risk att han gör om det med tanke på att han var otrogen upprepade gånger och du var tvungen att upptäcka det själv. Samtidigt kan man ju inte veta, kanske håller han sig trogen, men jag tänker att sveket i sig kan äta upp relationen. Det bästa scenariot vore ju att han håller sig trogen och att du helhjärtat kan förlåta och lita på honom igen. Eller att du orkar bryta upp och gå vidare. Du är ju ung och har alla möjligheter att träffa en kille som behandlar dig med den respekt och kärlek du förtjänar.

Sen förstår jag att känslorna för honom och att ni har barn ihop försvårar det en hel del. Det är ju verkligen en livskris och det är förståeligt att du behöver tid att prata, älta, hata, drömma om det skulle varit (och som du hoppas kan bli) m.m. Kan inte ens föreställa mig alla känslor som måste fara genom kroppen. I slutändan är det ju ditt beslut vad du väljer att göra och du får ta den tid du behöver tänker jag.

Härlig inställning. Att han vaddå- skulle ha fått hiv av äskarinnan? För att hon automatiskt måste vara lösaktig?! Vilken fin kvinnosyn du har!

Ganska uppenbart att det är karln som är äcklig i allt detta. Han är den som uppenbarligen gör precis vad som helst. Och risken han utsatt älskarinnan för? Glömde du den? Spelar bara frun Och hennes potentiella barn roll i det sammanhanget?

Måste vara enkelt att leva i din Madonna-hora-värld. Herregud! Och folk bara sväljer sånt här dravel.

Härlig inställning. Att han vaddå- skulle ha fått hiv av äskarinnan? För att hon automatiskt måste vara lösaktig?! Vilken fin kvinnosyn du har!

Ganska uppenbart att det är karln som är äcklig i allt detta. Han är den som uppenbarligen gör precis vad som helst. Och risken han utsatt älskarinnan för? Glömde du den? Spelar bara frun Och hennes potentiella barn roll i det sammanhanget?

Måste vara enkelt att leva i din Madonna-hora-värld. Herregud! Och folk bara sväljer sånt här dravel.Var exakt uttryckte du att att det det värsta som kunde hända var att mannen smittade älskarinnan och hennes eventuella barn. Det är knappast en medveten risk för älskarinnan på det sätt du tänker. Ganska uppenbart att karln kan ljuga. Hon hade aldrig tagit den risken annars. Han har garanterat sagt att han inte har sex med någon. Att frun är frigid och inte haft sex med honom på många många år. Att han ska lämna henne för älskarinnan.

Vem är det som inte fattar hur en sån här man egentligen beter sig/säger/gör? I det riktiga värsta fallet hade han kunnat smitta två kvinnor och två barn, för han har garanterat gjort annat han inte borde. Men bara halva den ekvationen var viktig för dig. Varför kan man ju undra.

Känns det bättre nu när du fått kalla mig en massa saker? Bra.

Har inget att be om ursäkt för till någon av er.

TS jag har läst den här tråden och tycker väldigt synd om dig men du är inte ensam och du BEHÖVER inte lämna.

Jag var i en väldigt liknande situation för några år sedan och känner så igen mig i ditt resonemang. Vi hade barn och gifte oss och bara en månad efter var min man otrogen med sin kollega. Dom hade sex några gånger (hon var också gift och har barn).

När jag fick reda på det (han berättade) så var jag gravid. Jag hade alltså precis blivit gravid och han hade under samma tid haft sex med henne.. hela min värld rasade men vi tog oss igenom det. Vi berättade aldrig för vår omgivning utan bestämde oss för att vi älskade varandra och skulle kämpa för vårt förhållande. Ett år efter hans otrohet hade jag tagit hans efternamn, fött hans barn och vi hade köpt ny bostad. Det var det absolut bästa för oss, en nystart och idag är vi lyckliga och tar tillvara på varandra på ett särr vi inte gjorde tidigare..

Lycka till! och kom ihåg att det blir bättre..