Nygift och otrogen

Du som tipsade om Laila Dahl TACK! Jag har sträckläst boken och ser hur mycket fel jag gjort under det här året men också att det finns en väg framåt och att förlåtelse är möjligt. Tack!

Du som tipsade om Laila Dahl TACK! Jag har sträckläst boken och ser hur mycket fel jag gjort under det här året men också att det finns en väg framåt och att förlåtelse är möjligt. Tack!

Du som tipsade om Laila Dahl TACK! Jag har sträckläst boken och ser hur mycket fel jag gjort under det här året men också att det finns en väg framåt och att förlåtelse är möjligt. Tack!

Ok. så nu är ju allt såklart ditt fel och bara du kan förändra dig själv för att behaga honom bättre, lägga dig platt och acceptera allt han gör så stackarn inte ska "tvingas" vara otrogen för att du är så jobbig och krävande så kommer ju allt bli bra...

Jo du har alldeles rätt, under de försutsättningarna (du läger dig platt och förlåter allt) så kommer ert förhållande garantera hålla så länge HAN vill.

Du är ju uppenbarligen fast besluten att fortsätta till vilket pris som helst även om det innebär att förnedra och sudda bort dig själv...  om det är vad du vill göra så kan väl ingen här göra något. Finns väl inte så mycket mer att säga.

Hon är en mycket intressant person, tycker också den är läsvärd. Men obs! Den är inget facit, den kan ge perspektiv men inte någon lösning för dig/er, hon skriver ju om deras resa. Om du läst boken så vet du ju också att deras förhållande inte höll, trots ett väldigt långt och oerhört imponerande kämpande från hennes sida. Det föll till sist ändå pga honom...Tycker en viktig lärdom man kan dra av boken är just att det inte spelar någon roll hur hårt den bedragna kämpar, hur mycket hon/han står ut med eller måste lära sig leva med. I slutänden faller det alltid på den som bedragit.

Men är det värt att du tar på dig skuld, lider, förlåter och kämpar när förhållandet ändå dör?

Dom åren som du lägger på detta är år du inte får tillbaka. Är det värt det? Vad offrar du? Om du går vidare så kanske du snart är lyckligt gift med en ny man och kan ge din dotter syskon. Om du lägger en massa år på något som är dödsdömt så missar du också en massa möjligheter.. kanske missar möjligheten till fler barn och en lycklig familj?

Men du kan ju inte klandra dig själv för hans handlingar.

Man är alltid ansvarig för sina egna handlingar.

Och om han ansåg att du gjorde något fel så borde han ha pratat med dig om det istället för att vara otrogen.

Så skuldbelägg inte dig själv för det här.

Den studien Aftonbladet publicerade om att 1/5 av småbarnsföräldrar är otrogna var också intressant i de avseendet att över 80% fortfarande var ett par. Det är lätt att skrika ?lämna? men så mycket svårare i verkliga livet när många olika faktorer spelar in.

Att de fortfarande är ett par säger ju ingenting om hur de mår eller om de är lyckliga eller om det var värt det. Många par stannar av samma orsak som du, att de skäms och sopar det under mattan. Att så många stannar säger helt enkelt ingenting alls. Punkt.

I början av tråden var vi många som berättade att det tar år av processande innan vi insåg att vi måste lämna. Utåt sett hade vi alltså valt att stanna men åren som gick gav oss facit i hand att vi måste lämna.

Statistik säger ju dessutom att just de facto vartannat par separerar innan barnet är 3 år. Sånt går inte att blunda för.

Det har du så klart rätt i och det finns inga garantier för att det kommer fungera, att han inte är otrogen igen eller att jag inte är det. Jag får helt enkelt bara hoppas och lita på honom.

Och det kanske aldrig blir som för eller så blir det bättre - det får tiden utvisa. Det kommer ta tid att förlåta honom men ju längre tiden gått ju mer bleknar ?minnet? av henne igen och vi har börjat komma in i en vardag igen där jag varje dag påminns om alla hans fina sidor och varför jag älskar honom.

Kanske kommer jag till den insikt många av er pratat om om några år men jag kommer aldrig ångra min tid med honom. Vi är en familj med barn. Det är för komplicerat att bara bryta upp, tar för mycket kraft.

Sen ska vi så klart inte ge oss in i bebisdjungeln direkt, det hade varit dumdristigt.