Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Nygift och otrogen

    Sön 29 dec 2019 14:05 Läst 0 gånger Totalt 1836 svar
    Anonym (Kvinn­a86)
    Visa endast
    Sön 29 dec 2019 14:05 -1

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 25 maj 08:51 #1779
    molly50 skrev 2020-05-24 12:43:56 följande:

    Du skriver att han avslutade med sin älskarinna för att ni försökte få barn.

    Om ni inte hade gjort det,tror du att han hade fortsatt med henne då?

    Med tanke på att du skriver att det var anledningen till att han avslutade med henne.Jag tycker inte det är fel. Absolut inte.

    Men jag tycker inte heller att man ska lära sina barn att förlåta vad som helst och låta sig bli behandlad som en dörrmatta.

    Men det tror och hoppas jag att du inte gör.


    Jag tror det fanns flera anledningar att han bröt med henne men att vara otrogen och samtidigt försöka få barn var nog en av dem. Hade vi inte varit nygifta och försökte bli gravida kanske han fortsatt lite till, omständigheterna spelar ju roll.

    Nej jag är ingen dörrmatta vad folk än tror. Han har fått lida för vad han gjort men det finns mer konsekvenser än att lämna. Nu när vi börjat berätta för våra närmsta så förstår alla och alla håller med om att det i praktiken inte bara är att lämna. Att allt inte är svartvitt.
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 25 maj 08:57 #1780
    Jw83 skrev 2020-05-23 22:28:26 följande:

    Jag har både snittats och genomgått vaginal förlossning. Sexet kom igång mycket snabbare efter snittet än den naturliga förlossningen och jag sprack inte ens. För min man var dock sex inte avgörande för att han skulle vara trogen så vi hade ingen brådska att få igång sexet. Hur överlever du om du exempelvis inte kan ha sex på 3-4 månader och din make börjar jobba över och ofta luncha med nya gymkompisen?

    Din man fortsatte boka hotell, bara med en annan kvinna? Det säger mycket om honom.... Hur kan du ens titta på honom? Ännu mindre ursäkta hans agerande?

    Jag är säker på min make :) 110% säker. Han har aldrig haft möjlighet och aldrig under flera år visat något tecken på att bedra eller såra mig.

    Du var säker på din make trots att han jobbade över och ljög. Nu är du återigen säker på din make trots att han gjort en älskarinna gravid, var förälskad i någon annan när ni gifte er och ljög för dig flera månader. Vad skulle krävas för att du ska tappa tilliten för din make ?


    Skulle jag bli gravid igen så skulle det bli ett snitt. Hur du upplevde dina förlossningar är egentligen inte relevant för mitt och min mans sexliv (missförstå mig rätt). Jag tyckte mitt snitt var tufft och skulle jag bli gravid igen skulle jag inte känna mig tvingad till sex bara för hans skull. Och han gynnar fortfarande, jag har inga åsikter om det. Ska vi försöka igen måste jag ju också försöka lita på honom. Det var ju inte riktigt gymmet som drev honom till otrohet...

    Jag ursäktar inte hans beteende, jag ger er de förklaringar jag fått av honom på hans beteende. Och jag vet att han tog in på ett hotell med henne. Jag vet vad jag och min dotter gjorde den kvällen och jag kommer aldrig kunna göra det igen pga för starka kopplingar till annat. Jag kan heller inte gå förbi det hotellet.

    Din man har aldrig möjlighet till otrohet? Jag bryr mig inte om ifall min man har möjlighet, jag vill snarare att han ska vara ?fri? att kunna göra vad som helst - men ändå inte göra det.

    Tilliten gör min man har fått sig en rejäl törn, jag vet ju inte om det går att rädda men efter ett år är jag beredd att ge det en chans. Minsta lilla felsteg och han är totalt körd.
  • Mån 25 maj 08:59 #1781
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-05-25 08:47:51 följande:
    Ja jag har funderat mycket på det eftersom det både känts utlämnande och förnedrande. Samtidigt går det inte ihop med den man jag är gift med eftersom han aldrig pratar illa om någon, inte ens kvinnan han var med som han ändå idag tycker väldigt illa om. Jag vet ju att han sagt saker, vissa saker kan hon inte bara chansat sig till. däremot vet jag inte hur han sagt saker - om hon vrider på det för att få det att låta elakt och taget ur sitt sammanhang. Han påstår att han aldrig sagt saker på ett elakt sätt utan mer samtalat om mig på ett snällt sätt. Att jag ex inte har körkort har hon hävdat att han sagt på ett nedvärderande sätt medan han hävdar att han bara i ett samtal sagt att det är han som kollar på ny bil eftersom jag inte har körkort. Men jag vet inte... jag förstår inte vad han skulle tjänat på att pratat nedvärderande om mig men jag förstår hennes motiv med att säga att han gjort det - att jag ska lämna honom så han blir ensam.
    Fast,å andra sidan,tror du at han har sagt hela sanningen till dig?
    Det är ju rätt vanligt att otrogna män talar illa om sina fruar/flickvänner till sin älskarinna för att få ligga.
    Sen var säkert hennes motiv att berätta det för dig ett desperat försök att få dig att lämna honom.
    Men han har kanske inte heller varit helt ärlig mot dig om det där?
  • Mån 25 maj 09:08 #1782
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-05-25 08:51:19 följande:
    Jag tror det fanns flera anledningar att han bröt med henne men att vara otrogen och samtidigt försöka få barn var nog en av dem. Hade vi inte varit nygifta och försökte bli gravida kanske han fortsatt lite till, omständigheterna spelar ju roll.

    Nej jag är ingen dörrmatta vad folk än tror. Han har fått lida för vad han gjort men det finns mer konsekvenser än att lämna. Nu när vi börjat berätta för våra närmsta så förstår alla och alla håller med om att det i praktiken inte bara är att lämna. Att allt inte är svartvitt.
    Ja,det är just det jag tänkte på.
    Om ni inte hade varit nygifta och försökt få barn så hade han kanske fortsatt träffa henne och rent av lämnat dig?
    Det kan kanske vara värt att ha det i åtanke.

    Nej,det tror inte jag heller att du är.
    Men du skyddade ju din man ganska länge innan ni började våga berätta för era närstående.
    Som om du var rädd för att de skulle råda dig att lämna.
    Men det är bra att ni har berättat så att du kan få stöd om du hamnar i en svacka.
    Och i och med att din man gått med på att berätta så visar han ju faktiskt också ånger över det han har gjort.
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 26 maj 21:25 #1783
    molly50 skrev 2020-05-25 08:59:22 följande:

    Fast,å andra sidan,tror du at han har sagt hela sanningen till dig?

    Det är ju rätt vanligt att otrogna män talar illa om sina fruar/flickvänner till sin älskarinna för att få ligga.

    Sen var säkert hennes motiv att berätta det för dig ett desperat försök att få dig att lämna honom.

    Men han har kanske inte heller varit helt ärlig mot dig om det där?


    Nej det tror jag inte, sen tror jag inte han och hon delar samma sanning. De minns allt olika. Allt blandat tillsammans gör det så klart så obeskrivligt hävla ont. Att han kunde anförtro sig till henne, skratta med henne, att han kollat nyfiket på henne, rört henne - både vänskapligt och kärleksfullt, att han blivit kåt på henne, varit i henne, kysst henne, lyssnat på henne, berömt henne. Allt det kommer alltid göra ont! Men i vårt förhållande är han så mycket mer än så... han är mer än hans svek.
  • Tis 26 maj 23:02 #1784
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-05-26 21:25:05 följande:

    Nej det tror jag inte, sen tror jag inte han och hon delar samma sanning. De minns allt olika. Allt blandat tillsammans gör det så klart så obeskrivligt hävla ont. Att han kunde anförtro sig till henne, skratta med henne, att han kollat nyfiket på henne, rört henne - både vänskapligt och kärleksfullt, att han blivit kåt på henne, varit i henne, kysst henne, lyssnat på henne, berömt henne. Allt det kommer alltid göra ont! Men i vårt förhållande är han så mycket mer än så... han är mer än hans svek.


    Det är klart att det gör ont. Det är inte en del av ett lyckligt äktenskap att bli utsatt för det. Du är inte älskad så som du älskar honom. Alla otrogna vill stanna när gräset inte visar sig vara grönare. Du kanske inte vill lämna, men lycklig kan du inte bli under de här premisserna. Varför tror du att du är så beroende av honom? (Varför har du inte ens körkort?)

    Vart går din gräns? Vad skulle du inte stå ut med att han utsätter dig för (och stanna)?
  • Ons 27 maj 09:09 #1785
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-05-26 21:25:05 följande:
    Nej det tror jag inte, sen tror jag inte han och hon delar samma sanning. De minns allt olika. Allt blandat tillsammans gör det så klart så obeskrivligt hävla ont. Att han kunde anförtro sig till henne, skratta med henne, att han kollat nyfiket på henne, rört henne - både vänskapligt och kärleksfullt, att han blivit kåt på henne, varit i henne, kysst henne, lyssnat på henne, berömt henne. Allt det kommer alltid göra ont! Men i vårt förhållande är han så mycket mer än så... han är mer än hans svek.
    Precis. 
    Men ska du/ni kunna komma vidare så ska du nog inte fokusera så mycket på vad som har sagts eller inte utan mer på hur han beter sig nu.
    Men jag förstår att allt det här känns jobbigt för dig.
    Och det är bra att ni har berättat för flera så du har stöd om du behöver det.
    För du kan komma att hamna i svackor igen.
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 27 maj 19:40 #1786
    Juicebaren skrev 2020-05-26 23:02:38 följande:

    Det är klart att det gör ont. Det är inte en del av ett lyckligt äktenskap att bli utsatt för det. Du är inte älskad så som du älskar honom. Alla otrogna vill stanna när gräset inte visar sig vara grönare. Du kanske inte vill lämna, men lycklig kan du inte bli under de här premisserna. Varför tror du att du är så beroende av honom? (Varför har du inte ens körkort?)

    Vart går din gräns? Vad skulle du inte stå ut med att han utsätter dig för (och stanna)?


    Men det är ju det jag inte riktigt förstår - både jag och han upplevde oss som lyckliga. Sen pga terapin har vi ju ?letat fram? massor olika potentiella anledningar. Jag är dock lite kritisk till terapin - det känns som om vi letar anledningar och förklaringar på nåt som kanske inte har nån större anledning än att han ville men det känns liksom inte ?okej? av terapeuten.

    Jag håller med dig, jag vi har en lång och snårig framför oss. Jag vet inte ens om vi klarar det. Det jag vet är att jag är lyckligare med honom. Att vi älskar varandra och kämpat som fan under det här året. Jag mår bra när han tar på mig, färre och färre gånger dyker hon upp när han kysser mig.

    Jag skulle inte säga att jag är beroende av honom bara för jag inte har körkort. Jag bor i en storstad och aldrig varit i behov av bil och därmed heller inte tagit körkort. Sen är jag väl ?rädd? för att bli ensamstående småbarnsförälder, att kanske aldrig träffa någon annan.

    Jag står egentligen inte ut med det han gjort. Otrohet är genomvidrigt enligt mig. Men för mig handlar det om EN sammanhållen otrohet, inget systematiskt. Vi har ju aldrig tidigare varit i en liknande situation. Han har fått en chans till, den sträcker sig livet ut. Minsta lilla felsteg och han är körd...jag står dock fast vid att jag inte tror han kommer göra fel igen.
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 27 maj 19:42 #1787
    molly50 skrev 2020-05-27 09:09:01 följande:

    Precis. 

    Men ska du/ni kunna komma vidare så ska du nog inte fokusera så mycket på vad som har sagts eller inte utan mer på hur han beter sig nu.

    Men jag förstår att allt det här känns jobbigt för dig.

    Och det är bra att ni har berättat för flera så du har stöd om du behöver det.

    För du kan komma att hamna i svackor igen.


    Jag räknar med att både han och jag kommer falla in i svackor igen. Tvivla och vara ledsna... det är ju en lång process. Kanske lever jag i lite falsk trygghet nu när vi gett det ett nytt försök. Vi har bestämt att börja kolla nytt boende för att få en nystart och det känns befriande.

    Våra nära har varit väldigt stöttande och rationella - åt båda håll. Det känns skönt att han inte blev dömd.
  • Ons 27 maj 20:28 #1788
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-05-27 19:42:59 följande:
    Jag räknar med att både han och jag kommer falla in i svackor igen. Tvivla och vara ledsna... det är ju en lång process. Kanske lever jag i lite falsk trygghet nu när vi gett det ett nytt försök. Vi har bestämt att börja kolla nytt boende för att få en nystart och det känns befriande.

    Våra nära har varit väldigt stöttande och rationella - åt båda håll. Det känns skönt att han inte blev dömd.
    Ja,det är nog bra om ni är beredda på det. Kanske framförallt han.
    Det är han som måste kämpa för att du ska få tillbaka din tillit igen.
    Och då får han räkna med ältande och att han får vara helt transparent med vad han gör ett tag framöver.

    Det låter bra.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll