Forum Otrohet - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Nygift och otrogen

    Sön 29 dec 2019 14:05 Läst 0 gånger Totalt 1836 svar
    Anonym (Kvinn­a86)
    Visa endast
    Sön 29 dec 2019 14:05 -1

    Vet att det varit en liknande tråd innan som försvann men det var inte jag!!

    Jag lever med en man och en fyraårig dotter. I mars gifte vi oss, ett väldigt enkelt bröllop men väldigt fint för mig och det betydde mycket. I juni fick jag reda på (kollade hans mobil) att han fyra-fem gånger i april hade haft sex med en kvinna på hans gym. När jag fick reda på det hade dom avslutat sin relation och när jag konfronterade honom kom det fram att han hade sån ångest och inte vågar berätta av rädsla för att förlora mig.

    Jag har valt att stanna. Kanske stoppar jag huvudet lite i sanden. Istället har vi börjat prata om ett till barn och att flytta. Jag behöver pepp.. hur många av er har förlåtit er partner och faktiskt klarat av att gå vidare efter otrohet?

  • Anonym (Kvinn­a31)
    Visa endast
    Ons 8 jan 17:44 #171
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-08 16:16:20 följande:

    Det är så konstigt.. på ett sätt litar jag ju på honom 100%. Jag har älskat honom i 7 år, känner honom utan och innan.. samtidigt känns det som han är någon annan nu, någon som jag aldrig trodde kunde göra mig illa men som kunde det... det är jag som inte vill berätta, det är förnedrande. Vi är dödsdömda inte sant..?


    Jag har känt precis som du under alla år. Innan jag berättade för någon i min närhet så mådde jag avskyvärt men mådde bättre när jag fick berätta för någon i min närhet. Jag har varit dum och gå på alla ursäkter, allt han sagt. Sista året kan jag inte ha sex utan att fundera på vart hans tankar är, så fort jag är ensam spelas allt upp. Hur det är kört för er eller inte vet jag inte. Men efter mina 13 år i äktenskap och många lögner så tror jag att det är svårt att få någon att sluta vara otrogen

    Dessutom har jag känt under alla år att det måste vara mig det är fel på. Och gå med den känslan är inte nyttig. Jag har insett att jag hellre lever ensam med mina barn än med en man som fick mig att känna som om jag inte dög och all oro.

    Frågan är, är du redo att verkligen släppa allt? Kan du gå vidare och aldrig tänka på det som hänt? Innan du kan det så skaffa inte fler barn. Kanske skaffa egen bostad och se hur mycket han kämpar för att få dig tillbaka då.
  • Ons 8 jan 18:37 #172 +2
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-08 16:13:42 följande:

    Jag tror inte hon fanns i hans tankar, jag tror inte det var nått han planerat.

    Vi har lovat varandra att inte bråka om det utan lägga det bakom oss och det vill jag hålla. Han kommer ju aldrig ta upp henne, han skäms. Eftersom ingen i vår närhet vet finns det heller ingen dom varken kan döma honom för hans agerande och inte heller mig för att jag stannat..


    Hon fanns visst i hans tankar. Det var en högst planerad otrohet. Annars hade han aldrig bokat hotell och knullat henne bara veckor efter ert bröllop. Självklart fanns hon redan då i hans tankar.

    Tro mig, jag VET. Sånt händer inte hux flux efter ett bröllop. Never ever. En sån här otrohet planeras eftersom man gör allt för att inte bli upptäckt. Då måste man planera.

    Även om ni lovar på goda grunder att inte bråka så kan ni inte veta hur tankarna går när väl något annat händer som gör att någon känner sig sviken. Det räcker med pms + ett glas vin och så är det kört...

    Kom ihåg att han lovade dig trohet.. Se hur det gick..
  • Sarah8­89
    Visa endast
    Ons 8 jan 19:21 #173 +2

    Tycker denna tråd är så oerhört tragisk. Nånstans tror jag kvinna86 vet att det aldrig kommer bli lika underbart som förr, men att hon troligtvis är så nedbruten och sargad att hon tror att hon inte förtjänar att vara lycklig.

  • Anonym (Funka­r inte..­)
    Visa endast
    Ons 8 jan 20:42 #174

    Var med om en otrohet. Otroheten var planerad och pågick till och från länge samtidigt som han planerade ett liv ihop med mig. Jag försökte förlåta men kunde inte och han fortsatte dölja saker för mig mer eller mindre oskyldiga ibland. Vi harvade på 4 år efter men nu separerar vi. Tilliten är puts väck sen 4 år tillbaka och vi kunde aldrig reparera skadorna.

    Med facit i hand skulle jag aldrig försökt ens efter otroheten. Det var mitt största misstag.

  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 9 jan 12:15 #175
    Dirgeofnovember skrev 2020-01-07 22:27:17 följande:
    Nu är din situation värre än det svek jag fick genomlida och vi hade inga barn ihop så det underlättar situationen något. Men jag upplevde hennes svek (och det svek du fått genomlida) som en spottloska på den kärlek jag kände för henne och på mig som person. För mig är det oförlåtligt när man når dit, jag tror mycket i en relation går att arbeta på men det finns vissa saker som sätter sig som en dolk i det gemensamma man haft. Efter att den initiala chocken lagt sig så visste jag att kärleken var död, för INGEN behandlar mig på det sätt hon gjorde. Vi löste skilsmässan snabbt trots hennes protester.

    I dag är jag stolt över mitt agerande, jag stod upp för mig själv och visade mig själv att min ryggrad är stark. Situationen hade inte heller sett annorlunda ut med barn med i bilden. Jag tar tanken om barn väldigt allvarligt och enligt min moraliska kompass hade jag inte kunnat leva med det budskap jag gett ett barn om jag stannat. I mina ögon är det att visa att man behöver inte visa respekt för sin partner i en relation. Ett barn mår inte alltid bäst av att ha två föräldrar, ibland (ganska ofta) är skilsmässa och seperation bättre så de slipper växa upp i ett kärlekslöst hem och utan ett hem där tillit saknas.

    Tänk på att du baserar om du kan stanna på att en annan kvinna har tagit ett beslut om deras gemensamma barn. Någon utanför er relation har alltså tagit ett beslut som kunde betytt att du skulle lämna. Tänk också på att det är din man som bär ansvaret för att denna kvinna har fått denna makten.

    Läste även att er terapeut säger att det ligger hås er båda att det blev som det blev. Det låter i mina öron befängt, visst kan det ha funnits djupa problem mellan er men en vuxen MAN tar det på sig själv att kommunicera innan han stoppar in den i en annan kvinna. Att vara man i det moderna samhället handlar mycket om att hålla kontroll över sina drifter, din man misslyckades tyvärr med detta och valde en annan kvinna. Hade din man varit min vän hade jag som vän kapat honom från mitt liv, en sån går inte att lita på som vän, det är den hårda sanningen från mitt perspektiv.

    Att vi har barn ihop gör så klart mycket, utan henne hade jag kanske resonerat helt annorlunda. Måste kärleken vara död? Kan inte det gå att se otrohet som en liten del och det ska väl inte få förstöra hela livet man planerat att leva tillsammans? Vissa hävdar ju tom att otrohet kan stärka förhållandet...


     


    Jag märker ju min egna desperation. Nästan så jag blivit besatt och "mer kär" efter hans otrohet. Jag vill helt plötsligt heta hans efternamn, föda hans barn osv..


    jag stannar ju inte enbart för att hon gjorde abort men hade hon fått hans barn hade det ju inte gått att dölja längre, även om han inte ville ha barnet.


    men du skriver det ju själv, han hade en drift som han där och då inte kunde kontrollera. Hon var väl spännande eller nåt, medan jag var tråkig och inte ville ha sex eller nåt... 

  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 9 jan 12:18 #176
    Fjäril kär skrev 2020-01-08 18:37:39 följande:
    Hon fanns visst i hans tankar. Det var en högst planerad otrohet. Annars hade han aldrig bokat hotell och knullat henne bara veckor efter ert bröllop. Självklart fanns hon redan då i hans tankar.

    Tro mig, jag VET. Sånt händer inte hux flux efter ett bröllop. Never ever. En sån här otrohet planeras eftersom man gör allt för att inte bli upptäckt. Då måste man planera.

    Även om ni lovar på goda grunder att inte bråka så kan ni inte veta hur tankarna går när väl något annat händer som gör att någon känner sig sviken. Det räcker med pms + ett glas vin och så är det kört...

    Kom ihåg att han lovade dig trohet.. Se hur det gick..

    Okej hon kanske fanns i hans tankar men det gjorde ju jag också annars skulle han inte gift sig med mig.. om inte annat finns hon inte i tankarna längre förutom av ilska hos honom. så klart borde han avbrutit deras kontakt långt innan dom låg, det är väl kanske det jag är mest sårat över... att det fanns så många tillfällen att inse att det var fel men att det ändå inte avslutades..


     


    ja han lovade mig trohet och jag tror att from nu kommer han vara trogen och förstå vad han har. 

  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 9 jan 12:20 #177
    Sarah889 skrev 2020-01-08 19:21:48 följande:

    Tycker denna tråd är så oerhört tragisk. Nånstans tror jag kvinna86 vet att det aldrig kommer bli lika underbart som förr, men att hon troligtvis är så nedbruten och sargad att hon tror att hon inte förtjänar att vara lycklig.


    Så kanske det är... jag har inte kunnat bli arg, bara ledsen. mannen jag älskar mest av allt gjorde något jag inte ens i min vildaste fantasti kunde tro han skulle göra och jag kan helt enkelt inte hantera det men jag vill heller inte ge upp det liv vi skapat, jag älskar ju det och jag älskar ju honom. 
  • Anonym (Kvinn­a86) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 9 jan 12:21 #178
    Anonym (Funkar inte..) skrev 2020-01-08 20:42:23 följande:

    Var med om en otrohet. Otroheten var planerad och pågick till och från länge samtidigt som han planerade ett liv ihop med mig. Jag försökte förlåta men kunde inte och han fortsatte dölja saker för mig mer eller mindre oskyldiga ibland. Vi harvade på 4 år efter men nu separerar vi. Tilliten är puts väck sen 4 år tillbaka och vi kunde aldrig reparera skadorna.

    Med facit i hand skulle jag aldrig försökt ens efter otroheten. Det var mitt största misstag.


    Så du tror inte att det kommer vara jag och min man om 2 år? även om han inte är otrogen igen? det har ju trots allt gått flera månader sedan otroheten och än är jag kvar
  • Anonym (Linda­)
    Visa endast
    Tor 9 jan 12:27 #179
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-09 12:20:53 följande:

    Så kanske det är... jag har inte kunnat bli arg, bara ledsen. mannen jag älskar mest av allt gjorde något jag inte ens i min vildaste fantasti kunde tro han skulle göra och jag kan helt enkelt inte hantera det men jag vill heller inte ge upp det liv vi skapat, jag älskar ju det och jag älskar ju honom. 


    Men han hade inga problem att riskera att ge upp allt för sin älskarinna....
  • Anonym (Linda­)
    Visa endast
    Tor 9 jan 12:33 #180 +1
    Anonym (Kvinna86) skrev 2020-01-09 12:21:43 följande:

    Så du tror inte att det kommer vara jag och min man om 2 år? även om han inte är otrogen igen? det har ju trots allt gått flera månader sedan otroheten och än är jag kvar


    Skaffa inte barn med honom. Det är största risken att han faktiskt söker någon annan igen när du inte längre är tillgänglig. När vardagen åter blir trist och du är upptagen med barn och kanske motar undan honom.

    Det var ju trots allt just därför han var otrogen från början..
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll