• Anonym (vill)
    Sat 4 Jan 2020 22:10
    1614 visningar
    58 svar
    58
    1614

    Ej gravid, går jag händelserna i förväg?

    Har läst här om en del som fixat ett ja till snitt innan dom ens blivit gravida. Vilken lättnad! Jag vill snart ha barn men VF finns inte i min värld. Jag har också läst om att många känner sig överkörda av personalen som vill tvinga på dom VF och att man inte får visa minsta tvekan till att man vill ha snitt (om det nu är det man vill).

    Därför tänkte jag att jag kan börja lite i tid. Att kontakta vården redan nu innan jag är gravid känns inte aktuellt men om/när jag väl blir det vill jag få snitt beviljat direkt. Tänker inte valsa runt. Jag har skrivit ner alla anledningar till varför jag vill ha snitt, det blev en A4-lista. Kommer även läsa på ordentligt. 

    MEN: överdriver jag? När dagen väl kommer, kommer dom tycka jag överdriver och ta min rädsla på mindre allvar bara för att jag har ett A4 med anledningar till att vägar VF? :( Ska jag dra ihop det lite (istället för att spalta alla fysiska grejer jag är rädd för, lägga ihop allt under en punkt? Liksom hur utförlig ska man vara? 

    Konstig fråga kanske. Men vill verkligen inte sabotera för mig själv när det blir dags. 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-01-05 19:08
    Vill förtydliga att jag INTE söker råd om hur jag ska bli av med min rädsla. Inte heller försvara varför jag vill ha ett snitt.

    Det jag undrar är alltså: Hur förberedd och påläst behöver man vara? Ska jag komma med en uppsats (skojar) eller bara säga att jag vill välja snitt och ge typ EN anledning till varför?

  • Svar på tråden Ej gravid, går jag händelserna i förväg?
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 22:14
    #3

    Jo, det är det, har sett minst en här som fått det (har läst nästan 40 sidor bakåt). 
    Men min fråga är alltså, kan dom tycka att man överdriver om man är alldeles för förberedd och detaljerad? 

  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 22:19
    #5
    Anonym (...) skrev 2020-01-04 22:16:28 följande:

    När du är gravid och har samtal med din barnmorska ca v 20 så kan man berätta att man är rädd för att föda vaginalt. O då kopplas ett specialteam från sjukhuset in. Barnmorskan meddelar sjukhuset, sjukhuset meddelar tid till dig. Så är de i Skåne iallafall.


    Bra, bor i Skåne faktiskt och hoppas det är relativt lätt här. Jag kommer berätta direkt och vara så på som det går. Men som sagt så undrar jag lite om man kan vara FÖR förberedd. Om dom kommer tro jag är typ neurotisk. Iofs, då får jag kanske lättare ett ja.
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 22:35
    #10
    Anonym (Guckosko) skrev 2020-01-04 22:21:59 följande:
    Om någon här påstått sig få snitt beviljat innan graviditet så har personen inte talat sanning. 

    Det är självklart att personalen försöker övertyga dig att föda normalt då det är bäst både för mamma och barn. Det är för erat eget bästa. Och det går oftast att övervinna förlossningsrädslan.

    Varför är du så rädd? Alltså du behöver inte återge hela listan men lite komprimerat kanske... jag vill förstå.

    Sen ska du veta att man inte kan vägra att föda vaginalt, får du inte snitt så har du inget alternativ.

    Det var en person som skrivit mycket här och verkar vettig och trovärdig. 


    Jag vill inte övervinna min förlossningsrädsla. Det är som att försöka få någon att övervinna en rädsla för att torteras. Jag har så länge jag kan minnas, haft en skräck för förlossningar. Alltså, från den ålder jag ens har minnen ifrån, från den åldern har jag haft min skräck. Det är det vidrigaste jag kan tänka mig att utsätta mig själv för. Jag kan ge några exempel från min lista. 

    Att känna mig utelämnad till andra som kanske inte lyssnar på mig eller pratar/tar beslut över mitt huvud. Att inte hinna få smärtlindring. Ovissheten. Att jag lika gärna kan bli en sån som får en skräckförlossning. Att bli utsatt för att dom måste använda tång, trycka på min mage, osv. Att gå sönder totalt. Att bli inkontinent, att inte kunna ha sex. Att bli traumatiserad och/eller att min partner blir traumatiserad av att se mig ha dödsångest vilket jag kommer ha. Att känna mig utsatt och utan "värdighet" och integritet. Att få psykiska men och inte kunna knyta an till barnet. Att inte få bestämma över min egen kropp, att känna mig som typ ett djur, lite som när en ko ska kalva och dom sliter ut kalven. 

    Det var några. Det är inte lite rädsla och oro inför smärta osv, det är skräcken att bli utsatt för något som jag vet kommer kännas som ett fruktansvärt övergrepp. Jag har även bra koll på hur jag ska få fram vetenskaplig information, källkritisera osv. Jag vet vad jag gör och hur jag känner. Jag har läst/sett/hört om tillräckligt många historier för att veta att detta är saker som KAN hända och händer OFTA, och jag tänker inte utsätta mig eller mitt framtida barn för det. 

  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 22:37
    #11
    Anonym (...) skrev 2020-01-04 22:22:24 följande:
    Jag vet inte. Har bara fött vaginalt och dagis igen om 15 veckor. Vad jag har hört får alla beviljat snitt. Så jag tror inte du behöver skriva listor, ringa runder ochsåvidare just nu. När du är gravid och har samtal med din barnmorska så ta de då. Jag tror inte dom tvingar någon att föda vanligt som inte vågar/vill. De löser sig ska du se :)
    Kan ju spara listorna till om det verkar skita sig :D Tack! 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 22:39
    #12
    Zaxika skrev 2020-01-04 22:24:16 följande:

    Om du är helt säker på att du vill ha snitt så ska du inte vänta för länge med att prata med barnmorska om det. Snitt brukar ju planeras in så då får du en tid till det i sådana fall.

    Jag födde vaginalt och trots grad 2 bristning och bruten svanskota så vill jag göra om det.


    Nej, precis så tänker jag också. Ju mer man visar vad man vill och att man är informerad, desto lättare måste det ju gå. 

    Skönt att du är nöjd med din metod! :) 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 22:40
    #13
    Kexsmula skrev 2020-01-04 22:29:53 följande:

    Du behöver vara STENHÅRD med att snitt är det enda du går med på och inte vika dig en millimeter i alla samtal. De kommer försöka ge dig skuldkänslor över att du ?inte vill ditt barns bästa?, men stå på dig och visa att du är väl påläst om fördelar och nackdelar och vik dig aldrig.

    Jag tror att det kommer gå bra!


    Tack. Har förstått det av all läsning här. Känns bra att veta vad som gäller. :)
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 23:29
    #16
    Anonym (tips) skrev 2020-01-04 23:23:05 följande:

    Jag tror på att ta upp alla argument som du kan stå för och meddela dem skriftligt o muntligt till alla dina vårdkontakter. Men att ändå försöka trycka på det tre argument som är kraftigast....Tänk igenom vilken kritik du kommer möta o bemöt den så bra du kan. Tex Är du säker på att du inte kommer ångra dig. De flesta förstagångsfödare är känner sig oroade etc....Och leverara det starkaste argumentet sist o med eftertryck. Tänk på att vara vänlig o trevlig o inte höja rösten även om du inte delar en persons åsikt. Visa väljvilja och tilltro till att dom vill ditt bästa men att du känner dig själv bäst och vad som är bäst för dig....


    Tack, bra tips! Det är såklart väldigt känsligt för mig så därför tänker jag att det är bra att börja tänka på det i tid. Har läst om flera som knappt kunnat ta upp det ens för dom är så rädda. 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sat 4 Jan 2020 23:31
    #17
    Anonym (L) skrev 2020-01-04 23:24:24 följande:

    Kan ju bara hålla tummarna för att du får ditt snitt. Och att du inte blir en av dom som får uterusruptur eller placenta acreta vid nästa eventuella graviditet. Eller vill ha flera barn men blir avrådd att få fler än två pga snitten. Eller som ej blir adekvat bedövad innan de sätter kniven i dig och får akutsöva dig och slita ut barnet snabbt innan narkosmedlet hinner gå över till barnet, som får skada på tarm/urinblåsa och vaknar upp med dubbla stomipåsar på magen eller nåt annat mysigt.

    Du har alla möjligheter att lära dig behålla kontrollen under en vaginal förlossning. Du har NOLL kontroll under ett snitt. Har du inte ens någon som helst ambition att få hjälp med din rädsla så är det nog värt att vänta lite med en graviditet. Det finns mycket goda anledningar till att inte lättvindigt snitta förstföderskor. Det verkar som att en del av allmänheten använder skygglappar i denna diskussionen.


    Ja, det är bara att hoppas. Vi vet ju alla att det är risker med båda sätt. På samma sätt som det inte finns i ens värld att en läkare ska råka knäcka barnets nacke vid en mardrömslik förlossning, ändå blev det verklighet för just den kvinnan. 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sun 5 Jan 2020 12:16
    #26
    -1
    nernu skrev 2020-01-05 11:44:11 följande:
    Ja det låter ju helt klart sjukligt. Att du har fantiserat ihop en massa konstigheter sedan du var barn. Jag förstår att din rädsla är på riktig men du behöver förstå att det inte är på riktigt. Vet du varför det har blivit så här? Någon måste ha skrämt upp dig.
    Fantiserat ihop är väl ändå lite överdrivet. Det är ju saker som händer. Folk spricker, blir klippta, barnet dras ur dom med tång. Det är verkligheten. Det räckte för att få obehaget jag alltid känt att bli en rädsla. Det är ju saker jag läst och hört om som vuxen, så klart. Som liten tyckte jag väl bara det var äckligt och obehagligt. 

    Jag vill också poängtera att jag är en realistisk person som absolut kan tillämpa källkritik på det jag läser, så ingen tror att jag är en rädd liten spillra som går på allt möjligt som står i nyheterna! Om det fanns en eller två olika riskscenarion så hade det säkert gått bra för mig att ta mig igenom en VF. Men nu är det så otroligt många scenarion som kan utspelas och jag kommer inte ha en aning om vilket som kommer slumpas ut till mig när det är dags. 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sun 5 Jan 2020 19:01
    #30
    Anonym (Guckosko) skrev 2020-01-05 15:05:11 följande:
    Att bli klippt är inget att vara rädd för, ett klipp sys ihop fint och läker i stort sett alltid utan problem. 
    Du är bedövad!

    En bekant till mig har ett stort ärr tvärs över kinden, det var kirurgens skalpell som snittade upp hennes ansikte när hennes mamma förlöstes med... just det. Snitt.
    Antar det var ett akut snitt?
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sun 5 Jan 2020 19:03
    #32
    Anonym (Alva) skrev 2020-01-05 13:12:41 följande:
    Alla större ingrepp innebär risker. Har du koll på riskerna för narkos? Det finns folk som aldrig vaknar igen.

    Jag är sympatisk för din enorma rädsla, och känslan av att det inte är värt det att göra något åt den, jag känner lite liknande inför en av mina fobier.

    Ur verkligheten känner jag dock flera barnmorskor. En var helt på en kvinnas sida som hade allvarlig förlossningsrädsla, tyckte att hon skulle få snitt för att det var så extremt psykologiskt påfrestande för henne att tänka sig en förlossning. I slutändan fick hon aldrig snitt och födde vaginalt. Det var inte en problemfri fördel, men i efterhand var hon ändå helt förvånad över hur mycket enklare det hela varit än hon hade trott, inte alls traumatiskt och hon var i efterhand glad att hon fått vaginalt. Detta var alltså en kvinna som hade VF som sin största skräck i livet, som skulle varit beredd att göra vad som helst för att slippa (förutom att skada sig själv eller barnet osv.).

    Jag förväntar mig inte att detta på något sätt ska övertyga dig om att snitt inte är det rätta för dig, bara ge ett perspektiv jag inte vet om du har fått innan.

    Oavsett hur du ska föda skulle jag tro att ju mer påläst du är och desto mer du tänkt igenom olika möjligheter, desto bättre

    Lycka till!
    Självklart! Jag säger ingenstans att snitt är riskfria. För mig, så riskerar jag hellre dom riskerna än dom vid VF. 

    Jag har blivit sövd. Vet vad det innebär, men vid snitt så sövs man ju inte? 

    Tack, jag uppskattar att du inte försöker övertala mig! Det var ju inte det jag startade tråden om. Men perspektiv är alltid bra. 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sun 5 Jan 2020 19:05
    #33
    +1
    Anonym skrev 2020-01-05 15:12:53 följande:
    Du behöver prata med någon om detta. Att inte ens vilja komma över fasan för något så naturligt som att föda barn är inte ok att bli beviljad snitt för. Du MÅSTE prata om det oavsett.

    Att känna sig utelämnad är inget man tänker på när man är mitt i en förlossning. Personalen lyssnar, även om beslut kan tvingas att fattas "över ditt huvud". Precis som under ett snitt, du har ingen talan där. Alls. Det tas mer hänsyn under en vf.

    Det händer att bedövning  inte tar klokt under ks, det finns det flertalet vittnen till. Och då märker du inte det förrän magen är uppskuren. Under vf sker allt pö om pö.

    Vadå trycka på din mage? Du vill hellre att de skär upp den?!

    Sen orkar jag inte bemöta mer just nu.

    Din rädsla är irrelevant.
    Vet inte ens vad det är du känner dig tvungen att bemöda, eftersom tråden inte ens handlar om att bota min rädsla. Jag har en ganska tydlig frågeställning i originalposten. 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Sun 5 Jan 2020 23:15
    #35
    Anonym (Hilda) skrev 2020-01-05 22:47:42 följande:
    Vilka löjliga svar du fått i tråden, förstår inte varför vissa kvinnor blir så provocerade av att ändra kvinnor vill föda med kejsarsnitt?

    Jag kan berätta att min bästa vän födde barn med planerat snitt i somras. Det krävdes ingen lång övertalning utan hon tog upp sin bestämda önskan om kejsarsnitt redan vid inskrivning. Ingen barnmorska eller läkare hon träffade försökte övertala henne till något annat utan hon fick snitt utan tjafs. Så det måste inte vara en kamp!

    Nej, jag vet inte heller. Det är väldigt tråkigt. 


    Tack! Jättebra info. Vilket län var det? :) 

  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Mon 6 Jan 2020 21:40
    #41
    Anonym (XXX) skrev 2020-01-06 21:27:09 följande:

    Du ska dock vara medveten om, att du begränsar antalet barn som du kan få. Jag vet inte hur gammal du är, men ju yngre du är desto mer kan det ju hända i livet, som gör så att du skulle vilja skaffa flera barn. De barn du har kan gå bort - ja sådant händer, det kan bli skilsmässa eller din man kan gå bort, och du kan träffa en ny man som inte har några barn och gärna vill ha... och många andra orsaker. Ibland börjar man bara längta efter ett nytt barn innan det är för sent, när man är runt 40...

    De flesta läkare rekommenderar inte att man skaffar fler barn än två med snitt. Vissa säger tre, detta är dock individuellt och du kan bli avrådd av den läkare som gjorde det andra snittet - och såg hur ärrvävnaden i din livmoder såg ut. Det kan bli svårigheter redan vid den andra graviditeten - t.ex. kan ärret gå upp om förlossningsarbetet plötsligt sätter igång, före tiden för det planerade snittet. Då dör både du och barnet, om ni inte är mindre än fyra-fem minuter ifrån närmaste akut.

    Placentan kan också fastna i snittärret efter den andra (eller tredje) förlossningen - detta är ett livshotande tillstånd för kvinnan. Vidare är placenta previa mycket vanligare än i normala fall (alltså att placentan sitter långt ner och täpper för livmodermunnen). Om förlossningen sätter igång sponant då, så är det också ett livshotande tillstånd för både kvinnan och barnet. 

    Det kan också bli så, att det inte blir några fler graviditeter efter den första, p.g.a. att de befruktande äggen inte hittar någon frisk och fluffig plats i livmoderslemhinnan att borra ner sig i. 

    Så - jag skulle vilja avråda. Samtidigt är ju situationen eländig på våra förlossningsavdelningar nu, vilket ökar risken för att dina mardrömsscenarior ska bli verkliga... Jag önskar att alla kvinnor skulle få en egen barnmorska, och att förlossningen skulle få ta den tid de tar - utan värkstimulerande dropp i onödan, som bara förstör det egna samspelet i kroppen - och att det skulle finnas tid och resurser för ordentlig smärtlindring under HELA förlossningen. Men så ser det ju inte ut, det kan vara så illa idag att man blivit lovad EDA - men sedan finns det ingen narkosläkare när man väl är där, för de som finns är upptagna med offren från någon olycka t.ex., och det finns ingen annan som går att kalla in...

    EN sak kan du i alla fall göra nu, innan du blir gravid (det är bättre att det görs nu): en bäckenmätning. Då får du svar på om ditt bäckeningång är normal, mindre än normal eller rentav större än normal. Om du får beskedet att den är rymlig, så lär det ta bort i alla fall en del av din förlossningsskräck. För då går ju förlossningen vanligt väldigt lätt. 


    Är medveten om detta. :) Jag fyller 35 i år, så jag har ändå inte supermånga fertila år framför mig. 


    Tack för att du tar upp båda alternativens risker! Som jag var tvungen att lägga till i trådstarten, så är det ju inte för- och emot-argument jag behöver. Jag har bestämt mig för hur jag vill ha det. Men du höll ändå en neutral ton vilket jag uppskattar.


    Ja, vi vet ju alla hur förlossningsvården ser ut. Det är väl inte förvånande, med tanke på att vården för kvinnor generellt ligger efter (tex: https://www.forskning.se/2016/02/15/ge-ratt-vard-kvinnors-och-mans-kroppar-reagerar-olika-pa-behandling/). I vilket annat vårdsammanhang skulle det vara acceptabelt med så godtycklig smärtlindring, mer än i förlossningsvården?! 

  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Mon 6 Jan 2020 22:01
    #44
    Anonym (J) skrev 2020-01-06 21:48:13 följande:
    Ditt inlägg är irrelevant. Och OT.

    Samt stämmer inte överens med sanningen.

    www.vardfokus.se/webbnyheter/2016/juni/outforskad-kroppsdel/

    Knipa utan muskler

    Det finns en del i den här gruppen som har odiagnostiserade analsfinkterskador. Men oftast handlar det om att musklerna i mellangården inte hänger ihop. Att den som sytt inte fått tag i ett viktigt muskelfäste eller en fascia. Att någon sytt för mycket eller att stygnen gett besvärande ärr.

    Många har sökt vård tidigare men bara fått höra att de ser "fina ut" och att den som fött barn får räkna med lite förändringar i underlivet. Knipövningar är det vanligaste receptet. Men att knipa utan muskler i mellangården är som att stå på tå utan hälsena, det går inte.

    Tumme i slidan

    När Gunilla Tegerstedt frågar kvinnorna om deras sexliv så är det oftast första gången någon från vården ens ställer frågan. När samtalet glider över till problem med att bajsa är det inte ovanligt att patienten aldrig tidigare berättat för någon annan att hon måste sticka in tummen i slidan och hålla emot för att få ut bajset.

    Detta finns beskrivet i en avhandling från slutet av 1990-talet där två tusen kvinnor ingick, 40 och 60 år gamla. Den visar att 14 procent av de tillfrågade kvinnorna behövde använda "tumtricket" för att kunna bajsa. Författaren är Eva Uustal, i dag ansvarig för bristningsregistret och läkare på bäckenbottencentrum i Linköping.
    TACK! Otroligt bra artikel. 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Mon 6 Jan 2020 22:06
    #45
    Anonym (Hilda) skrev 2020-01-06 21:51:06 följande:
    Det sjuka med förlossningar är att den födande kvinnan själv förväntas ta ställning till vilken smärtlindring hon vill ha och väga för- och nackdelar mot varandra. Inför alla andra tillfällen i vården då patienten har stark smärta är det läkare som ordinerar smärtlindring utifrån behov, men när kvinnan föder barn förväntas hon själv fråga efter det. När jag själv födde barn så grät jag högt av smärtan och barnmorskan frågade om jag ville bada... skulle man frågat en person med höftfraktur eller hjärtinfarkt om de vill bada som smärtlindring?

    Nej tycker di gör helt rätt som kräver snitt. Det ska jag också göra när jag fler barn nästa gång.

    Usch, blir så ledsen. Men också ännu mer orubblig i min önskan om snitt. 


    Tack för stödet. :) 

  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 11:02
    #47
    Zakopane skrev 2020-01-07 01:10:40 följande:
    Det du skriver är i stort sett exakt mina tankar inför första barnet (2006, i Sthlm). Alltid känt äckel inför tanke på förlossning, inte pga rädsla för smärta utan bara för att det känts helt onaturligt för mig + hela integritetsaspekten du beskriver.

    vid inskrivning Hos BM började jag grina pga hur fan ska barnet komma ut. Hon var jättesnäll och sa att det finns möjligheter att få snitt, men om jag ville prata om mina känslor så kunde jag få göra det på sån där mottagning för förlossningsrädda. Ok, tänkte jag, men de kan ju glömma att de ska lyckas övertala mig att föda vaginalt. Bra ordet vaginalt gjorde mig spyfärdig.

    Lång historia kort, pga måste sova, men kontentan är: du är inte ensam om dina tankar och de är proffsiga inom vården. Jag gick på samtal och efter halva grav började jag ändå överväga vf pga snitt ändå är en stor operation... samt en liten liten tanke i mig att jag kanske skulle växa som människa om jag vågade utmana min värsta rädsla.

    De skrev dock in i min journal att jag skulle få snitt om jag bad om det, på förlossningen.

    Så här med facit i hand kan sägas att jag nu har fött fyra barn vaginalt och är nöjd med vården bemötande gällande allt.
    Tack! Känns skönt att höra. Att vi är fler. Onaturligt är helt rätt ord, inte på det sättet att det inte är så naturen skapat oss, utan situationen i sig. Har därför väldigt svårt för när folk ger argumentet "det är ju naturligt". Naturligt för mig vore om VF var under tolerabelt obehag, att inte behöva hjälp, att inte riskera att gå sönder för evigt. 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 15:13
    #52
    Anonym (Maja) skrev 2020-01-07 14:06:28 följande:

    Är det inte lite egoistiskt att tänka i de banorna, om du inte har fog för det? Tex Medicinska skäl ?

    Barnet som kommer får helt andra förutsättningar rent hälsomässigt om han/hon kommer den naturliga vägen- så som med allergier, och även risken för celiaki ökar vid KS .

    Jag är gravid nu och hade gärna skippat en vanlig förlossning om det inte hade konsekvenser för bebisen.


    Man kan ju egentligen säga samma sak om VF. Att det är egoistiskt om jag skulle tvinga mig själv till det trots att jag verkligen inte vill, med följden att förlossningen stannar av för jag har panik och barnet får syrebrist? Bara för att man "ska" föda så. 

    Egentligen tycker jag att vi, för varje negativ risk vi radar upp, också borde nämna en motsvarande negativ risk för det andra sättet att föda. 

    Allergi kommer mina barn förmodligen få oavsett, då det går i arv. 
  • Anonym (vill) Trådstartaren
    Tue 7 Jan 2020 16:01
    #55
    +1
    Anonym (Guckosko) skrev 2020-01-07 15:29:48 följande:
    Åh herre... så du kommer fullt medvetet att riskera att ditt barn inte bara kommer bli allergisk, utan att du m.e.d.v.e.t.e.t ökar risken för att det blir ännu värre!

    Det borde införas "körkort" för att få skaffa barn.
    Nej, nu missförstår du mig. Eller så uttryckte jag mig dåligt. Vet man ens om KS ökar risken för att eventuellt medärvd allergi förvärras? Eller vet man bara att risken för att bli allergisk ökar

    Oavsett, alla risker med alla typer av förlossning är risker. Det är inte ofrånkomliga komplikationer. 

    Jag vet att med en VF kanske jag lika gärna slipper spricka, slipper bli urininkontinent, slipper bli analinkontinent, slipper bryta svanskotan, slipper plågas i 3 dygn, slipper behandlas av stressad, underbemannad personal, slipper tång och sugklocka, slipper inte hinna med bedövning, slipper att mitt barn får syrebrist, slipper tappa känseln i underlivet, slipper få psykiska men, osv. 

    På samma sätt som jag vet att jag med ett KS lika gärna kan slippa att mitt barn blir allergiskt, har svårt att få igång andningen, att min livmoder spricker, att jag förblöder och dör. 

    Bara för att det finns risker, betyder inte det att alla råkar ut för alla, jämt. 
Svar på tråden Ej gravid, går jag händelserna i förväg?