Ej gravid, går jag händelserna i förväg?

Antar det var ett akut snitt?

Alla större ingrepp innebär risker. Har du koll på riskerna för narkos? Det finns folk som aldrig vaknar igen.

Jag är sympatisk för din enorma rädsla, och känslan av att det inte är värt det att göra något åt den, jag känner lite liknande inför en av mina fobier.

Ur verkligheten känner jag dock flera barnmorskor. En var helt på en kvinnas sida som hade allvarlig förlossningsrädsla, tyckte att hon skulle få snitt för att det var så extremt psykologiskt påfrestande för henne att tänka sig en förlossning. I slutändan fick hon aldrig snitt och födde vaginalt. Det var inte en problemfri fördel, men i efterhand var hon ändå helt förvånad över hur mycket enklare det hela varit än hon hade trott, inte alls traumatiskt och hon var i efterhand glad att hon fått vaginalt. Detta var alltså en kvinna som hade VF som sin största skräck i livet, som skulle varit beredd att göra vad som helst för att slippa (förutom att skada sig själv eller barnet osv.).

Jag förväntar mig inte att detta på något sätt ska övertyga dig om att snitt inte är det rätta för dig, bara ge ett perspektiv jag inte vet om du har fått innan.

Oavsett hur du ska föda skulle jag tro att ju mer påläst du är och desto mer du tänkt igenom olika möjligheter, desto bättre

Lycka till!

Du behöver prata med någon om detta. Att inte ens vilja komma över fasan för något så naturligt som att föda barn är inte ok att bli beviljad snitt för. Du MÅSTE prata om det oavsett.

Att känna sig utelämnad är inget man tänker på när man är mitt i en förlossning. Personalen lyssnar, även om beslut kan tvingas att fattas "över ditt huvud". Precis som under ett snitt, du har ingen talan där. Alls. Det tas mer hänsyn under en vf.

Det händer att bedövning  inte tar klokt under ks, det finns det flertalet vittnen till. Och då märker du inte det förrän magen är uppskuren. Under vf sker allt pö om pö.

Vadå trycka på din mage? Du vill hellre att de skär upp den?!

Sen orkar jag inte bemöta mer just nu.

Din rädsla är irrelevant.

Vet inte ens vad det är du känner dig tvungen att bemöda, eftersom tråden inte ens handlar om att bota min rädsla. Jag har en ganska tydlig frågeställning i originalposten. 

Vilka löjliga svar du fått i tråden, förstår inte varför vissa kvinnor blir så provocerade av att ändra kvinnor vill föda med kejsarsnitt?

Jag kan berätta att min bästa vän födde barn med planerat snitt i somras. Det krävdes ingen lång övertalning utan hon tog upp sin bestämda önskan om kejsarsnitt redan vid inskrivning. Ingen barnmorska eller läkare hon träffade försökte övertala henne till något annat utan hon fick snitt utan tjafs. Så det måste inte vara en kamp!

Nej, jag vet inte heller. Det är väldigt tråkigt. 

Tack! Jättebra info. Vilket län var det? :) 

Bara i Sverige accepteras att en gravid kvinna slänger sig ut ifrån en bro än att hon ges snitt?

Att bli klippt är inget att vara rädd för, ett klipp sys ihop fint och läker i stort sett alltid utan problem. 

Du är bedövad!

En bekant till mig har ett stort ärr tvärs över kinden, det var kirurgens skalpell som snittade upp hennes ansikte när hennes mamma förlöstes med... just det. Snitt.

Du ska dock vara medveten om, att du begränsar antalet barn som du kan få. Jag vet inte hur gammal du är, men ju yngre du är desto mer kan det ju hända i livet, som gör så att du skulle vilja skaffa flera barn. De barn du har kan gå bort - ja sådant händer, det kan bli skilsmässa eller din man kan gå bort, och du kan träffa en ny man som inte har några barn och gärna vill ha... och många andra orsaker. Ibland börjar man bara längta efter ett nytt barn innan det är för sent, när man är runt 40...

De flesta läkare rekommenderar inte att man skaffar fler barn än två med snitt. Vissa säger tre, detta är dock individuellt och du kan bli avrådd av den läkare som gjorde det andra snittet - och såg hur ärrvävnaden i din livmoder såg ut. Det kan bli svårigheter redan vid den andra graviditeten - t.ex. kan ärret gå upp om förlossningsarbetet plötsligt sätter igång, före tiden för det planerade snittet. Då dör både du och barnet, om ni inte är mindre än fyra-fem minuter ifrån närmaste akut.

Placentan kan också fastna i snittärret efter den andra (eller tredje) förlossningen - detta är ett livshotande tillstånd för kvinnan. Vidare är placenta previa mycket vanligare än i normala fall (alltså att placentan sitter långt ner och täpper för livmodermunnen). Om förlossningen sätter igång sponant då, så är det också ett livshotande tillstånd för både kvinnan och barnet. 

Det kan också bli så, att det inte blir några fler graviditeter efter den första, p.g.a. att de befruktande äggen inte hittar någon frisk och fluffig plats i livmoderslemhinnan att borra ner sig i. 

Så - jag skulle vilja avråda. Samtidigt är ju situationen eländig på våra förlossningsavdelningar nu, vilket ökar risken för att dina mardrömsscenarior ska bli verkliga... Jag önskar att alla kvinnor skulle få en egen barnmorska, och att förlossningen skulle få ta den tid de tar - utan värkstimulerande dropp i onödan, som bara förstör det egna samspelet i kroppen - och att det skulle finnas tid och resurser för ordentlig smärtlindring under HELA förlossningen. Men så ser det ju inte ut, det kan vara så illa idag att man blivit lovad EDA - men sedan finns det ingen narkosläkare när man väl är där, för de som finns är upptagna med offren från någon olycka t.ex., och det finns ingen annan som går att kalla in...

EN sak kan du i alla fall göra nu, innan du blir gravid (det är bättre att det görs nu): en bäckenmätning. Då får du svar på om ditt bäckeningång är normal, mindre än normal eller rentav större än normal. Om du får beskedet att den är rymlig, så lär det ta bort i alla fall en del av din förlossningsskräck. För då går ju förlossningen vanligt väldigt lätt.