Extrem båttur, känner mig övertygad om att jag kommer få missfall

Hej, förstår att det var väldigt obehagligt men tror verkligen inget har hänt barnet. Kram!

Barnet ligger rejält skyddat därinne. Minns när jag var höggravid och skulle av tåget och en man rusade rakt in i min mage.. väldigt obehagligt och ångestframkallande men allt var ok med sonen <3

Barn klarar det mesta inne i magen, de ligger väl skyddade. Men du bör omedelbart ringa till din barnmorska för att försöka känna lite lugn.

Jag åkte på en båttur i Italien som tidigt gravid, lite samma sak och inser fallet var jag ute på däck och kräktes konstant. Möjligtvis mindre bunpigt men rejält vågigt hela tiden. Min dotter är 13 år nu, hon är visserligen lite märklig men tror det är tonåren...

Jag är gravid i vecka 17 med mitt första barn och på utlandssemester just nu. Jag och min sambo bestämde oss för att göra en båtutflykt, en sån där man tittar på valar och delfiner. Vi har varit på en liknande utflykt förut, vilket var en lugn och harmonisk båttur. Vi tänkte väl att denna skulle bli något liknande. Redan här gjorde vi ett misstag, jag vet. Jag borde självklart ha kollat upp mer noga vad det var för typ av båttur. Men det såg bra ut på bilden så nöjde mig med det.

Båten var en såndär typisk utflyktsbåt med två våningar och att man sitter på hårda plastsitsar utomhus under ett tak. Kanske plats för runt 30 personer totalt. Vi satt längst fram på andra våningen.

Knappt hann båten starta förrän det hela blev en mardröm. Det var lugnt någon minut och sedan raceade båten rakt fram så att båten liksom i ilfart "hoppade" över vågorna som var stora. Varenda gång båten gick nedåt kändes ett sug i magen, som när man åker berg- och dalbana, och det blev också hårda stötar efter i princip varje nergång (så att man i princip dunsade ner på sätet). Det hela kändes riktigt obehagligt. Folk skrek och tjoade av förtjusning. Andra grät. Jag storbölade och fick enorm ångest. Kände bara "hur sjutton ska mitt barn överleva det här?" Min sambo försökte lugna mig och säga att det bara blir värre för barnet om jag har panik.

Provade att ställa mig upp och hålla i relingen för att åtminstone underlätta lite gällande stötarna. Kändes lite bättre men det gick fortfarande våldsamt upp och ner. En i personalen kom fram och frågade varför jag stod upp (fattar inte varför då det var många som gjorde det och inget förbud för det). Min sambo sa att jag är gravid och rädd. Personalen sa då att gravida bör sitta ner. Jag förstår inte ens hur de kan LÅTA gravida åka över huvud taget.

Hela båtturen varade i fem timmar. Jag njöt inte av den ett dugg utan satt bara och var rädd, ledsen och satt och spände mig i princip hela resan. Hela utflykten bestod förvisso inte av race:ing utan det fanns lugnare sektioner, men skulle säga att det gungade rejält hela vägen. Alla passagerare erbjöds åksjukepiller.

Vet att det var enormt dumt av mig att sätta mig på en motorbåt som gravid utan att kolla upp mer om det först. Jag mår verkligen jättedåligt nu, har dåligt samvete och det känns som att semestern (som har flera dagar kvar) är helt förstörd. Känns som att jag gjort en ofrivillig sen abort. Jag ska ringa min barnmorska imorgon och fråga om det går att få en undersökning när jag kommer hem, har inte ultraljud förrän i vecka 20 och kommer aldrig klara av att vänta så länge.

För inte finns det väl någon chans att mitt barn kan ha överlevt allt detta? Allt gungande, stötar, g-krafter, min dödsångest och åksjuka på samma gång? Även om barnet klarade stötarna känns det som att mitt adrenalinpåslag har skrämt ihjäl det... Känns som en mardröm.

Skrev här för att kanske, kanske få lite hopp om någon råkat ha varit med om samma sak eller värre, men där det gått bra ändå. Ber om att inte få anklagande kommentarer, jag vet redan hur fel det var.