Forum Graviditet - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Känner mig sviken nära inpå förlossningen

    Mån 6 jan 10:53 Läst 0 gånger Totalt 10 svar
    Anonym (Förd bakom ljuset­)
    Visa endast
    Mån 6 jan 10:53

    Jag ska försöka göra en lång historia kort. Jag är gravid med BF om tre veckor. Andra graviditeten. Första gången fick jag genast en förlossningsdepression. Det som höll mig uppe var att vi var hemma tillsammans, min sambo och jag under den tiden. På så vis kunde jag få komma ut och andas lite då och då, få träna eller bara få dela allt.

    Jag har aldrig lidit av psykisk ohälsa tidigare, men började från halva graviditeten ungefär, känns lite samma symptom som från förlossningsdepressionen. Redan från början vädrade jag min oro över att drabbas av samma sak igen. Vi pratade och enades bland annat om att han skulle vara hemma med mig ett tag igen och sen inte jobba lika intensivt som han gjort under hösten. Han menade att hans projekt (konsult) i princip skulle vara klart tills dess ändå.

    Någon månad senare berättade han för sin uppdragsgivare att vi väntar. Kommentaren var ?men du är ju ändå bara borta två veckor?. Vi skrattade lite åt den och jag uppfattade fortsatt att så inte alls var fallet. För någon månad sen mötte vi en föräldraledig bekant som tipsade om aktivitet att göra med storbarnet under ledigheten. Sambon nämnde den, som tips på vad jag kan göra. Jag frågade då vad han menade men han skojade om att ?pappa kanske vill vara själv och sova?.

    I fredags kom han hem nöjd och berättade att han lagt in sina tio lediga dagar i alla projektdeltagares kalendrar. Jag gick i taket. Det var ju inte alls så vi pratat om det. När vi pratat har vi snarare sagt att han inte behöver vara hemma lika länge som förra gången, men att vi får vänta och se hur jag mår. Jag har en fysisk sjukdom som också triggas av graviditet och förlossning och behövde därför lite hjälp förra gången. Vi har talat i termer av nån månad eller så. Inte tio dagar.

    Jag känner mig förd bakom ljuset. Hade jag vetat det hör från början hade jag aldrig skaffat barn igen. Han, å sin sida, mumlar bara till svar att han inte tänker jobba lika mycket som i höstas, men kan inte svara på hur han tänkt lägga upp det.

    Jag är extremt stressad över det här nu och mår väldigt dåligt över tanken att behöva vara ensam med ett barn när jag faktiskt redan nu mår dåligt. Hur ska jag göra?

  • Anonym (idé)
    Visa endast
    Mån 6 jan 11:09 #1

    Du kan ju söka hjälp för ditt psyke så din sambo inte behöver agera skötare.

    Sedan så kan du låta sambon ta barnen på en gång när han kommer hem så du kan träna och annat du behöver för att må bra.

  • Anonym (D)
    Visa endast
    Mån 6 jan 11:14 #2
    Anonym (idé) skrev 2020-01-06 11:09:55 följande:

    Du kan ju söka hjälp för ditt psyke så din sambo inte behöver agera skötare.

    Sedan så kan du låta sambon ta barnen på en gång när han kommer hem så du kan träna och annat du behöver för att må bra.


    Att avlasta sin fru genom att vara f-ledig är inte att agera  skötare.
  • Anonym (Oj)
    Visa endast
    Mån 6 jan 11:15 #3

    Låter som en klassisk miss i kommunikationen: där du uppfattat en sak och han en annan. Det ni behöver göra nu är att i lugn och ro, utan anklagningar, reda ut hur ni vill göra för att det ska bli så bra som möjligt för båda.

    Hoppas det går bra!

  • Anonym (Förd bakom ljuset­) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 6 jan 11:27 #4
    Anonym (idé) skrev 2020-01-06 11:09:55 följande:

    Du kan ju söka hjälp för ditt psyke så din sambo inte behöver agera skötare.

    Sedan så kan du låta sambon ta barnen på en gång när han kommer hem så du kan träna och annat du behöver för att må bra.


    Agera skötare? Han nyttjade en del av tiden åt att ta långlunch med polare, titta på serier eller ligga och sova i lugn och ro. På samma sätt som jag gavs den möjligheten. Den tiden, samt vetskapen om möjligheten, var guld värd i tillfrisknandet och jag bedömdes varken behöva mer hjälp eller medicin.
  • Anonym (Förd bakom ljuset­) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 6 jan 11:28 #5
    Anonym (Oj) skrev 2020-01-06 11:15:22 följande:

    Låter som en klassisk miss i kommunikationen: där du uppfattat en sak och han en annan. Det ni behöver göra nu är att i lugn och ro, utan anklagningar, reda ut hur ni vill göra för att det ska bli så bra som möjligt för båda.

    Hoppas det går bra!


    Jag förstår inte hur det kan vara en miss när han tydligt sagt att han inte ska jobba efter tio dagar. När jag nu kräver svar på hur han tänkt lösa det och hur han tänkt jobba, har han inga svar. Det gör att jag undrar om han inte kommer fortsätta jobba heltid, men är för feg för att berätta det för mig.
  • Anonym (Oj)
    Visa endast
    Mån 6 jan 12:27 #6
    Anonym (Förd bakom ljuset) skrev 2020-01-06 11:28:50 följande:

    Jag förstår inte hur det kan vara en miss när han tydligt sagt att han inte ska jobba efter tio dagar. När jag nu kräver svar på hur han tänkt lösa det och hur han tänkt jobba, har han inga svar. Det gör att jag undrar om han inte kommer fortsätta jobba heltid, men är för feg för att berätta det för mig.


    Nä, men män slutar typ aldrig att förvåna mig i hur lite de uppfattat av det jag sagt. Hur tydlig jag än tyckt att jag har varit så händer de att de missförstått. Är glad att jag är pedagogisk och arbetar med barn för det har kommit mycket till användning i kommunikationen med partners ;)

    Troligtvis så vill han ju vara stöttande och finnas där för dig, han låter inte som en ond människa.
  • Anonym (Förd bakom ljuset­) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 6 jan 13:46 #7
    Anonym (Oj) skrev 2020-01-06 12:27:30 följande:

    Nä, men män slutar typ aldrig att förvåna mig i hur lite de uppfattat av det jag sagt. Hur tydlig jag än tyckt att jag har varit så händer de att de missförstått. Är glad att jag är pedagogisk och arbetar med barn för det har kommit mycket till användning i kommunikationen med partners ;)

    Troligtvis så vill han ju vara stöttande och finnas där för dig, han låter inte som en ond människa.


    Nej, han är ingen ond människa. Däremot har han här prioriterat jobbet framför familjen. Det är säkert inte illa menat, men så har det blivit.
  • Anonym (A)
    Visa endast
    Mån 6 jan 13:49 #8
    Anonym (Oj) skrev 2020-01-06 11:15:22 följande:
    Låter som en klassisk miss i kommunikationen: där du uppfattat en sak och han en annan. Det ni behöver göra nu är att i lugn och ro, utan anklagningar, reda ut hur ni vill göra för att det ska bli så bra som möjligt för båda.

    Hoppas det går bra!
    Håller med
  • Anonym (C)
    Visa endast
    Mån 6 jan 13:59 #9

    Problemet om han inte har lagt in om föräldraledighet är att han faktiskt inte automatiskt har rätt att ta föräldraledigt utöver de 10 dagarna. Enda sättet nu blir att du lyckas få till en sjukskrivning p.g.a. psykiska eller fysiska besvär, om inte hans arbetsgivare är schyst och går med på ledighet. Då kan de inte vägra föräldraledighet.

    Annars är det normalt 2 månader innan man måste begära föräldraledighet.

    Det han kan göra är att gå ner i tid till 75%, men även där finns det regler för hur långt innan han måste säga till. Exakt hur länge innan man måste säga till beror på vilket avtal man har.

    Ni måste tala klarspråk med varandra så snabbt som möjligt. Har du möjlighet att få sjukskrivning p.g.a. fysiska besvär kan det vara läge att redan nu prata med din läkare om detta.

  • Anonym (Förd bakom ljuset­) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 6 jan 14:05 #10
    Anonym (C) skrev 2020-01-06 13:59:33 följande:

    Problemet om han inte har lagt in om föräldraledighet är att han faktiskt inte automatiskt har rätt att ta föräldraledigt utöver de 10 dagarna. Enda sättet nu blir att du lyckas få till en sjukskrivning p.g.a. psykiska eller fysiska besvär, om inte hans arbetsgivare är schyst och går med på ledighet. Då kan de inte vägra föräldraledighet.

    Annars är det normalt 2 månader innan man måste begära föräldraledighet.

    Det han kan göra är att gå ner i tid till 75%, men även där finns det regler för hur långt innan han måste säga till. Exakt hur länge innan man måste säga till beror på vilket avtal man har.

    Ni måste tala klarspråk med varandra så snabbt som möjligt. Har du möjlighet att få sjukskrivning p.g.a. fysiska besvär kan det vara läge att redan nu prata med din läkare om detta.


    Han är egen och behöver således inte lägga in om något två månader innan. Så till vida han inte är extremt regelmässigt gentemot sig själv. Kontraktet kan brytas från hans sida med mycket kort varsel.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll