Nu är jag absolut inte emot kejsarsnitt öht och har tidigare fött ett barn med planerat snitt och ska snart också föda mitt andra barn på samma vis då jag lider av fruktansvärd förlossningsrädsla.

Men jag tycker trots det att du ger en något missvisande bild av hur enkelt och smärtfri ett KS är. Jag vet att vissa absolut inte har särskilt ont efteråt och mår toppen, men jag hade enorma smärtor efter mitt snitt. Låg och grät hela tiden på uppvaket eftersom det t.o.m. gjorde ont att bara andas! Allt jag fick var 10 mg oxycontin vilket de hävdade var en ?jättedos?, men det är ju en pyttedos egentligen och jag hade lika gärna kunnat få ett sockerpiller vilket hade gett lika mycket smärtlindring. Helt sjukt!

Efter jag kom upp på vårt rum fick jag endast Alvedon och Ipren mot smärtorna och kunde inte ta mig upp ur sängen själv, knappt ens med hjälp. Jag minns det första toabesöket med fasa- trots hjälp med att ta mig dit gjorde det så ont att jag storgrät. Det tog över tre veckor innan dessa fruktansvärda smärtor gick över, jag gick som en gammal tant framåtlutad och med små, små steg. Kunde inte vända mig på sidan i sängen och det var nästan omöjligt att sova pga smärtorna. Andra natten på BB vädjade min man personalen att ge mig någon riktig smärtlindring istället så att jag åtminstone kunde lägga mig på sidan och få sova lite. Som tur är var den ssk snäll och jag fick en spruta Ketogan (antagligen väldigt låg dos) och inte ens det hjälpte knappt men jag kunde åtminstone vända på mig lite och fick ett par timmars sömn till slut. Övriga dagar var det tvärstopp trots mina smärtor och jag fick bara Alvedon och Ipren.

Jag tycker det är ynkligt att man som kvinna förväntas klara sig utan smärtlindring efter en stor bukoperation. Trots att man inte ammar.

Missförstå mig rätt, jag håller helt och hållet med dig och har valt att föda med snitt även denna gång (dock ett annat sjukhus) och tror att snitt är det rätta för TS också. Gillar dock inte att vissa säger att snitt är busenkelt och smärtfritt, för det är det inte. Men jag tror dock att ett planerat KS är mindre riskfyllt generellt än VF.

Jag var för övrigt i mycket god fysisk form vid mitt snitt, har alltid varit smal och gick trots min graviditet bara upp ca 5 kg, mycket mindre och smidigare än i princip alla andra gravida jag såg på BB - men fick ändå asont (och inget smärtstillande, tror att andra länder än förmyndar-Sverige är bättre på det). Hur som helst hoppas jag på en snabbare konvalescens denna gång, även om jag är förberedd på det värsta.

Då hoppas jag innerligt att du inte skaffat eller planerat att skaffa barn någon gång för om man är så psykiskt sjuk att man går in i en tråd om förlossningsrädsla och skriver som du gör har man grava psykiska problem. Synd om de behöver nedärvas.