• Thu 23 Jan 2020 09:27
    6036 visningar
    167 svar
    -1
    167
    6036

    Föda vaginalt

    Anonym (Kvinna) skrev 2020-01-07 06:58:27 följande:
    Lära sig hantera smärta? Jag svimmar av mensvärk. Kan man lära sig att inte svimma? Kan man lära sig att hantera smärtan av analsprickor och därför strunta i att förebygga sprickorna? 

    Suck
    Det finns folk som får väldigt stark mensvärk. Det är kanske inte så att du skulle vara överkänslig, utan att du helt enkelt har stark mensvärk. Analsprickor har jag inte haft vad jag minns men jag kan tänka mig att det gör väldigt ont. 

    Förlossningsvärkar känns faktiskt som starka mensvärk, så kanske är du väl förberedd. Men skillnaden är ju att det inte gör ont hela tiden utan bara 30 till 40 sekunder åt gången ungefär. Och det är det som gör skillnaden. En kortare tid går det mycket bättre att stå ut. Och i början har man så där 10 till 15 minuter paus emellan varje värk. Sedan blir värken starkare och tätare, men kroppen bildar endorfiner som gör att man inte känner det så mycket som man annars skulle göra.Och man får ju maximalt med smärtlindring, dvs. man får typ ipren i kombination med något annat, så man är ju inte utan smärtlindring.

    Dessutom kan man andas in lustgas. Där gäller det att andas rätt och vid rätt tidpunkt, så är man "borta" i några sekunder när det skulle vara som värst. Låt någon förklara det för dig i förväg hur man ska göra. Då hjälper det också bra.

    Det finns förstås också ryggmärgsbedövningen, som verkligen tar bort smärtan - men jag har själv aldrig haft den. Har fött tre barn och ville egentligen ha en sån åtminstone vid första, men sedan gick det så fort att det bedömdes inte behövas. 

    Ofta är man rädd just för fasen där barnet kommer ut (heter det utdrivningsfasen, tror jag?). Konstigt nog så är det inte så farligt som man tror. Jag märkte knappt det. Det var betydligt bättre än värkarna innan. Det är mest ansträngningen som gör att det ser lite dramatiskt ut. Och det är inte så mycket konditionskrävande ansträngning heller, utan mer som tunga lyft. Antigen orkar man, eller så gör man inte riktigt det, då krystar man väl lite svagare (vilket inte är någon stor fara heller, då går det lite långsammare bara). 
  • Thu 23 Jan 2020 09:50
    #41
    -1
    Anonym (Kvinna) skrev 2020-01-08 23:18:40 följande:
    Och alla upplever inte smärta likadant. Vissa piercar bröstvårtorna medan jag inte ens kan ta på mina utan att få ont. All smärta är inte inbillning eller "rädsla" utan vissa är faktiskt fysiskt "svagare" och/eller känsligare

    Finns ju kvinnor som knappt får mensvärk jämfört med andra. Många utav de som får lite mensvärk kanske går runt och tänker att de är starka eller tål smärtan fast det egentligen handlar om att de inte upplevt lika stark smärta som vissa andra som pga t.ex. endometrios eller bara ärftlighet eller något upplever outhärdlig smärta
    Fjäril kär skrev 2020-01-07 07:36:06 följande:

    Låter som att halva ditt problem består av fobi och det går definitivt att göra något åt.

    Du verkar ha hamnat i en ond spiral där undvikande av smärta istället skapar MER smärta.




    Precis. Det betyder ju inte att du är överkänslig. Du kanske bara har otur att du har så stark mensvärk.  Men varför skulle du då klara förlossningsvärk sämre än andra?
  • Thu 23 Jan 2020 09:56
    #42
    -1
    Anonym (Kvinna) skrev 2020-01-17 01:15:05 följande:
    Jag har väldigt breda höfter så tror jag har brett bäcken (?) men mitt underliv är extremt trångt. Vid gynundersökningar har de dock förundrats över mina muskler där nere 
    Tar det dock inte som en komplimang eftersom mina "defekter" är fler (känslig, samlagssmärtor, kan inte använda tamponger)
    Likadant med min nästa - den är ganska stor men kan inte andas normalt med det :d
    tack!
    Jag skulle kunna tänka mig att dessa problem t.o.m. kan bli bättre eller försvinna efter en förlossning. Har man fött barn, så får man definitivt in en tampong! Och inte är man får trång för samlag heller efter det. 

    Jag förstå att du tänker, om man är så trång och har så bra muskler, då måste det vara jättesvårt att en bebis ska komma igenom. Men kroppen brukar klara det, det är så starka krafter att det inte spelar någon roll om man är lite tajtare eller inte. 
  • Thu 23 Jan 2020 13:51
    #48
    -1
    Anonym (Hej) skrev 2020-01-23 13:41:21 följande:
    Eller så får man skador som gör att man inte kan få in en tampong... Det existerar också. Naturligtvis kan problemen bli bättre efter förlossning, men med otur kan de också blir sämre.

    Ts kanske inte har ?bra? muskler utan en överspänd bäckenbotten som gör att det är trångt. Om så är fallet kommer detta inte underlätta förlossningen och troligtvis inte bli bättre, senarere sämre.

    Ts jag råder dig verkligen att gå till en fysioterapeut specialiserad på bäckenbotten
    Det är förstås en bra idé att kolla upp sånt innan man skaffar barn. 
  • Fri 24 Jan 2020 08:54
    #54
    -1
    Cox Orange skrev 2020-01-24 00:41:07 följande:
    Jag vet inte vad du menar?

    KS: Fullt bedövad. På benen fem timmar efter snittet. Lite ont när man reste sig ur sängen i tre veckor, men fullt hanterbart.  Helt återställd efter 2,5 vecka. Promenad dagen efter snittet.

    Ingen kan garantera en ideal förlossning. KS är fantastiskt.
    I bästa fall! Min mamma hade också ett kejsarsnitt och hon fick senare lite problem pga det. Inre ärr och sånt. 
  • Sun 26 Jan 2020 09:31
    #77
    -1
    Anonym (Nja) skrev 2020-01-26 00:32:45 följande:
    Nja. Jag förstår att du vill lugna TS men det där är dina upplevelser. Stämmer inte alls ihop med allas, tex mina. Jag tyckte (mkt riktigt, pga att jag har hemska menssmärtor) att öppningsvärkarna var helt OK. Utdrivningen förvånade mig, det gjorde ONT. Sannolikt mycket för att jag inte fick några ordentliga krystvärkar, utan fick köra ?manuellt?, kände allt... Och konditionskrävande var det, höll på i 19h med krystvärk varannan minut, hade benkramper som efter ett maraton dagen efter. Så man kan inte generalisera.

    TS, du kommer få föda med kejsarsnitt när du beskriver din sjukdomshistoria och dina rädslor. Försök att inte oroa dig.
    Okej. Jag visste inte att det kunde vara så extremt i den fasen. Framför allt att det skulle ta så lång tid. Jag trodde det var länge när det tog ungefär en och en halv timma med ett av mina barn. 
  • Sun 26 Jan 2020 13:32
    #80
    -1
    Anonym (Nja) skrev 2020-01-26 11:15:27 följande:
    Nej, där smög in ett ?kryst? för mycket i en mening på slutet. Jag hade öppningsvärkar i 19h varannan minut, men fick som sagt inga krystvärkar av det slag som AndreaBD beskriver, kunde aldrig ?åka med? utan var extrem medveten om varje ?tryck? jag behövde göra på slutet för att få ut bebisen. Då hade värkarna avtagit så de funderade på att ge värkstimulerande.

    Poängen jag ville göra är att alla ha en högst individuell förlossningsberättelse, man kan inte säga vad som kommer att göra mer eller mindre ont eller vara svårare eller lättare innan.

    Okej, men det är inte så ovanligt, även om jag hade som mest 11 timmar öppningsvärkar - dock inte så tätt hela tiden. 

    Jag vet inte om du missförstod mig - jag menade inte att man inte behövde göra mycket i krystfasen. Jag menade mer att man ju styr själv, man kryster så mycket man orkar och om man inte orkar fullt ut så tar det lite längre tid bara. Visst, om man har riktigt starka krystvärkar så underlättar det nog, det går fortare. Större risk dock att något går sönder också. Jag sa också att jag inte tyckte det var lika smärtsamt som öppningsvärkarna. 

  • Sun 26 Jan 2020 15:05
    #82
    -1
    Anonym (Nja) skrev 2020-01-26 13:47:05 följande:
    Ja och min upplevelse skiljer sig ifrån din, jag tycker att det ÄR konditionskrävande och att kryssandet VAR det mest smärtsamma. Poängen är att olika personer har olika förlossningar, upplever dem olika och att det därför är onödigt att berätta för TS vad som kommer att göra mer eller mindre ont om hon skulle föda vaginalt. För vi har ingen aning.
    Jo, uppenbarligen är det ju olika. Men om man nu är rädd för just utdrivningsfasen och utgår ifrån att den (alltid?) är det mest smärtsamma, då kan det väl ändå vara bra att få höra att det inte alltid behöver vara så? 
  • Thu 6 Feb 2020 17:18
    #92
    -1 +1
    Anonym (Kvinna) skrev 2020-02-06 06:42:37 följande:

    Får man ont i slidan om man gör kejsarsnitt?


    För det är just slidont jag vill undvika och är känslig för. Jag kan inte onanera som många andra pga jag har känslig slida, klitoris och allt. Jag är känslig där nere så ja, jag hade hellre fått ett ärr och ont i magen än spräcka upp mig till analen och vilja ta livet av mig under tiden
    Är onormalt trång också men min mage är normal.


    Man får inte heller ont i slidan när man föder vaginalt, egentligen. Man har just ont i magen för att man får först och främst ont i livmodertappen, och det känns ungefär som stark mensvärk. De sexuellt känsliga delarna så som klitoris är inte alls involverade i barnafödande.

    Sedan känner man mest tryck när barnet flyttar sig neråt. Någonstans gör det väl också ont med det kändes mer som tryck än smärta, för mig i alla fall.

    När barnets huvud är på väg ut kan man få ont där i vävnaden runt omkring, men det påverkar varken klitoris eller andra känsliga delar. Jag lovar - i den situationen har man passerat såna känsligheter för länge sedan, det är inte aktuellt då. Jag kände faktiskt knappt något där - trots att det gjorde ett snitt, just för att undviker att det spricker. 
  • Thu 6 Feb 2020 19:17
    #95
    -1
    Anonym (Hej) skrev 2020-02-06 18:42:46 följande:
    Jag tänker såhär.... Med tanke på att ingen av oss som skrivit här verkar ha de problem med underlovet som ts faktiskt har, så är det svårt för oss att uttala oss angående huruvida hon kommer känna något i vaginan vid förlossningen.

    Det finns dom som får mycket bristningar inuti vaginan vid förlossning för att barnet river upp dom. Skulle en förlossning dessutom behöva avslutas med instrument kan även dessa orsaka invändiga skador. Utöver detta har vi risken för bristningar av grad 2-4.

    Jag skulle aldrig rekommendera ts att föda vaginalt utifrån de problem hon har idag. Jag anser att riskerna är alldeles för stora för henne. Och tror även att hennes tillstånd skulle kunna förvärras pga både fysiskt och psykiskt trauma.

    Därför är mitt enda råd till ts att försöka få sina problem utredda. Och gällande det är det nog tyvärr svårt att hitta rätt kompetens. Annars ser jag faktiskt inget annat val för ts än kejsarsnitt. Även om det inte är problemfritt, men betydligt mycket bättre än att ts förlossning slutar i panik där de drar ut barnet med sugklocka/ett akut snitt. För med den stress ts troligtvis kommer känna är detta tyvärr inte en orimlig utgång.
    Jo, kanske har du rätt. 
Svar på tråden Föda vaginalt