Sambon vill inte vara föräldraledig eller ge dagar till mig

Man kan tycka vad man vill egentligen! Han gör som han vill med de FP-dagar som är hans.

Han låter som en riktig mansbebis. Om han vill vara ledig på sommaren och loven så ska du se till att absolut jobba under den tiden han är ledig så att han verkligen får ta hand om sina barn. Det är svinigt gjort om ni tidigare har kommit överens om att barnet inte ska börja på förskolan före 1,5 års ålder. Men nu är det som det är, så ni får turas om att hämta och lämna på förskolan så att barnet får så korta dagar som möjligt. 

Varför har du fått använda alla dina dagar? 

Iom att ni tidigare haft en överrenskommelse är det fult gjort. Nog för att barnet kan börja vid 1 år och han har lika stor bestämmanderätt som dig där, men både för vad du (tidigare ni?) anser vara viktigt för barnet och för anknytning och jämställdhet i att han plötsligt inte ska vara hemma alls.

Har ni förskoleplats redan nu? Kan ju ta några månader att få annars, hur har han tänkt lösa det?

Min man gjorde likadant. Som tur är sa han det tidigt och han tjänar bra, så jag började helt enkelt att ta ut så lite FP som möjligt och levde på hans lön istället för att få dagarna att räcka.

Men jag tycker det är dålig stil och tror tyvärr det är rätt vanligt så jag anser att föräldrapengen borde kontrolleras på något sätt så den verkligen används för att vara hemma och ta hand om barn innan förskola. Speciellt om den i framtiden ska delas lika!

Dessutom konstigt att han vill lämna bort de äldre barnen (är de hans?) när de är lediga. Och det är många föräldradagar per år som ska göras av med innan barnet blir 4..

Vi betalar lika mycket var till ett konto därifrån gemensamma utgifter dras. Pengarna vi har kvar lever vi på själva. Klart vi ger åt varandra om någon har slut pengar men det skulle inte funka om jag "med flit" tar ut lite dagar för att leva på honom. Då skulle han kräva att jag tar ut fler dagar.

Vilket jävla as rent ut sagt...

Skulle lämna. På riktigt.

Illa gjort av honom. Är det bara han som bestämmer? Om han kan bestämma vad du ska göra så får väl du sätta hårt mot hårt? Stanna hemma med barnet så får han stå för alla omkostnader för du har inga pengar.

Du får väl i värst fall säga att du mot din vilja får gå honom till mötes. Men förklara hur hans svek påverkar er relation och hur du ser på honom.

Eller var kreativ, kan du sälja ngt hemma så du får in pengar? Ngt som han håller kärt? Tv? Dator? Bil?

Har du kvar lägsta-nivå-dagar eller kan han tänka sig föra över dem åtminstone? På så sätt skulle du i alla fall kunna skydda din SGI.

Alternativet skulle kunna vara att du hittar en universitetskurs med plats på och söker studiemedel. Då kan du också skydda din SGI.

Får ni ens en förskoleplats för barnet när det fyller ett år? Det är ju inte helt självklart att det finns en plats ledig bara för att han vill ha en plats helt plötsligt.

Han ska självklart göra som han vill!