Dags att kriminalisera umgängessabotage?

Är det en vanlig och växande form eller är det ok om barnet rövas bort? Mycket märklig frågeställning. Det skulle ju kunna vara så att det är ett problem som inte växer, men det skulle väl i så fall inte göra handlingen ok?

Jag vet inte om detär ett växande problem, har inte sett någon statistik på det

Att röva bort ett barn är givetvis inte ok (och är väl ändå en kriminell handling?) inte heller psykisk misshandel osv.

Jag blir förvånad att det framstår i artikeln som att psykisk misshandel inte är straffbart, alltså inte kriminellt. stämmer verkligen det?

Om man skulle kunna kriminalisera umgängessabotage och om det i så fall skulle hjälpa i såna situationer vet jag inte. Det behövs väl i så fall en utredning för att undersöka hur en sådan lagstiftning skulle se ut och vilka konsekvenser som den skulle kunna få.

Mer stöd till föräldrar i såna situationer som också nämns i artikeln har jag svårt att se att skulle kunna vara annat än bra.

Oj vilka konstiga slutsatser du drar?

Nej jag menar inte att debattförfattaren har fel. Du tar ju upp olika frågeställningar i din ts som jag försöker svara på.

En fråga är om umgängessabotage ökar. Det kan jag inte svara på för att jag helt enkelt inte vet. Det är ju ingen åsiktsfråga utan en faktafråga och artikeln som du hänvisar till tar vad jag kan se heller inte upp det.

En annan fråga som du ställer är om lagstiftningen blr öndras. Om det vore rätt att ändra lagstiftningen eller ej är också svårt att svara på eftersom jag inte vet exakt hur den ser ut nu och inte heller om en sådan ändring skule vara möjlig och i så fall få för konsekvenser. Det är som jag skrev sådant som måste utredas. Det du är inne på nu är ju att lagstiftning kring vissa av de frågor som du lyfter finns men inte efterföljs. Om det stämmer är det kanske andra saker som rutiner och prioriteringar i polisens och socialens arbete som har större effekt än en ändring i lagstiftningen.Det behöver man ju väldigt djupa kunskaper i den aktuella lagstuftningen och tillämpningen av den för att kunna svara på. Och även då lär säkert sakkunniga ha olika åsikter. Ingen lätt fråga.

Den sista frågan du ställer är om det är ok att ett barn rövas bort av den andre föräldeen. Och det är det givetvis inte.

Att lägga en värdering på olika barn, att vissa skulle vara mindre fina och därmed mindre skyddsvärda än andra får stå för dig. Väldigt märklig tanke enligt mig.

Jag har inte på något sätt påstått att diskussionen inte skulle kunna vara intressant. Jag deltar ju själv i den.

TS, brister ska givetvis åtgärdas, det anser nog alla. Hur däremot, är en annan fråga.

I ärenden där ena föräldern anser att den andre saboterar får de ju göra en polisanmälan. Många gör inte det, de kontaktar socialtjänsten som inte kan göra något rent juridiskt, de kan bara säga vad de ser och vad de tycker. Den vägen går alltså inte att få så mycket hjälp när det gått så långt som att någon saboterar på allvar, eftersom socialtjänstens arbete bygger på att föräldrar samarbetar. 

Om man gör en polisanmälan så vet vi alla att polisen inte har så gott om tid och de prioriterar troligen inte sådana här ärenden, om det inte är känt på annat sätt att den saboterande föräldern begår andra brott som polisen redan är inkopplad på. 

När ett ärende till slut kommer till rätten, kan det ha gått väldig lång tid och det är nog där problemet ligger. Det skulle behövas en snabbare ärendegång. Men samtidigt kan man heller inte bara lyssna på att en förälder påstår den andre saboterar, och ta ett snabbt beslut utifrån det. Allt måste utredas för att se vilket som faktiskt är sant. Ibland ljuger en förälder, ibland har faktiskt båda rätt i sin beskrivning av situationen, trots att de påstår olika saker. Det är med andra ord inte speciellt enkelt. 

Beror på hur man tänkt bevisa att det verkligen gäller umgängessabotage.

Nu handlar ju inte artikeln om egenmäktigt förfarande med barn eller umgängessabotage utan mer allmänt om vårdnadstvister, men utifrån vad personen i artikeln säger verkar det ju främst vara eftersträvansvärt med mer förebyggande åtgärder för att förhindra "onödiga" rättstvister. Det föreslogs ju också o den försra artikeln som du länkade till. Jag tror på det generellt, mer förebyggande stöd i olika situationer.

Tyvärr så kan inte polisen göra något heller. Min sambo har blivit nekad att hämta sina barn flertal gånger trots att barnen ska vara hos honom. Polisen gör inte ett skit.

Den enda gången polisen kan göra något är om socialnämnden eller tingsrätten har stämplat ett umgängesavtal. Men då kan även socialen ingripa.

Tvärtom då också hoppas jag.

När en umgängesförälder avsäger sig umgänget.

Det sker också men det är kanske inte lika fel?

Angående mitt barns umgänge så stod det att Pelle har rätt till umgänge med sin pappa.

Inte att pappan hade rätt till umgänge med Pelle.

Det är redan brottsligt att röva bort barn från förälder enligt brottsbalken och det kallas för egenmäktighet med barn. Man hör aldrig att föräldrar åtalas för det så misstänker att problemet är att det inte är någon prioriterat brott hos polisen och åklagare.