Dags att kriminalisera umgängessabotage?

Debattartiklarna hänvisar till fördubblat antal vårdnadsärenden i domstol senaste decenniet ungefär. Andra undersökningar visar på ökande antal/andel separationer med barn sedan länge.

För de drabbade barnen är detta den klar nackdel i livet. En sorts trauma och övergrepp. Kolla det svenska Elvis-projektet om forskningsresultat.

Det är i teorin förbjudet att röva bort barn i Sverige men i praktiken går det väldigt bra. www.dagensjuridik.se/debatt/i-sverige-ar-det-riskfritt-att-rova-barn-mindre-an-en-procent-av-alla-brott-falls-trots-bevisning/

Polis och sociala myndigheter blundar oftast för psykiska övergrepp på barn i vårdnadsärenden. Är barnen över tolv år blundar de alltid.

Menar du att debattförfattarna her fel? På vilka grunder? För att du menar att detta inte händer bra vuxna och fina barn?

Naturligtvis är varje trauma värt att diskutera oavsett om det är ett växande problem. Men växande antal och andelar kan väl föranleda en allmän debatt för oss samhällsintresserade? Menar du att den här sortens övergrepp varken ska diskuteras eller kriminaliseras?

Vårdnadsärenden i domstol har fördubblats. Umgängessabotage ingår i stor sett alltid där. Debattartikeln tar upp det. Ska jag ta reda på mer statistik du kraftigt betvivlar, inte vet och inte söker fakta om?

Du vet inte heller riktigt hur lagstiftningen om vårdnad ser ut nu och om den bör ändras, som debattörerna tycker? Vill du att jag ska googla lite åt dig så du kan läsa på och se vad du kanske tycker?

Jag är glad att du inte tycker att barn ska få rövas bort utan lagliga konsekvenser. Det är ju det som sker i Sverige nu och har pågått i flera år, därav debattartikeln. Om det inte var så skulle den inte behövts skrivas. Bra att du även ser detta som en viktig fråga och att barn är lika viktiga oavsett familjesituation, det var inte särskilt tydligt uttryckt i ditt första inlägg.

Man kan fundera över vem som drar slutsatser och tänker märkliga tankar snabbt. Hade du ens läst länken till artikeln då? Alla är alltid välkomna att debattera här men det hjälper inte om man ger sig in i komplexa dialoger om svåra samhällsproblem utan att jobba med fakta. Det är svårt ändå.

Är det en vanlig och växande form eller är det ok om barnet rövas bort? Mycket märklig frågeställning. Det skulle ju kunna vara så att det är ett problem som inte växer, men det skulle väl i så fall inte göra handlingen ok?

.

SvD hade artikel idag om den kraftiga ökningen av vårdnadstvister i domstol idag med frågor till Familjerättsjurist som funderade över hur detta kunde förbättras.

Vårdnadstvister som får så långt som till domstol skulle jag våga gissa i stort sett alltid innehåller anklagelser, bitterhet, förtal, att hålla barnen som gisslan och således umgängessabotage? Vilken sorts vanliga vårdnadstvister känner du till i domstolarna som sköts rent och vuxet? Jag tror att de psykiskt balanserade och vänligt kloka föräldrarna aldrig hamnar i vårdnadstvist - antingen vinner de genom total dominans och ärendet går aldrig till domstol förutom den lilla andel som nu ökar i antal där den andre föräldern inte ger sig, man vill vara kärleksfull förälder och ta sitt vårdnadsansvar för barnets bästa.

Jag tror att vi dels behöver lagstiftning, dels utbildning av de nu oerhört naiva myndigheterna som helt misslyckats förebygga och hantera detta. Familjerätter, socialtjänsterna och polisen agerar inte, de saknar kunskap och stärker istället ofta de föräldrar som agerar psykiskt illa. I Sverige är det fritt farm för umgängessabotage för både stora och små barn.

Är helt enig med dig. Praxis borde vara att barn har rätt till sina föräldrar, inte att föräldrar har rätt till sina barn oavsett hur illa de gör dem. Vet inga fall där polisen hämtar frånvarande föräldrar till umgänge med sina barn, däremot tvärtom. Så snedvridet och helt utan barnperspektiv. Barnets trygghetsbehov måste gå före föräldrarnas behov.

Absolut INTE men det borde minsann vara lika kriminellt som tvärtom, speciellt om man först sett till att ett avtal SKA minsann finnas för det är mitt barn också.

Men sen när det väl gäller så skiter jag i det.

Det är redan brottsligt att röva bort barn från förälder enligt brottsbalken och det kallas för egenmäktighet med barn. Man hör aldrig att föräldrar åtalas för det så misstänker att problemet är att det inte är någon prioriterat brott hos polisen och åklagare.

Visst är det barnens rättighet att träffa sina föräldrar det handlar om. Barne säger ju i dessa umgängesabotage oftast nej till att träffa sin ene förälder pga lojalitskonflikt och påverkan från den andre föräldern.

lawline.se/answers/barn-har-alltid-ratt-att-traffa-sina-foraldrar

Det är brottsligt enligt lag men ju alltså inget som myndigheterna värst bryr sig om, tyvärr.

Varför tror du inte att ny lagstiftning är genomförbar eller att myndigheterna skulle kunna bry sig om den redan befintliga lagstiftningen, är det inte deras jobb?

Jag håller med om att stöd till vårdnadshavare att lösa tvisten så att domstol undviks är den bästa, billigaste och snabbaste modellen. Detta hade väl gått utmärkt att införa som obligatorium med snabba kännbara konsekvenser om den ena parten inte infinner sig eller upprepat bryter umgängesöverenskommelsen.

I New York behöver den part som inte utsätts för umgängessabotage inte betala det månatliga underhållet om dosmtol så beslutar.