• Anonym (Bekym­rad TS)
    Sun 12 Jan 2020 05:36
    2151 visningar
    71 svar
    +1
    71
    2151

    Dags att kriminalisera umgängessabotage?

    Debattartikel om behovet att kriminalisera umgängessabotage för att rädda barn och föräldrar från onödigt och ofta livslångt lidande.

    Barn har rätt till umgänge med alla vuxna som älskar dem. Ingen vuxen ska förtala och lära barnen frysa ut andra nära och kära.

    Vad tycker ni? Är detta en vanlig och växande form av psykisk barnmisshandel eller är det OK att barnen rövas bort av den ene föräldern?

    newsvoice.se/2019/12/kriminalisera-umgangessabotage/

  • Svar på tråden Dags att kriminalisera umgängessabotage?
  • Anonym (K)
    Sun 12 Jan 2020 12:31
    #11

    Beror på hur man tänkt bevisa att det verkligen gäller umgängessabotage.

  • Anonym (Bekym­rad TS) Trådstartaren
    Sun 12 Jan 2020 13:56
    #12
    Anonym (K) skrev 2020-01-12 12:31:29 följande:

    Beror på hur man tänkt bevisa att det verkligen gäller umgängessabotage.


    SvD hade artikel idag om den kraftiga ökningen av vårdnadstvister i domstol idag med frågor till Familjerättsjurist som funderade över hur detta kunde förbättras.

  • Anonym (S)
    Sun 12 Jan 2020 14:02
    #13
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-12 13:56:58 följande:

    SvD hade artikel idag om den kraftiga ökningen av vårdnadstvister i domstol idag med frågor till Familjerättsjurist som funderade över hur detta kunde förbättras.


    Nu handlar ju inte artikeln om egenmäktigt förfarande med barn eller umgängessabotage utan mer allmänt om vårdnadstvister, men utifrån vad personen i artikeln säger verkar det ju främst vara eftersträvansvärt med mer förebyggande åtgärder för att förhindra "onödiga" rättstvister. Det föreslogs ju också o den försra artikeln som du länkade till. Jag tror på det generellt, mer förebyggande stöd i olika situationer.
  • Anonym (I samma sits)
    Sun 12 Jan 2020 14:07
    #14
    Anonym (mmm) skrev 2020-01-12 08:26:07 följande:

    TS, brister ska givetvis åtgärdas, det anser nog alla. Hur däremot, är en annan fråga.

    I ärenden där ena föräldern anser att den andre saboterar får de ju göra en polisanmälan. Många gör inte det, de kontaktar socialtjänsten som inte kan göra något rent juridiskt, de kan bara säga vad de ser och vad de tycker. Den vägen går alltså inte att få så mycket hjälp när det gått så långt som att någon saboterar på allvar, eftersom socialtjänstens arbete bygger på att föräldrar samarbetar. 

    Om man gör en polisanmälan så vet vi alla att polisen inte har så gott om tid och de prioriterar troligen inte sådana här ärenden, om det inte är känt på annat sätt att den saboterande föräldern begår andra brott som polisen redan är inkopplad på. 

    När ett ärende till slut kommer till rätten, kan det ha gått väldig lång tid och det är nog där problemet ligger. Det skulle behövas en snabbare ärendegång. Men samtidigt kan man heller inte bara lyssna på att en förälder påstår den andre saboterar, och ta ett snabbt beslut utifrån det. Allt måste utredas för att se vilket som faktiskt är sant. Ibland ljuger en förälder, ibland har faktiskt båda rätt i sin beskrivning av situationen, trots att de påstår olika saker. Det är med andra ord inte speciellt enkelt. 


    Tyvärr så kan inte polisen göra något heller. Min sambo har blivit nekad att hämta sina barn flertal gånger trots att barnen ska vara hos honom. Polisen gör inte ett skit.

    Den enda gången polisen kan göra något är om socialnämnden eller tingsrätten har stämplat ett umgängesavtal. Men då kan även socialen ingripa.
  • Anonym (I samma sits)
    Sun 12 Jan 2020 14:07
    #15
    Anonym (mmm) skrev 2020-01-12 08:26:07 följande:

    TS, brister ska givetvis åtgärdas, det anser nog alla. Hur däremot, är en annan fråga.

    I ärenden där ena föräldern anser att den andre saboterar får de ju göra en polisanmälan. Många gör inte det, de kontaktar socialtjänsten som inte kan göra något rent juridiskt, de kan bara säga vad de ser och vad de tycker. Den vägen går alltså inte att få så mycket hjälp när det gått så långt som att någon saboterar på allvar, eftersom socialtjänstens arbete bygger på att föräldrar samarbetar. 

    Om man gör en polisanmälan så vet vi alla att polisen inte har så gott om tid och de prioriterar troligen inte sådana här ärenden, om det inte är känt på annat sätt att den saboterande föräldern begår andra brott som polisen redan är inkopplad på. 

    När ett ärende till slut kommer till rätten, kan det ha gått väldig lång tid och det är nog där problemet ligger. Det skulle behövas en snabbare ärendegång. Men samtidigt kan man heller inte bara lyssna på att en förälder påstår den andre saboterar, och ta ett snabbt beslut utifrån det. Allt måste utredas för att se vilket som faktiskt är sant. Ibland ljuger en förälder, ibland har faktiskt båda rätt i sin beskrivning av situationen, trots att de påstår olika saker. Det är med andra ord inte speciellt enkelt. 


    Tyvärr så kan inte polisen göra något heller. Min sambo har blivit nekad att hämta sina barn flertal gånger trots att barnen ska vara hos honom. Polisen gör inte ett skit.

    Den enda gången polisen kan göra något är om socialnämnden eller tingsrätten har stämplat ett umgängesavtal. Men då kan även socialen ingripa.
  • Anonym (Bekym­rad TS) Trådstartaren
    Sun 12 Jan 2020 14:25
    #16
    Anonym (S) skrev 2020-01-12 14:02:27 följande:

    Nu handlar ju inte artikeln om egenmäktigt förfarande med barn eller umgängessabotage utan mer allmänt om vårdnadstvister, men utifrån vad personen i artikeln säger verkar det ju främst vara eftersträvansvärt med mer förebyggande åtgärder för att förhindra "onödiga" rättstvister. Det föreslogs ju också o den försra artikeln som du länkade till. Jag tror på det generellt, mer förebyggande stöd i olika situationer.


    Vårdnadstvister som får så långt som till domstol skulle jag våga gissa i stort sett alltid innehåller anklagelser, bitterhet, förtal, att hålla barnen som gisslan och således umgängessabotage? Vilken sorts vanliga vårdnadstvister känner du till i domstolarna som sköts rent och vuxet? Jag tror att de psykiskt balanserade och vänligt kloka föräldrarna aldrig hamnar i vårdnadstvist - antingen vinner de genom total dominans och ärendet går aldrig till domstol förutom den lilla andel som nu ökar i antal där den andre föräldern inte ger sig, man vill vara kärleksfull förälder och ta sitt vårdnadsansvar för barnets bästa.

    Jag tror att vi dels behöver lagstiftning, dels utbildning av de nu oerhört naiva myndigheterna som helt misslyckats förebygga och hantera detta. Familjerätter, socialtjänsterna och polisen agerar inte, de saknar kunskap och stärker istället ofta de föräldrar som agerar psykiskt illa. I Sverige är det fritt farm för umgängessabotage för både stora och små barn.
  • Anonym (Med skydds­behov)
    Sun 12 Jan 2020 15:09
    #17
    -1 +1
    Anonym (Familjerätt) skrev 2020-01-12 09:27:19 följande:

    Nej. Däremot så behöver socialtjänst, familjerätt och framförallt domstolarna (som är väldigt förlegade) bli mycket mycket bättre på att skydda barn som inte bör träffa en förälder/förövare. Så att den andre föräldern inte måste ta saken i egna händer.

    Idag utfärdas absurda domar som tvingar barn att träffa sin förövare. Några fall har ni läst om i pressen, men dessa bisarra domar utfärdas varje vecka men når aldrig allmänheten.


    Är helt enig med dig. Praxis borde vara att barn har rätt till sina föräldrar, inte att föräldrar har rätt till sina barn oavsett hur illa de gör dem. Vet inga fall där polisen hämtar frånvarande föräldrar till umgänge med sina barn, däremot tvärtom. Så snedvridet och helt utan barnperspektiv. Barnets trygghetsbehov måste gå före föräldrarnas behov.
  • Anonym (S)
    Sun 12 Jan 2020 15:09
    #18
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-12 14:25:52 följande:

    Vårdnadstvister som får så långt som till domstol skulle jag våga gissa i stort sett alltid innehåller anklagelser, bitterhet, förtal, att hålla barnen som gisslan och således umgängessabotage? Vilken sorts vanliga vårdnadstvister känner du till i domstolarna som sköts rent och vuxet? Jag tror att de psykiskt balanserade och vänligt kloka föräldrarna aldrig hamnar i vårdnadstvist - antingen vinner de genom total dominans och ärendet går aldrig till domstol förutom den lilla andel som nu ökar i antal där den andre föräldern inte ger sig, man vill vara kärleksfull förälder och ta sitt vårdnadsansvar för barnets bästa.

    Jag tror att vi dels behöver lagstiftning, dels utbildning av de nu oerhört naiva myndigheterna som helt misslyckats förebygga och hantera detta. Familjerätter, socialtjänsterna och polisen agerar inte, de saknar kunskap och stärker istället ofta de föräldrar som agerar psykiskt illa. I Sverige är det fritt farm för umgängessabotage för både stora och små barn.


    Jag har inte skrivit vare sig att vårdnadstvisterna sköts rent och vuxet eller att de inte gör det, så väljer att inte svara på den kommentaren.

    Men tycker som sagt att det är intressant att båda artiklarna som du hänvisar till lyfte vikten av förebyggande åtgärder. Förmodligen finns det mycket man kan göra redan där. Jag tänker inte bara kring att lösa redan existerande tvister utan också rena informationsinsatser kring vilket ansvar man har som förälder osv. Bara man läser i trådar här på FL märker man ju att det finns många missförstånd kring rättigheter och skyldigheter som naturligtvis kan leda till konflikter om de inte rättas till . Kunskapshöjande insatser hos myndigheter kan säkert också behövas som du skriver.

    Vilken lagstiftning är det som du vill ändra på?
  • Anonym (Bekym­rad TS) Trådstartaren
    Sun 12 Jan 2020 15:12
    #19
    Anonym (I samma sits) skrev 2020-01-12 14:07:58 följande:

    Tyvärr så kan inte polisen göra något heller. Min sambo har blivit nekad att hämta sina barn flertal gånger trots att barnen ska vara hos honom. Polisen gör inte ett skit.

    Den enda gången polisen kan göra något är om socialnämnden eller tingsrätten har stämplat ett umgängesavtal. Men då kan även socialen ingripa.


    Men just det händer oerhört sällan, i de flesta fall är barn och en förälder som utsätts för långvarigt och grymt umgängessabotage helt i förövaren våld, en förälder som borde agera klokt vuxen men som istället håller barnen i nån sorts förtryckt tillvaro utan sin ene kärleksfulla förälder.
  • Anonym (S)
    Sun 12 Jan 2020 15:13
    #20
    Anonym (Med skyddsbehov) skrev 2020-01-12 15:09:38 följande:

    Är helt enig med dig. Praxis borde vara att barn har rätt till sina föräldrar, inte att föräldrar har rätt till sina barn oavsett hur illa de gör dem. Vet inga fall där polisen hämtar frånvarande föräldrar till umgänge med sina barn, däremot tvärtom. Så snedvridet och helt utan barnperspektiv. Barnets trygghetsbehov måste gå före föräldrarnas behov.


    Ja man kan ju fundera på vad som skulle kunna ligga i umgängessabotage om det blev olagligt. skulle det i så fall kunna bli olagligt att sabotera barnens umgänge även med sig själv (inte bara med den andra föräldern)? Tex föräldrar som har fastlagt umgänge men "glömmer bort" att barnen ska komma, eller skjuter upp umgänget gång på gång osv. Det skulle ju egentligen också kunna ses som ett umgängessabotage ur ett barnperspektiv.
Svar på tråden Dags att kriminalisera umgängessabotage?