• Anonym (Bekymrad TS)

    Dags att kriminalisera umgängessabotage?

    Debattartikel om behovet att kriminalisera umgängessabotage för att rädda barn och föräldrar från onödigt och ofta livslångt lidande.

    Barn har rätt till umgänge med alla vuxna som älskar dem. Ingen vuxen ska förtala och lära barnen frysa ut andra nära och kära.

    Vad tycker ni? Är detta en vanlig och växande form av psykisk barnmisshandel eller är det OK att barnen rövas bort av den ene föräldern?

    newsvoice.se/2019/12/kriminalisera-umgangessabotage/

  • Svar på tråden Dags att kriminalisera umgängessabotage?
  • Anonym (Med skyddsbehov)
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-12 14:25:52 följande:

    Vårdnadstvister som får så långt som till domstol skulle jag våga gissa i stort sett alltid innehåller anklagelser, bitterhet, förtal, att hålla barnen som gisslan och således umgängessabotage? Vilken sorts vanliga vårdnadstvister känner du till i domstolarna som sköts rent och vuxet? Jag tror att de psykiskt balanserade och vänligt kloka föräldrarna aldrig hamnar i vårdnadstvist - antingen vinner de genom total dominans och ärendet går aldrig till domstol förutom den lilla andel som nu ökar i antal där den andre föräldern inte ger sig, man vill vara kärleksfull förälder och ta sitt vårdnadsansvar för barnets bästa.


    Du saknar verklighetsinsikt. Vårdnadstvister bottnar inte alltid i egoism och bitterhet hos föräldrarna, jag tror snarare att man undviker att dra det så långt om det inte är nödvändigt. Det finns alltför många fall där en av föräldrarna är direkt olämplig som vårdnadshavare. Genom våld/aggressioner, sjukdomar, psykisk ohälsa, kriminalitet eller bristande förmåga att tillgodose barnens fysiska och emotionella behov. I mitt fall: jag är så otroligt tacksam för båda mina föräldrar och önskar av hela mitt hjärta att mina barn också hade två trygga och fungerande föräldrar. En trygg familj och uppväxt är vad jag helst av allt vill ge dem. Men när den andre föräldern är farlig både för sig själv och andra har jag varit tvungen att göra allt jag kan för att skydda våra barn. Det handlar inte om något subjektivt tyckande från min sida utan problemen är väldokumenterade hos polis, domstol, socialtjänst, familjerätt och av vården. Trots det mår jag dåligt över att behöva dra igång en vårdnadstvist och ändå ska jag behöva höra att det gör mig till en bitter och egoistisk person? Tack.
  • Anonym (K)

    Det framgår inte hur det skulle bevisas att barnen vill inte umgås med föräldern på grund av hur hen beter sig eller om det handlar om umgängessabotage från den andra föräldern.

    Det är vanligt att usla föräldrar skyller på den andra föräldern om barnet vägrar träffa dem.

    Det förekommer såklart umgängessabotage också.

    Men det är svårt för utomstående att avgöra vem har rätt om ord står mot ord.


    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-12 13:56:58 följande:

    SvD hade artikel idag om den kraftiga ökningen av vårdnadstvister i domstol idag med frågor till Familjerättsjurist som funderade över hur detta kunde förbättras.


  • Anonym (Förälder)

    Tvärtom då också hoppas jag.

    När en umgängesförälder avsäger sig umgänget.
    Det sker också men det är kanske inte lika fel?

    Angående mitt barns umgänge så stod det att Pelle har rätt till umgänge med sin pappa.
    Inte att pappan hade rätt till umgänge med Pelle.

  • Tow2Mater
    Anonym (Förälder) skrev 2020-01-12 17:31:19 följande:

    Tvärtom då också hoppas jag.

    När en umgängesförälder avsäger sig umgänget.
    Det sker också men det är kanske inte lika fel?

    Angående mitt barns umgänge så stod det att Pelle har rätt till umgänge med sin pappa.
    Inte att pappan hade rätt till umgänge med Pelle.


    Tror du verkligen det är for ett barns bästa att en forälder som inte vill umgås med sitt barn tvingas till det?? Vad gott kan komma av det?
  • Anonym (Med skyddsbehov)
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-12 14:25:52 följande:

    Jag tror att de psykiskt balanserade och vänligt kloka föräldrarna aldrig hamnar i vårdnadstvist


    Är du på riktigt?
  • Anonym (Bekymrad TS)
    Anonym (Förälder) skrev 2020-01-12 17:31:19 följande:

    Tvärtom då också hoppas jag.

    När en umgängesförälder avsäger sig umgänget.

    Det sker också men det är kanske inte lika fel?

    Angående mitt barns umgänge så stod det att Pelle har rätt till umgänge med sin pappa.

    Inte att pappan hade rätt till umgänge med Pelle.


    Det handlar verkligen i Barnkonventionens anda att barn har rätt till umgänge med båda sina goda föräldrar och sina släkter och att ingen ska hindra dem från detta i en vårdnadstvist.

    Att en förälder skulle avsäga sig umgänget är ovanligt och sorgligt - det lagliga vårdnadsansvaret finns där och klassiskt så ser myndigheterna ju till att pengar till försörjning osv fungerar.

    Även inom intakta familjer kan det ju vara si och så med umgänget - om t ex en förälder är psykiskt sjuk eller jobbar mycket.
  • AndreaBD
    Anonym (K) skrev 2020-01-12 12:31:29 följande:

    Beror på hur man tänkt bevisa att det verkligen gäller umgängessabotage.


    Precis. Det är ju så himla svårt att bevisa. Det är synd om det blir sämre, Sverige har alltid varit ett förebild där. I andra länder där barnen oftast bara bor hos en förälder och se den andra varannan helg, är det värsta dramat runt skilsmässor. Det fungerar så mycket bättre i Sverige, oftast. Genialiskt egentligen - parterna måste samarbeta runt barnen, och i dem allra flesta fallen fungerar det. Det fungerar för att man måste. 
  • Anonym (Förälder)
    Tow2Mater skrev 2020-01-12 18:32:54 följande:
    Tror du verkligen det är for ett barns bästa att en forälder som inte vill umgås med sitt barn tvingas till det?? Vad gott kan komma av det?
    Absolut INTE men det borde minsann vara lika kriminellt som tvärtom, speciellt om man först sett till att ett avtal SKA minsann finnas för det är mitt barn också.
    Men sen när det väl gäller så skiter jag i det.


  • Anonym (Förälder)
    Anonym (Bekymrad TS) skrev 2020-01-12 21:20:14 följande:
    Det handlar verkligen i Barnkonventionens anda att barn har rätt till umgänge med båda sina goda föräldrar och sina släkter och att ingen ska hindra dem från detta i en vårdnadstvist.

    Att en förälder skulle avsäga sig umgänget är ovanligt och sorgligt - det lagliga vårdnadsansvaret finns där och klassiskt så ser myndigheterna ju till att pengar till försörjning osv fungerar.

    Även inom intakta familjer kan det ju vara si och så med umgänget - om t ex en förälder är psykiskt sjuk eller jobbar mycket.
    Fast umgänge med vårdnadshavare och dennes familj får ske samtidigt.
    Annars är det ju knappast i barnets bästa eller i barnkonventionens anda OM barnet ska kuska land och rike runt all ledig tid för att ha umgänge med varenda kotte som älskar barnet.

    Så ovanligt vet jag inte om det är men det är det kanske?
    Men det sker.
    Jag är en av de föräldrar där umgängesföräldern helt valde bort umgänget med barnet och innan någon säger något: Jag hade inte något med det valet att göra.
    Det bestämdes på egen hand och levererades och så var det med det!
  • Anonym (S)
    Anonym (Förälder) skrev 2020-01-13 07:00:57 följande:

    Absolut INTE men det borde minsann vara lika kriminellt som tvärtom, speciellt om man först sett till att ett avtal SKA minsann finnas för det är mitt barn också.

    Men sen när det väl gäller så skiter jag i det.


    Ja, som jag förstår ts är det att kriminalisera umgängessabotage som tråden handlar om. Det är ju inte samma sak som att tvinga en förälder till umgänge utan handlar väl om att att det ska vara straffbelagt att motverka barnets möjlighet till umgänge med en förälder (för det är ju trots allt barnet som har den rätten. Och då kan man ju fundera på var denna gräns går. Om man saboterar barnets möjlighet att umgås med en själv, är inte det lika mycket umgöngessabotage ur barnets perspektiv?

    Mer ett filosofiskt resonemamg så. Tror inte att en sådan lagstiftning skulle vara genomförbar eller tillföra så mycket positovt i praktiken. Även när det gäller det man traditionellt kallar umgöngessabotage känns det som att det skulle ge mer om mer resurser las på mer stöd för samverkan istället för fler tvister och rättegångar. Men jag är som sagt inte tillräckligt insatt för att veta vad en sådan lagstiftning skulle kunna ge för effekt.
Svar på tråden Dags att kriminalisera umgängessabotage?