Får dagens barn inte lära sig hyfs?

Sen självklart ska barnen vara trevliga och inte avbryta men då kanske man kan sätta barnen vid ett annat bord. Men att barnen bara åt och inte väntade tycker jag också är att ta i. Så fort jag ställer fram en tallrik till mina barn så äter dom på direkten oavsett vem som är på besök.

Barnbord är skittrist -avskydde det när jag var liten.

Anledningen till att man har regler runt bordsskick och uppförande är att barnen inte ska vara bortkomna i sociala sammanhang när de blir äldre. Det verkar inte som barnen i fråga har lärt sig det, något som i förlängningen förstås är föräldrarnas fel.

Jag har endast läst TS startinlägg och gör av det följande reflektion:

Vet de här barnens föräldrar själva hur man uppför sig i andra människors sällskap? Påfallande ofta, har jag funnit,  är föräldrar till sådana förvildade barn själva mycket okunniga och/eller totalt likgiltiga för sociala regler och normer.

Sådana familjer är ett plågoris att bemöta inom sjukvården, i skolan, på matställen från hamburger- och pizzaställen till dyrare restauranger, ja på alla platser där umgänget mellan människor underlättas av smidiga umgängesregler.

Jaha - och NÄR exakt ställer du om till vuxenregler för dina baaaarn? Jag tror att du själv har väldigt lite hum om hur man ska bete sig, barn eller vuxen, och därför försvarar det enda beteende du känner till: det ohyfsade roffandet.

Åh herregud vad arg jag hade blivit! Mina barn har alltid fått lära sig att ta mat lugnt och civiliserat på buffé. Ta först har de däremot aldrig fått göra eftersom jag har velat träna upp deras tålamod och lära dem att alla får mat oavsett ordning man får hämta mat.

Jag som förälder har alltid suttit med barnen i deras del av bordet för att se till att det inte blir skrikigt och att alla får komma till tals. Avbryta andra som pratar har de aldrig fått göra. De har fått lära sig att låta andra tala klart oavsett om det är ett annat barn eller vuxen som pratar. Vid såna här tillställningar har de fått lära sig att de vuxna vill prata själva ett tag och att barnen i ca 45 minuter får prata med varandra och sedan kan de få prata med de vuxna i sällskapet. För att de ska hålla koll på tiden har jag alltid ställt ett alarm på telefonen och när det har ringt har barnen blivit inkluderade i samtalet med de vuxna.

Jag håller med dig att sånt är otrevligt, men jag skulle säga att det är inte barn det är fel på utan deras föräldrar som uppfostrar (eller inte?) dem. Barn lär sig av sina föräldrar och det är föräldrar som sätter gränser (inte tvärtom).

Hur ofta träffar du din familj/släkt?
Jag ser inte det här som en fin "middagsbjudning".
Det här var dina syskon med barn och deras mor/farföräldrar.
En familjemiddag. Dina syskonbarn är kusinbarn och om dom träffas ofta
ser är dom väl bekväma med varandra och därför var uppspelta ihop, syskon och kusiner bli ofta det när dom träffas.
Sen var det mormor och morfar/ farmor och farfar som var där.

Tycker ofta att barn uppför sig annorlunda när det är familjen som träffas.
Man har inte samma krav på sig att sitta tyst, barnen pratade på och ställde frågor, visst dom ska inte avbryta men då får man säga till som vuxen, dom minsta 5 år har nog inte uppfattat att den avbröt t ex.
Men då säger man bara till.

Det brukar alltid vara så är våra vänner eller släkt träffas att barnen får mat först, dom är hungriga och det blir lugnare om dom får först, ofta vill dom sen springa och iväg och leka mm.

Att ett barn ber sin förälder om dricka utan att tacka är nog ganska vanligt, inget jag skulle bry mig om men däremot tacka andra vuxna.
Likadant med att tacka för maten, är nog vanligt att barn inte gör det när dom är hemma, kan tänka mig att kusinerna inte tänkte på det just för att dom var hemma hos kusiner och släkt.

Visst tycker jag att dina syskon kunde ha sagt till sina barn men troligtvis var det just för att dom tänkte att det var en  avslappnad familjemiddag.
 
Du säger att du och dina syskon är uppfostrade på ett sätt, dina syskon verkar ju inte ha tagit det till sig om dom inte gör likadant med sina barn, vad säger dina föräldrar om sina barnbarn, tycker dom att barnbarnen är ouppfostrade?

Jag tycker absolut att dina syskon eller deras partners kunde ha sagt till men även dina föräldrar kunde ha sagt till sina barnbarn och även du som är faster och moster.

Du verkar inte ha så bra kontakt med dina syskon och syskonbarn och förstår att du inte är van vid barn.

Håller med

En sedvänja som uppenbarligen blivit etablerad.

Detta har jag mött i 30 år. Inte alltid, men informella tillfällen och just vid buffé

Just vid en familjetillställning som detta är jättebra.

Det enda felet jag tyckte de gjorde var att inte säga till när de tog så mycket att det inte räckte till alla. Maten ska delas rättvist. 

Du har väldigt märkliga idéer om hur en måltid ska gå till och det har du rätt att ha men du kan inte kräva att alla ska följa dem eller ens veta vad du tycker. 

Det här är ett skämt va?

Vad är det för jävla 1800-tals resonemang att barnen ska trevliga, tacka för maten och invänta de vuxna?

Nix. Jag har förklarat för mina barn att de vuxna vill ibland prata själva och jämfört det med att de inte träffat sina vänner på dagis/skola på ett tag. Barnen har fått lära sig detta tillvägagångssätt under flera år och det har blivit förklarat för barnen på ett pedagogiskt sätt så att de förstår varför vi har valt att göra såhär. Både jag och mina syskon tycker det är jobbigt med barn som hela tiden vrålar till sina föräldrar om allt möjligt på andra sidan bordet. Sen är det viktigt för barn att lära sig det sociala samspelet och därmed ska barnen prata med varandra i första hand.

Jag tycker det är bättre med ordning och reda där barnen vet vad som gäller i olika situationer. Mina barn är i alla fall inte stökiga och beter sig inte som några vildar.

Jag hade ärligt talat blivit chockad, obekväm och antagligen ganska irriterad om någon betedde sig som du på en middagsbjudning. Alltså om någon satte alarm till barnen och inte lät dem tilltala oss vuxna förrän alarmet har ringt. Det är ju ett minst sagt onormalt beteende så jag kan tänka mig att det inte bara är jag som hade blivit obekväm och negativt överraskad. Du kanske borde fundera lite mindre på barnens uppträdande och lite mer på hur du själv agerar. Själva poängen med vett och etikett är ju att det ska bidra till en trevligare stämning, där alla närvarande är bekväma och nöjda (inte bara du och dina syskon). 

Är det inte dessutom i princip alltid så att barnen äter klart först och sedan springer iväg och leker? Då får ju de vuxna möjlighet att prata själva. Vi andra löser det där utan strikta regler, alarm och "tilltalsförbud". 

Håler med