Min kille är 3 år äldre än mitt äldsta barn.

Fast varför är det äckligt? Killen är ju nästan gubbe (män blir gubbar runt 35, sorry to say). Och TS har ju själv vart 32 bast en gång i tiden så hon är ju inte helt främmande med den åldern. Vore det lämpligare om killen började dejta sonen istället dårå, för de är ju I alla fall så nära varandra i åldern? Jamen du hör ju själv hur sjukt det låter...? Ska man inte dejta nån man passar ihop med hellre än att överfokusera på att jämföra åldern på sina ungar? Vad har hennes vuxna barn ens med detta att göra?

Nu är det självklart upp till var och en hur man gör men för mig känns det väldigt gumsjukt och jag känner att man har nog problem med sig själv om man söker sig till så unga. Låg självbild och dåligt självförtroende utstrålar det för mig.

Finns inte på världskartan att jag skulle vilja bil tillsammans med någon som är i mina barns ålder. Aldrig, jag har alldeles för stark självbild och självförtroende för det och det skulle bli mycket konstigt den dagen jag tex blir 70, då skulle partnern vara 53. Nej tack.

Så med det resonemanget så skulle du kunna vänta tills du blir gammal nog att dina barn är mycket äldre än killen. Dvs du är 60 bast, din son är 40 och killen i fråga är 29. För då är det I all a fall långt mellan åldrarna på din son och killen. För det är alltså där allt hänger på? 

Nu är ju inte killen vare sig 17 eller 5 år gammal, utan 32. 32 är lagligt. Han kommer vara 40 om 8 år. Jag tar för givet att TS håller sig inom lagen och vill vara laglig och inte ens har en attraktion till barn. 32 år är långt ifrån att vara ett barn. 

TS är 49 år gammal och ser antagligen fortfarande väldigt ung och sk hot ut. Killen VILL nog väldigt gärna vara med henne, jag har svårt att se att detta handlar om att TS utnyttjar honom och lockar med pengar. Det handlar om två helt fullt vuxna människor som frivilligt väljer att vara med varandra pga genuin attraktion. 

Hade det alltså var MER ok ifall TS inte haft en son som är 29 år gammal? Allt hänger på sonen? Du tror alltså att TS måste ha en slags sexuell attraktion till sonen ifall hon kan attraheras av en 32 årig man? Att när TS och 32åringen har sex så fantiserar TS -egentligen- om sin son/ser sin son framför sig? Är det däri det sk äckliga klämmer? I så fall är det ju du som är äcklig som ens gör en sån anknytning. 

Ingen hade lyft ett ögonbryn ifall en 49 årig man som hade en 29 årig dotter hade börjat dejta en 32årig kvinna. 

Många 49 åriga kvinnor håller sig i form och ser ut att vara i 30 års åldern själva, klart som fan de kan attraheras av män i 30 års åldern. 

Hur vore det lämpligare att killen började dejta TS son, speciellt om ingen av dem är gay? 

Men var går gränsen för vad som är ok och inte? Om jag är 40 och blir ihop med en man som är 30, är det äckligt, ska man skämmas? Eller är det när man kanske kan vara mamma till sin kille, att det är det som sticker folk i ögonen? Personligen tyck er jag inte 10 år är någonting när båda är vuxna och åldersskillnader därutöver är upp till var och en så länge båda är vuxna som sagt.