• Anonym (Lilla­anna)
    Mon 13 Jan 2020 20:52
    354 visningar
    22 svar
    22
    354

    Han säger att han är en dålig stödperson

    Min pojkvän sade att han är en dålig stödperson. Han gillar inte att prata känslor, han är konflikträdd och hoppar helst över all sorts diskussion. Hans drömscenario är att aldrig behöva ha en diskussion om något. Han säger att han hela sitt liv bara stängt saker inom sig, men säger ändå att han inte mår dåligt eller så pga det, utan det har bara varit så han hanterat saker, inte pratar om dem utan bara låtit det försvinna av sig självt helt enkelt.

    Han har sagt en del saker som sårat mig men jag försöker tänka det ur hans synvinkel, att han bara beskriver hur han känner liksom. T.ex. har han sagt att han ibland kan känna/tänka att *vad ska jag göra åt det?* när jag berättat om hur jag känt kring en grej. Eller att han också bara ibland hade velat svara bara *okej* på någon lång text ifrån mig. Det verkar liksom vara svårt för honom att veta vad han ska säga eller göra i diskussioner med känslor, och att ha utförliga diskussioner verkar utmattande för honom, både i text och samtal.

    Som ni kanske förstår då så är jag helt tvärtom, såklart... Jag vill ju då diskutera allt möjligt. Är det någon konflikt så ska det lösas, inte glömmas. Prata, lösa, gå vidare. Medans pojkvännen verkar nästan bara vara på *gå vidare* stadiet...

    Det jag undrar är alltså om någon har några tips hur jag kan närma mig honom när det blir konflikt t.ex och man behöver prata/lösa. För ibland känns det som vi fastnar i små saker också, det är så mycket missförstånd mellan oss, och som det är nu så är han rädd att det ska bli en lång diskussion direkt det är om något. Alltså han pratar nog om det behövs men han kanske inte säger så mycket alltid och han kan skriva långa texter också, men det verkar ju vara extremt jobbigt för honom.... Medans jag känner mig sårad mest hela tiden av vad han säger eller inte säger för den delen när han ibland svarar bara kort också....

    Kan två såna här personer ha ett förhållande eller är det bara dödsdömt?

  • Svar på tråden Han säger att han är en dålig stödperson
  • Anonym (Emeli­e)
    Mon 13 Jan 2020 21:39
    #1

    Spontant när jag läser din text så föreställer jag mig honom som bekväm. Att han inte vill anpassa sig till dina behov utan det är du som ska anpassa sig till honom. Jag ser relationer som ett samspel, och då ni fungerar olika och bara du är beredd att försöka gå honom till mötes låter det inte som särskilt bra förutsättningar. Tycker faktiskt du kan ha högre krav på honom, du ska ju må bra i relationen också och om ni missförstår varandra verkar det rimligt att prata om det utan att du ska ha dåligt samvete. Om han ändå inte är beredd att tillgodose dina behov i relationen tycker jag du ska fundera om det är värt att fortsätta med honom.

  • Anonym (Lilla­anna) Trådstartaren
    Mon 13 Jan 2020 22:03
    #2
    Anonym (Emelie) skrev 2020-01-13 21:39:27 följande:

    Spontant när jag läser din text så föreställer jag mig honom som bekväm. Att han inte vill anpassa sig till dina behov utan det är du som ska anpassa sig till honom. Jag ser relationer som ett samspel, och då ni fungerar olika och bara du är beredd att försöka gå honom till mötes låter det inte som särskilt bra förutsättningar. Tycker faktiskt du kan ha högre krav på honom, du ska ju må bra i relationen också och om ni missförstår varandra verkar det rimligt att prata om det utan att du ska ha dåligt samvete. Om han ändå inte är beredd att tillgodose dina behov i relationen tycker jag du ska fundera om det är värt att fortsätta med honom.


    Tack för ditt svar, du har några viktiga synpunkter. Nu när jag tänker på det känns det dock som att han nog försöker anpassa sig faktiskt, han försöker stå ut med mina diskussioner o försöker säkert sitt bästa. Men ibland när han blivit för utmattad/irriterad så hör man hur lite han faktiskt vill diskutera... Det är väl den känslan jag har lite svårt med och undrar hur jag ska vrida på det för att inte känna att det är alltid JAG som är jobbig och ska ha diskussioner och lösa saker. Det blir som att jag är *syndabocken* till dåliga vibbar i relationen för han vill ju helst slippa all diskussion...
  • Anonym (Måste­)
    Mon 13 Jan 2020 22:21
    #3

    Kanske låter hård men med hans inställning kan man inte ha en fungerande och givande relation. Man måste kunna prata/ kommunicera och visa förståelse för varandra. Han kommer troligtvis aldrig ändra sig. Möjligtvis efter 10 kraschade förhållanden.

    Skulle inte satsat på honom. Man måste vilja engagera sig i en relation också. Vet att det inte är vad du vill höra men jag tror det förr eller senare kommer ta slut....

  • Anonym (Lilla­anna) Trådstartaren
    Mon 13 Jan 2020 22:30
    #4
    Anonym (Måste) skrev 2020-01-13 22:21:14 följande:

    Kanske låter hård men med hans inställning kan man inte ha en fungerande och givande relation. Man måste kunna prata/ kommunicera och visa förståelse för varandra. Han kommer troligtvis aldrig ändra sig. Möjligtvis efter 10 kraschade förhållanden.

    Skulle inte satsat på honom. Man måste vilja engagera sig i en relation också. Vet att det inte är vad du vill höra men jag tror det förr eller senare kommer ta slut....


    Jag vill höra vad andra ser, så jag kan nog behöva höra detta också. Möjligt att det kan vara så, men han och jag tycker verkligen om varandra i grund o botten så jag hoppas ju att han skulle inse det redan nu... Men som sagt, han säge att han försöker och nån enstaka gång har han tagit steget själv så liiiiite gnistor ibland.... Men känns liksom som att det är jag som är jobbig som ska prata o lösa så mycket? Typ som att jag kämpar för oss båda? Hur kan jag sluta och ge lite ansvar över åt honom?
  • Anonym (Lilla­anna) Trådstartaren
    Tue 14 Jan 2020 09:49
    #5

    Avrundat: Han diskuterar om han måste, han skriver långa texter om han måste. Men han kan bli irriterad/less om det blir utdraget. Så man kan väl se det som att han försöker förbättra sig för mig med diskussionerna.

    Men det som stör mig är att jag vet ungefär vad han tänker... Typ *suck nu blir de diskussion igen* eller nåt. Och det får mig att känna det som att det är jag som är jobbig som vill prata o reda ut.... Hur ska vi hitta en balans mellan oss?

  • Anonym (b)
    Tue 14 Jan 2020 12:29
    #6
    +1

    Du känner dig sårad mest hela tiden av vad han säger o inte säger, han försöker "stå ut" med dina diskussioner, du blir lite syndabock i relationen o du ska behöva känna dig jobbig i det hela.

    Sorry, men det låter inte så bra faktiskt. Inte bra förutsättningar o för höga berg att försöka ta sig över i detta.

  • Anonym (Lilla­anna) Trådstartaren
    Tue 14 Jan 2020 13:15
    #7
    Anonym (b) skrev 2020-01-14 12:29:53 följande:

    Du känner dig sårad mest hela tiden av vad han säger o inte säger, han försöker "stå ut" med dina diskussioner, du blir lite syndabock i relationen o du ska behöva känna dig jobbig i det hela.

    Sorry, men det låter inte så bra faktiskt. Inte bra förutsättningar o för höga berg att försöka ta sig över i detta.


    Nej det låter inte så bra, jag vet... men vi vill ju fortsättningsvis kämpa för det. Båda två vill att det ska funka. Därför tänkte jag kolla om någon har några tips liksom, vart vi ska börja...
  • Anonym (Filif­jonkan­)
    Tue 14 Jan 2020 13:26
    #8

    Men måste det bli så långa diskussioner då? Lite låter det faktiskt som att du ts har ganska stort behov av att älta om och om igen, men jag kan självklart ha hel fel här. Vad är det som du vill diskutera? Är det problem som du uppfattar att ni har sinsemellan? Eller har du behov av att ventilera andra saker ex saker som hänt dig på jobbet?

    Om det är det senare fallet, du kanske bara kan tänka att det räcker med att han faktiskt lyssnar aktivt och inte behöver ge så mycket tillbaka i respons. Och det är kanske också något du kan förklara för honom att du bara är glad för att han lyssnar och inte förväntar dig att han skall "lösa" sådana problem eller situationer som inte berör honom egentligen direkt.
    Min erfarenhet är att många män är väldigt "lösningsinriktade" och när de inte kan lösa något blir de frustrerade och uttåkade och ifrågasättande "vad menar hon att jag skall göra åt det?!"

    Det andra, om det är problem i relationen eller saker som berör er båda direkt, så undrar jag här också hur kommunikationen er emellan går till. Kan du vara mer kortfattad, tydlig, och rak när du pratar med honom i sådana lägen? Kanske tom skriva det till honom så kortfattad och tydligt och rakt som möjligt och sedan får han ge respons på det och så går ni vidare.

  • Anonym (anony­m (jag))
    Tue 14 Jan 2020 13:30
    #9

    Alltså du kunde varit jag som skrivit det där. Jag har det precis likadant I min relation, min sambo sopar allt under mattan, stoppar huvudet i sanden och hoppas på att när han drar upp det så har allt löst sig. Bara det att ett problem finns kvar om man inte löser det. Dammsuger man inte under mattan ligger skiten liksom kvar?.. Jag är tvärtom, kanske lite för mycket att jag rusar in I en konflikt men jag vill lösa saker, prata, prata, prata. Det klarar inte han. Och är liksom din pojkvän skriver lååånga texter som jag inte kan relatera till. Och för mig som person som dessutom gärna får sådant här "undanstökat" rätt fort så man kan gå vidare är det fruktansvärt frustrerande att behöva sitta och skriva långa texter och vänta ibland flera dagar på svar.


    Jag, men det är iofs mitt egna personliga tyckande, anser dessutom att en relation där känslor ingår kan man inte avhandlagenom skrift. Det behövs kroppsspråk och känslor med för det. Så varje gång det är något problem eller liknande så kraschar vi. Jag menar big time. Nu har vi gjort slut. Så jag vet inte om jag har några tips eller råd. Mer än att jag så här I efterhand kanske skulle föreslagit att vi skulle gå och få hjälp hos någon som kan sådant här. Så vi båda fick rätt verktyg för att kunna kommunicera med varandra.

  • Anonym (A)
    Tue 14 Jan 2020 13:30
    #10
    Anonym (b) skrev 2020-01-14 12:29:53 följande:
    Du känner dig sårad mest hela tiden av vad han säger o inte säger, han försöker "stå ut" med dina diskussioner, du blir lite syndabock i relationen o du ska behöva känna dig jobbig i det hela.

    Sorry, men det låter inte så bra faktiskt. Inte bra förutsättningar o för höga berg att försöka ta sig över i detta.
    Håller med
Svar på tråden Han säger att han är en dålig stödperson