Forum Föräldraskap - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Vad gör vi för fel med vår femåring?

    Mån 13 jan 22:45 Läst 0 gånger Totalt 36 svar
    Anonym (Oroli­g)
    Visa endast
    Mån 13 jan 22:45

    Hej! Hoppas att någon känner igen min berättelse och kan hjälpa mig! Jag och min man har en son, som är lite över fem år gammal. Han har alltid varit världens lugnaste barn! I början var verkligen både jag och min man förvånade över hur ?lätt? det var med barn jämfört med vad man hört... Jag kunde ha med honom överallt utan några problem alls! Men, nu under en lång tid, sedan dryga 3-årsåldern så är han som förbytt! Jag känner inte igen honom! Och jag förstår att ha än utvecklas och ska hitta sig själv och sin personlighet, men det börjar bli ohållbart! Jag vet inte vad jag ska göra annorlunda för att det ska bli bättre, vara mer sträng? Inte vara så sträng? Prata? Skrika? Gråta? Alltså jag provar allt och gör allt jag kan men jag märker att det inte blir bättre så jag måste ju göra något fel! Alltså jag tror om man ser till varje enskild situation och egenskap hos honom så är det inget att tänka på men om man lägger ihop allt så beter han sig kanske inte som alla andra? Eller gör han det och jag bara tror att han är mycket mer trotsig än andra? Jag ska försöka ge så mycket info som möjligt om de jobbiga situationerna så kanske någon kan se ett större samband och vad vi ska ta oss till! * vi måste ligga i sängen tills han somnar, annars får han panik. * han kallar varje natt, oftast redan vid 11 så lägger vi oss hos honom. Går vi tillbaka till vårt rum skriker han igen och igen och igen. * vi har försökt få honom att gå på någon kvällsaktivitet. Men trots flera kompisar som gör dessa vill han bara sitta och titta på, absolut inte delta. * han vägrar att lära sig cykla, trots att vi har stödpinne vi håller i, han vill inte ens prova. * han är EXTREMT kräsen med maten, detta han har dock varit i hela sitt liv. Äter nästan bara pasta o bröd. * man får säga till honom minst 15 gånger vid varje måltid att han ska sitta på gumpen. * om han tex gjort en teckning på förskolan som man glömmer ta med kan han gråtskrika om detta i lätt 30 minuter! * allt som ska göras får man säga minst tio gånger innan det görs ?sätt dig vid bordet det är middag? ?ta på skorna vi ska gå? o.s.v. * man kan ställa en fråga, vill du göra x eller y. Så väljer han x, två minuter senare kan han skrikgråta för att vi inte gör y. (Och då börjar vi ju inte göra det för att han ska lära sig) men detta sker ju ändå om och om igen. * han kan tjata om att få en macka 30 min innan maten. Säger nej men får frågan tjugo gånger till. * det är många barnkalas vi har fått gå hem igen från för att han inte vill stanna utan oss. * han kan fortfarande gråta ibland vid lämningar på förskolan. Dock inte jätteofta men när det väl händer är det tom svårt för fröknarna att ?hålla? honom. * han glömmer spola efter sig på toaletten, detta glömde han aldrig första året som blöjfri men börjat glömma senaste 6 månaderna. * om han leker med kompisar och något blir som han inte vill så blir han också helt hysteriskt ledsen. Oftast kan dem inte fortsätta leka utan min son får lugna sig hos mig medans kompisen leker vidare. * han gråter mellan 1-5 ggr per dag. Om allt möjligt. Sen har han såklart supergoda egenskaper! Han har aldrig slagits vad jag vet och en större djurvän får man leta efter

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-01-13 22:50
    Ser att styckeindelningen och punktindelningen försvann helt! Även sista meningarna!
    Men som sagt vad ska vi ta oss till? Hur ska vi bryta alla dessa onda cirklar? :(

  • Anonym (Bekan­t)
    Visa endast
    Mån 13 jan 22:51 #1

    Min dotter har asperger - väldigt mycket du beskriver ger mig vibbar av något inom autismspektrat.

  • Mån 13 jan 22:54 #2
    Anonym (Bekant) skrev 2020-01-13 22:51:21 följande:
    Min dotter har asperger - väldigt mycket du beskriver ger mig vibbar av något inom autismspektrat.
    Jag tänker samma sak. Mycket beskriver min dotter i den åldern.
  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 13 jan 22:55 #3
    Anonym (Bekant) skrev 2020-01-13 22:51:21 följande:
    Min dotter har asperger - väldigt mycket du beskriver ger mig vibbar av något inom autismspektrat.

    Ok, kan du ge exempel på just vilket? När ska man börja ?ta tag? i att det kan vara annat än ens egen uppfostran?
  • Anonym (my)
    Visa endast
    Mån 13 jan 22:55 #4

    Ställ inga orimliga krav. Fokusera på det viktiga och strunta i det oviktiga. Kan han inte sitta still en måltid så kan han inte. Låt han hoppa och låt han gå när han är färdig. Ge honom en morot att tugga på om han är hungrig innan middagen. Förbered honom mentalt på förhand gällande som kommer att hända. Ska ni snart åka iväg och handla så berätta det en timme innan och förbered honom 5-10 minuter innan ni ska åka iväg.

  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 13 jan 22:59 #5
    Anonym (my) skrev 2020-01-13 22:55:13 följande:
    Ställ inga orimliga krav. Fokusera på det viktiga och strunta i det oviktiga. Kan han inte sitta still en måltid så kan han inte. Låt han hoppa och låt han gå när han är färdig. Ge honom en morot att tugga på om han är hungrig innan middagen. Förbered honom mentalt på förhand gällande som kommer att hända. Ska ni snart åka iväg och handla så berätta det en timme innan och förbered honom 5-10 minuter innan ni ska åka iväg.

    Jag tänker som du, att man ska fokusera på det viktiga men hur vet man vad som är det? Det är så svårt! Jag vill inte ha ett ouppfostrat barn som inte kan sitta still och stimmar och skriker hela tiden! Så vad är viktigt och vad är inte? Gällande förberedelser gör vi redan det...
  • Mån 13 jan 23:42 #6

    Jag tror att ni är de bästa föräldrarna till er lilla kille och ingen känner honom som ni. Men jag tror att ni ska ställa er i kö för en utredning så snart som möjligt. Har jag fel så är jag mer än glad för er skull. Jag kan skriva under på ALLT som du har beskrivit och vår son har asperger (och adhd och ocd som en bonus!!!). Er fina kille är INTE ouppfostrad, han har helt enkelt inte förmåga att göra på annat sätt just nu. Lycka till!

  • Anonym (Bekan­t)
    Visa endast
    Tis 14 jan 06:03 #7
    minst skrev 2020-01-13 23:42:52 följande:

    Jag tror att ni är de bästa föräldrarna till er lilla kille och ingen känner honom som ni. Men jag tror att ni ska ställa er i kö för en utredning så snart som möjligt. Har jag fel så är jag mer än glad för er skull. Jag kan skriva under på ALLT som du har beskrivit och vår son har asperger (och adhd och ocd som en bonus!!!). Er fina kille är INTE ouppfostrad, han har helt enkelt inte förmåga att göra på annat sätt just nu. Lycka till!


    Precis! De har inte förmågan.
  • Anonym (Bekan­t)
    Visa endast
    Tis 14 jan 06:09 #8
    Anonym (Orolig) skrev 2020-01-13 22:55:05 följande:

    Ok, kan du ge exempel på just vilket? När ska man börja ?ta tag? i att det kan vara annat än ens egen uppfostran?


    Att fastna i saker, att hamna i affekt, att iaktta men inte delta, att inte vilja/klara ålderadekvata saker, matsituationen, att glömma saker som för andra är inlärda mm mm. - allt sammantaget. Prata med förskolan, läs på om tex autismspektrat. Tror man att det är något så är det bra att utreda så tidigt som möjligt.

    Det handlar inte om uppfostran eller trots flera ett barn med den problematiken - om det skulle vara så. De har inte förmågan och man måste stötta/vägleda på ett annat sätt och ge dem förutsättningar att lyckas.
  • Tis 14 jan 07:54 #9

    Även jag känner igen delar av din berättelse. Har son med Aspbergers och add.

    Idag går han på tekniskt program på gymnasiet och klarar sig superbra. Han har körkort för moped och kompisar.

    Smart som få men får lära sig saker på ett annat sätt när det gäller sociala samspelet. Har idag väl fungerande strategier för vardagen.

    Mitt tips är att börja med att göra saker mer förutsägbara.

    Ett enkelt dagsschema. Förbered på nya moment i förväg genom att påminna.

    Vid varje nytt moment behöver man berätta om vad som ska hända men också hur det ska göras och vart, när det börjar och slutar.

    Om det inte funkar att välja mellan två aktiviteter så ge inget val.

    Välj ni istället. Lägg energin på att välja aktivitet som kan locka intresse och förbered inför den.

    Min son uppskattar inte barnkalas. För mycket stim och bråk. Och ljudnivån är för hög för honom. Han är ljudkänslig.

    Att vissa sinnesintryck är förstärkta är en del av diagnosen. Tex att kläder måste sitta på ett visst sätt. Jobbigt med dusch då vattnet känns eller smak kan vara ett sådant sinne eller ljud, eller lukter..

    Se efter positiva förmågor och bygg på dem. Vad kan han bra?

    Enkla bildscheman kan stötta upp där det behövs, tex sätta upp ett bildstöd på toa om vad man gör efter man kissat. Spola och tvätta händerna.

    Barn gör rätt om de kan. Vem vill misslyckas liksom?

  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 14 jan 08:11 #10

    Tack alla som skrivit! Det är guld värt och verkligen något vi får fundera på! Men om man vill ha utredning, hur går man vidare när inte förskolan tagit upp detta? Jag vill gärna ha fler tankar! Alltså jag vet ingenting om detta så har bara de ?fördomar? om diagnoser som man sett på tv typ. Så utifrån det tänker jag att där är saker som inte tyder på autism men ni kan kanske hjälpa mig veta mer?! Det jag tänker är: * han är väääldlgt kramgo och pussas varje dag * han älskar att leka med kompisar och träffa släktingar * har aldrig haft problem med ögonkontakt * han har inget superintresse som han lägger all sin fokus på.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll