Yes. Kom till Sverige när jag var 18. Från Östeuropa. Pluggade, jobbade, byggde mitt liv. Gifte mig, skaffade barn. Kraschade när jag var 33. Alla gamla barndomstrauman. Sverige är för förutsägbart, det finns inget att göra när man kämpat klart. Men jag vet nu att det är mitt livs lektion att lära mig att hitta balansen.
Mitt tips. Sök terapi. På ditt modersmål. Sök inåt, svaren finns där, inte utanför.
Hårt hållen hemma då, kvävd nu. Aldrig fått känna dina egna känslor, aldrig fått vilja utifrån glädje utan som mest utifrån protest. Så var det för mig.
Sök på Youtube, Tony Robbins, Dolores Cannon, du kommer att hitta din väg.
Hårt hållen hemma då, kvävd nu. Aldrig fått känna dina egna känslor, aldrig fått vilja utifrån glädje utan som mest utifrån protest. Så var det för mig.
Sök på Youtube, Tony Robbins, Dolores Cannon, du kommer att hitta din väg.
Linus..
Jag gick hos psykolog en gång men kände direkt att hon var för på, jag fick ännu mer ångest och mådde dåligt. Jag har aldrig varit hos psykolog innan men det känns som jag inte vågar heller.. Jag tänker att min lösning är att fly? Vet inte om det är effektivt för jag ger även upp allting
Allt och alla som kontaktar mig tar jag avstånd ifrån, jag vill inte höra deras röster eller egentligen prata med någon. Allt har blivit för mycket. Egentligen skulle jag verkligen vilja komma bort från allt och hela livet, typ åka till en plats där jag inte känner någon eller behöver vara med någon. Jag känner inte att Tyskland är så bra, bara allt i kontrast till vad jag har hemma känns bättre för jag ändå kan andas lite. Men som sagt så är jag bland folk som även jag inte orkar se eller umgås med här nere.