• Lote223

    Går det att fly sina problem?

    Hej!

    Jag är en kille som är 32 år gammal. När jag var 19 år så kom jag till Sverige från Mellanöstern. Jag har sedan ung ålder varit hårt hållen hemma och fått till mig att jag ska jobba. Precis när jag kommer till Sverige så börjar jag gymnasiet vilket jag precis hade blivit klar med i mitt hemland. Inriktningen jag gick föll mig inte i smaken men det var ändå en bra tid på gymnasiet och jag gick ut med bra betyg. Jag har alltid haft tankar att jag kommer bli glad när jag är klar med skolan och tänkte att jag skulle Även trivas på universitetet vilket jag inte gjorde.. Jag hoppade av sista terminen för jag klarade inte sista tentorna. Jag har även alltid varit upptagen med jobb och liknande under lång tid då jag sällan fick koppla av hemma. På helgerna så jobbade jag också. Jag har en svensk flickvän sedan 12 år tillbaka som är det finaste som finns, hon är världens mest varmhjärtade person och vårt förhållande var aldrig något jag velat skada. Min flickvän och jag har alltid haft en känsla att det är den personen som jag vill leva med men vi har alltid haft motgångar .. vi har haft kulturkrockar då samt så har hon och jag försökt flytta ihop flertalet gånger men det inte gått, även på varsitt håll så har vi alltid haft massa problem som hindrar oss att leva tillsammans i lugn och ro.

    Efter universitetet så tog jag jobb som folk avrådde mig från då de menade att det inte är bra betalt eller att jag skulle trivas.. Jag lyssnade inte och tog jobbet .. Problemet var att det inte alls var så som jag trodde.. Jag trivdes inte riktigt och jag fick aldrig fast tjänst heller. Allt i mitt liv började kännas väldigt mörkt och dystert. Kändes som jag aldrig kommer få ro eller lyckas med någonting. Jag kände att jag aldrig varit glad. Jag har troligtvis hamnat i en depression och ångest då jag orkar inte prata med folk eller umgås med dem.. Jag kände att allt är dåligt och började även tappa känslor för min flickvän som var det allra värsta jag gått igenom.. än idag tänker jag på saken och mår dåligt inombords att det är så jag känner (Vet inte om det är mitt mående som påverkat känslan för henne?) Jag vet inte heller om känslorna kommer komma tillbaka...

    Jag började inte känna igen mig själv u något och känner mig kvävd. Jag känner inte att jag är mig själv längre. Jag var tvungen att göra något så jag stack och är nu i Tyskland för att jag kunde inte andas och tänka på allt i mitt liv. Jag har haft självmordstankar också som inte gjorde det lättare.. nu är jag som sagt här och saker känns lite lättare än sålänge och jag har varit här i ett enstaka par veckor. Dock förföljer känslan av ångest och min depression mig? Så fort jag tänker på att återvända till Sverige så tar det emot och jag knappt kan andas. Jag får ångest av tanken på min flickvän och har därför försökt bryta kontakten.

    Kommer jag kunna fly mina känslor? Hur hade ni tänkt om ni var i mina skor? Gör jag ett bra val?

    Tacksam för svar

  • Svar på tråden Går det att fly sina problem?
  • Anonym (Been there)
    Lote223 skrev 2020-01-14 20:33:52 följande:

    Allt och alla som kontaktar mig tar jag avstånd ifrån, jag vill inte höra deras röster eller egentligen prata med någon. Allt har blivit för mycket. Egentligen skulle jag verkligen vilja komma bort från allt och hela livet, typ åka till en plats där jag inte känner någon eller behöver vara med någon. Jag känner inte att Tyskland är så bra, bara allt i kontrast till vad jag har hemma känns bättre för jag ändå kan andas lite. Men som sagt så är jag bland folk som även jag inte orkar se eller umgås med här nere.


    Åk till yoga retreat eller terapiretreat. Där du kan få möta dig själv och få vägledning.
  • Anonym (Eli)

    Hej TS!

    Först och främst: en stor varm kram till dig. Alla som har någon form av psykisk ohälsa vet hur tungt det kan vara och hur ensam man ofta kan känna sig. 

    Du funderar kring flykt och om det är hjälpsamt eller inte. Jag tänker att vi alla använder oss av flyktbeteenden av olika slag - vi undviker situationer, tankar, platser som väcker vissa (obehagliga) känslor. Det är ju logiskt - vi vill ju må bra och kan vi undvika ex ångest så kommer vi försöka med det så länge det bara går. Problemet blir när våra undvikanden skapar nya problem för oss. I ditt fall tror jag inte att fly, börja om, är en lösning utan dina problem kommer kvartstå var du än befinner dig. Bättre möta känslorna/tankarna istället (men det behöver ske i en trygg situation).

    Du skriver att du undviker människor, finns det någon som du litar på (förutom flickvännen) som du kan prata om dina tankar/känslor med? Oavsett så behöver du även professionell hjälp (ex att ha tankar om självmord, de ska man ta på allvar och kan få bra hjälp för). 

  • Lote223

    Jätte tack för ditt svar (anonym Eli)

    Det värmer att få omtanke från medmänniskor.

    Okej, ja det förklarar lite varför jag gör som jag gör. Just nu undviker jag allt och alla känslor som kopplas till Sverige. Jag ljuger till mina föräldrar att jag mår bra men just nu har jag det lagom bra här. Dock känns allt lite bättre än sista dagarna i Sverige.

    Jag vet inte om detta bara är tillfälligt eller om ångesten och nedstämdheten kommer bli värre med tiden utan professionell hjälp?

    Jag försöker lösa detta på egen hand dessvärre men har aldrig kraschat såhär hårt innan och har ingen erfarenhet sen tidigare.. Jag har aldrig heller innan haft psykisk ohälsa eller förstår mig särskilt mycke på den. Jag vill verkligen som du säger komma ifrån alla obehagskänslor, och just nu känns det sådär bra, har lyckats lite Men ångesten kommer och går. Någon som vet varför min ångest blivit aningen lättare än innan?

    Ja det finns mina syskon men jag vill inte tynga ner dem med mitt. Dem har nog med andra saker. Jag tänker att om jag ska söka professionell hjälp måste jag tillbaka och bara tanken ger mig ångest tyvärr.

  • Lote223

    Jag tycker fortfarande om alla hemma som jag lämnat, ingen har direkt gjort mig nånting för att få mig att fly.. Men jag känner ändå inte för att prata med någon hemma för jag får världens ångest att prata med nån där.. Jag upplever inte heller att jag saknar någon direkt. Däremot känner jag mig förtvivlad varför jag inte känner något för nån längre.. är det vanligt?

  • StevenDiese

    Jag tänker killgissa helt vilt här nu så ta inte allt bokstavligt. Välj att tro på det du vill eller ingenting. Det vet du bäst själv.

    Jag tänker att du hamnade i Sverige som 19-åring utan att ha gjort valet på egen hand. Du hade liksom inte kontrollen över livet. Det hänger efter dig. Och nu känner du en viss frihet för att du valt att dra. Du kanske känner att din frihet inskränkts Tidigare på flera plan vilket ger dig en dålig känsla. Att få smaka friheten i Tyskland ger dig självbestämmande och det smörjer ditt ego men du känner dig kanske inte helt fri för att du ändå skulle vilja ha ditt liv med vänner och familj.

    Ju äldre man blir ju mer reflekterar man.

    För att återta kontrollen så kan du etablera en vardag i Tyskland eller var du vill. Kanske en annan svensk stad än din egen funkar med? Sen när du känner att du gjort dina egna val i livet så kan du själv välja att flytta hem till Sverige eller din stad. Eller inte. Det känner du nog när det är dags.

  • Lote223

    Hej Stevendiese!

    Absolut finns det nog en viss sanning i det du säger.. Jag känner att jag alltid gjort det alla andra vill. Men dock har jag även försökt skapa ett liv i Sverige och känner att allt jag gjort gått helt snett. Jag ger ofta upp när många motgångar kommer. Jag känner mig less på livet. Dock vet jag ju inte om det blir bättre här, eftersom jag inte riktigt startat liv här. Problemet är att även om jag känner att jag ska starta ett nytt liv här så är ju allt redan påbörjat hemma, jag har ju varit i en lång fin relation, gått länge i skolan och nu ger jag upp allting och det gör illa mig ibland. Jag önskar jag bara kunde stänga av det, därav försöker jag inte kontakta någon hemma då att prata med någon person överhuvudtaget känns för mycket.

  • Lote223

    Jag har liksom tappat känslorna för alla runt omkring, jag mår dåligt så fort dem pratar eller jag är i närheten av dem. Även personer jag känner här nere. Vissa låter mig vara här så jag kan ta det lugnt. Men är detta vanligt? Kommer känslor tillbaka? Jag har fått konstaterat av en psykolog att jag har utmattning/ depression och ångest.

Svar på tråden Går det att fly sina problem?