Hur konfronterade ni otrogen partner?

Otrohet är ett mycket vanligt mänskligt beteende och det är inte olagligt. Det drabbar många av oss under vuxenlivet. Det måste inte vara en katastrof.

Otrohet kan bero på många olika saker och jag tycker att man ska vara försiktig med att för snabbt döma moraliskt. Många relationer kommer att drabbas av detta och jag tycker att man behöver prata om det inom en relation. Ordet konfrontera är dock ett lite väl amerikanskt tokbegrepp - måste det alltid vara drama med snabb brytning av relationen med enorma konsekvenser för många inblandade (socialt, ekonomiskt, barnens uppväxt osv).

Att slänga ut kläder på gatan är ju bara för fånigt. Snälla, lyd ite det superkorkade rådet.

Mitt råd är att tagga ner och fundera på vad ni vill. Lyssna på varandra. Hade ni kommit överens om att ha vara sexuellt exklusiva med varandra och har hållit överenskommelsen med bra närhet och sex regelbundet? 

Var otroheten långvrig eller en engång fyllegrej. Är det kärlek inblandad eller bara knull? Hur funkar er tillit, kan ni göra en ny övernskommelse om hur ni ska ha det (kanske öppet förhållande för båda?) eller ska ni bryta upp, kanske provseparera osv.

Akta er för alla tossiga moralmänniskor på FL. De ger snabba och konsitga råd efter att ha tittat på dåliga merikanska filmer alldeles för ofta.

Var rädda om varandra. Trots det som hänt.