...om det bara är för att den andra ska få veta hur det känns? Jag tror det ibland kan bita mer än att inte säga ett ord, bara ta sina saker och lugnt gå därifrån. Eller om man väljer att stanna, gråta och skrika men likväl stanna kvar...
Då kommer dom undan liiite för lätt enligt mitt tycke...
Vad tycker ni? Är det lika illa att bedra som hämnd som att göra det först?
De gånger i livet jag varit otrogen hade jag inte brytt mig ett skvatt om min partner var det.
Vad tror du....? Om du är sur för att din partner varit otrogen så gör slut, bete dig inte som en idiot själv.
Barnsligt och omoget, stämmer nog, men är man riktigt bitter så är det väldigt lätt att bortse från det.
I värsta fall slår det tillbaka på dig själv bara. Om du är otrogen bara för att göra skada, och partnern inte bryr sig, då blir det ju ingen effekt? Kanske bara blir ett stort garv från denne att du var så dum att du gjorde det som en hämnd som inte hade någon verkan. Att det visar att du har så starka känslor så att du gjorde så här. Kanske inte ens lyckas njuta av sexet med någon annan för att syftet är enbart hämnden.
Nej, bättre bara vara iskall.
Vad vill du uppnå med hämnden? Är ni fortfarande tillsammans, och skall försöka fortsätta?
Om din plan är att ni ska fortsätta ihop så kan detta dessutom hållas emot dig av din partner! Du kommer aldrig mer kunna säga något om hans otrohet eller vara sur och besviken på honom för det om du har gjort precis samma sak själv mot honom! Och som man brukar säga, två fel blir ju inte ett rätt!
Du missar en viktig part i din hämnd. Den du väljer att var otrogen med, har den personen ingen betydelse? Du riskerar att skada en annan människa för att få din hämnd.
Och du vet alldeles säkert att han inte får känslor för dig sedan? Och du vet säkert att han inte har en relation du inte vet om?
Men varför vill man leva i ett sånt förhållande?
Jag har varit med om att bli bedragen förr och då har jag gjort så att jag varit iskall tillbaka, då höll jag med er.
Men den här gången fick jag fan nog av allt! Jag är så in i helvete FÖRBANNAD!! Han har varit världens finaste person under vårt förhållande, vilket bara visar vilket falskt jävla värdelöst arsle han är! Han är jätte ångerfull, så klaaart är han det. Visst, hur jävla ledsen var han när han stoppade kuken i en annan?!!
Det känns som att han, efter att ha legat och mått bra på två håll, ska få känna på att ja, inte må så jävla bra.
För trots hur ledsen han än är så är det ändå jag som mår sämst av oss två, och det stör mig ganska jävla mycket! Jag gör förmodligen slut men jag vill såra honom lika mycket som han sårat mig först!
Säg som det är, du känner en man som du gärna vill ligga med!
Då får man vara den större personen. Och dels, som någon skrev, fundera på om det kanske inte är så schysst att dra in ytterligare en person i det hela (dvs den som du väljer att ha sex med). Och sen, är det verkligen din partner du skadar mest? Är det inte dig själv?
Jag har varit precis där. Jag har levt med en person som jag trodde jag kände, som bar sig otroligt grisigt åt under en period där vi båda mådde skit.
Men det hade inte på något vis blivit bättre om jag gått ut och gjort samma sak.
Det här var över 10 år sen, vi redde ut det, och vi har inte varit i närheten av något liknande sen dess. Det var bara en riktigt riktigt dum grej som min kille gjorde.
Jag var skitarg i början. Och bitter. Men vartefter vi (med stöd) redde ut det, jag fick ställa alla jobbiga frågor och han tvingades svara och sedan en dag så var det ur systemet. Vi tog en paus, men då var vi inte i affekt längre utan det hade lagt sig. Och sen efter en tid tog vi steget att testa igen. Aldrig ångrat <3
Ja du vill ha stöd för "hämndtanken". Det är nämligen inte så lätt att hitta någon att ligga med och få ut något av det bara sådär, inte ens för kvinnor. Därför tror jag att du redan har någon på lut.
Kanske. Men nu slår du ju två flugor i en smäll. Ligga OCH hämnas.
Det hade varit både enklare och snyggare. Men du är ju inte säker på att du vill göra slut, då är hämndsexet ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.
Fast jag tycker inte att kakan verkar vara något vidare...
Kanske. Men nu slår du ju två flugor i en smäll. Ligga OCH hämnas.
Det hade varit både enklare och snyggare. Men du är ju inte säker på att du vill göra slut, då är hämndsexet ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.
Fast jag tycker inte att kakan verkar vara något vidare...
Ni som blivit bedragen, kände ni aldrig en sån jävla ilska och begär efter att såra dom jävlarna så starkt att ni inte visste var ni skulle ta vägen?? Hur kom ni över dom känslorna? Hur gick ni ifrån att känna så till att kunna tänka klart och lugnt igen?
Jag är så jävla arg...så in i helvete jävla arg!!! Han lurade mig, inte bara en gång utan flera! Åkte bort med henne, smsade, mailade och GULLADE för fan med henne!
Nu skiter jag i om ingen svarar eller inte, jag har ingen att prata med så jag tänker spy ur mig allt nu!!!
Han har suttit med mig i soffan och kramats och skrattat och hela jävla tiden satt det jävla aset och väntade på ett sms ifrån nån annan! Han har låtsas haft tråkigt på nåt hotell när han egentligen var med henne!
Å han har MAGE att gråta och kräla!!! Jag vill inte gråta jag vill fan inte det för han är ett jävla svin som sket i allt!
Jag sa att jag litade på honom! Jag litar inte på någon men jag litade på han. Han visste allt och jag betydde ingenting inte ett jävla skit! HAN anklagade MIG!
Ditt förbannade svek fulla as, hur kunde du ens titta mig i ögonen? ! Du VISSTE allt och jag kände mig trygg med dig. Jag LITADE på dig, så jävla mycket! Jag ordnade allt, hon flinade mot dig och du valde henne. Fattar du att vi aldrig kan gå tillbaka?? Fattar du verkligen det??
Jag har sett bilden, den bilden jag trodde var menad för MIG, som jag blev glad för, tackade för t.o.m!
NU gråter du. Och jag vill slå och sen krama, eller krama och sen slå. Du betydde mer än nån annan, du visste om allt, och du skrattade åt mig för det. FÖRSTÅR DU HUR DET KÄNNS??! Jag vill göra mot dig som du gjorde mot mig. Sjukt eller hur? Du fick mig att känna så här, DU!
Jag fattar inte hur jag kunde bli sån här, och allt p.g.a DETTA! men jag litade på dig. Du var DEN ENDA jag litade på!! Och så var du så här falsk hela tiden. Hela denna förbannade tid var du falsk...
Jag hoppas du gråter och våndas, jag sitter och skriver om den här skiten på ett jävla FORUM för ingen kan lyssna och det visste du också! du kanske sitter och hoppas? Fan ta dig om du hoppas! Du är ett jävla as!! Jag pallar inte och det p.g.a det val du gjorde. DU valde detta inte JAG!
Du skäms, du gråter, men det skulle du ha gjort DÅ, nu är det för sent! Förstår du?!
Jag går sönder nu. Fatta det. Dra ända in i helvete.
Tack för att ni försöker tala mig "till rätta", eller vad man ska säga. Att ni lägger ner tid.
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här bittra känslan...kanske är jag sjuk i huvet?
Jag borde ta mig ut mer, göra annat för att inte tänka på det. Det gjorde jag förut. Men det är som att jag fastnat...svårt att förklara...känner mig helt dränerad iaf.
Tror ni VERKLIGEN att det skulle ta hårdare på honom om jag bara ler och "mår bra"?
Är inte så säker...risken är att han bara kommer pusta ut och tänka" åh, känns iaf skönt att det inte verkar ta alltför hårt på henne. Då ställde jag nog inte till det så mycket ändå!" Ja, jag är riktigt hämndlysten. Han MÅSTE få må dåligt över det här. Dom andra sket i princip i det efter ett tag och det tar hårt.
Om jag skulle ta honom tillbaka...shit, det skulle nog inte bli så bra...
Önskar att jag också vore pragmatiskt lagd men som ni kanske märker så styrs jag väldigt mycket av känslor:)
Känner mig ändå lugnare idag än vad jag gjorde igår så det går fram mer vad ni säger.
Då vill jag fråga en till sak: tror ni att en person som har varit med en annan, haft förhållande med en annan, samtidigt kan mena det den säger när den säger att den älskar dig? Kan man knulla järnet utanför förhållandet, ljuga om det om och om igen fast att man älskar den man har hemma? Och sist: tror ni att en sån person nånsin kan vara trogen till 100%?
Är glad om ni svarar för jag kan inte bolla det här med nån just nu.
Och jag undrar, hur kan han vara så förstörd över att det är slut? Det kan ju inte NI svara på jag vet det.
Men vad tror ni? Hur kan man först skita i ett förhållande så mycket och sen bryta ihop när det är över?
Åter, tack för era svar!
Go morron! Har suttit uppe och tänkt hela natten hit och dit. Stängde av mobilen så att inte han kunde höra av sig och försökte tänka lugnt och skyffla känslorna åt sidan. Det är inte lätt och då klart så gick det inte helt, men jag läste vad ni slrivit om och om igen, bara för att försöka "bryta tankarna".
Och jag tänker lägga ner att ha det s.k. "hämndsexet", även fast att jag jag nästan blir arg bara av att skriva det! Det är ju inte sexet i sig det handlade om (även fast många kanske tror det) utan det handlar ju om att få göra nåt hemskt tillbaka, och det bästa tänkte jag då är att han får "smaka på sin egen medicin"! Men nu har jag ju bestämt mig för att inte göra det så...
Men jag har vissa funderingar om hur man reagerar på otrohet...ni skriver ju att jag inte är sjuk i huvet men tänker att så arg och bitter som jag är nu borde man inte bli...men det var också annorlunda med honom så sveket tog mycket mer denna gång. Sen också att det handlade om ett regelrätt förhållande och inte engångsknull på fyllan gjorde väl saken värre.
Vi var tillsammans I nästan 6 år, och två av dom åren var han ytterst utstuderat otrogen kom det fram.
När vi gjorde olika saker tillsammans t.ex åkte på kryssning eller hyrde fjällstuga, saker där själva syftet var att vi skulle göra det för oss, bara han och jag, hade han smsat henne, skrivit om hur han tänkte på henne och hur sexig hon var. Fattar ni!! Fy fan vad blåst man är!
Jag tycker det är starkt att jobba med sig själv + förhållandet efter ett svek som Elin79, det krävs en vilja att kunna lyssna, försöka förstå ur hans perspektiv och till slut förlåta. Det är en styrka jag inte besitter.
Men det vore otroligt skönt att partnern, som din man, också insåg vad han gjort, att han tog dina känslor på allvar och genuint ångrade sig och ville/försökte reparera det. Och idag oroar du dig aldrig, du litar på honom. Otroligt bra gjort!
Men vet ni vad det mest sjuka i allt det här är?
Jag kan mitt upp i alltihop överväga att ta honom tillbaka ibland! Men då tänker jag på vad han gjort och då går det över ganska fort. Men inte sticka under stolen med att jag saknar honom, väldigt mycket. Det förbannade jävla skitaset!
Jag använder det här forumet som nån slags dagbok märker jag...jag läser och tänker på allt ni skriver men vill bara poängtera att ni inte ska känna er tvungen att svara på mina långa inlägg "bara för att"(tack för att ni svarade på frågorna förresten!) . Ingen är min pykolog, så klart men ändå... bara att veta att någon kanske läser lite av det jag häver ur mig och att sen t.o.m få råd och "tips" betyder mycket. Tack för det!