Forum Sex & samlevnad Otrohet
  • Anonym (Ts)
    Tue 14 Jan 2020 12:23
    2512 visningar
    82 svar
    82
    2512

    Är det fel att vara otrogen som hämnd mot den som var otrogen först?

    ...om det bara är för att den andra ska få veta hur det känns? Jag tror det ibland kan bita mer än att inte säga ett ord, bara ta sina saker och lugnt gå därifrån. Eller om man väljer att stanna, gråta och skrika men likväl stanna kvar...

    Då kommer dom undan liiite för lätt enligt mitt tycke...

    Vad tycker ni? Är det lika illa att bedra som hämnd som att göra det först?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Är det fel att vara otrogen som hämnd mot den som var otrogen först?
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 14 Jan 2020 15:48
    #40
    Anonym (Tja) skrev 2020-01-14 15:43:18 följande:

    Kanske. Men nu slår du ju två flugor i en smäll. Ligga OCH hämnas.


    Nix, så är det inte.
    Tecum skrev 2020-01-14 15:44:19 följande:

    Det hade varit både enklare och snyggare. Men du är ju inte säker på att du vill göra slut, då är hämndsexet ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.

    Fast jag tycker inte att kakan verkar vara något vidare...


  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 14 Jan 2020 15:49
    #41
    Anonym (Tja) skrev 2020-01-14 15:43:18 följande:

    Kanske. Men nu slår du ju två flugor i en smäll. Ligga OCH hämnas.


    Nix, så är det inte.
    Tecum skrev 2020-01-14 15:44:19 följande:

    Det hade varit både enklare och snyggare. Men du är ju inte säker på att du vill göra slut, då är hämndsexet ett sätt att både äta kakan och ha den kvar.

    Fast jag tycker inte att kakan verkar vara något vidare...


  • Anonym (mysel­f)
    Tue 14 Jan 2020 15:51
    #42

    Om min partner har varit otrogen mot mig, så ska jag aldrig mer kunna lita på honom och detta är lika med att jag inte ska kunna leva med honom. Och i så fall ser jag ingen vits med att hämnas genom att vara otrogen mot honom. Det är inte fel, det är bara dumt.

  • Anonym (Elin7­9)
    Tue 14 Jan 2020 16:12
    #43
    Anonym (Ts) skrev 2020-01-14 15:32:53 följande:
    Ja, det finns lyckliga slut ibland och dom jag skrev så har jag tänkt annorlunda tidigare men om man väljer att göra en sån här sak mot någon man påstår sig älska förtjänar man inte skit då? Och jag har lärt mig sen tidigare att dom inte lär sig ett skit om man bara går.

    Önskar jag kunde ta det som du men den här gången får det fan vara nog!

    Jag vet att jag sänker mig till hans nivå och lite av min värdighet dör men jag får ge tillbaka lite av min smärta till det aset som gav mig den iaf!

    Men visst, jag kan försöka svälja det här också men då exploderar jag!
    Du ska inte svälja något för sakens skull. Den bitterheten kommer bita dig i röven big time så småningom. Du ska kanske inte heller gå ut och göra samma sak bara för sakens skull. Om du bär huvudet högt och hanterar det här så snyggt du kan så kan det säkert ha samma effekt. Om du visar den här personen att du fått nog, du sänker dig inte till den nivån utan nu bara så.. stopp. Här går min gräns.

    För oss så var det en engångsgrej, bara en riktigt jäkla dum grej. Men att vi tog tag i det snabbt, var så mogna att vi insåg att vi behövde hjälp (var också små barn inblandat) och försökte hålla en bra nivå på samtalen gjorde att min ilska och bitterhet la sig rätt snabbt. För terapeuten sa till honom vad han måste göra för att återvinna mitt förtroende och eftersom han ville det så gjorde han det. Han skulle vara ärlig, övertydlig och svara på precis allt jag frågade. För att det var en del av min bearbetning och annars skulle jag gå runt och undra och skapa hjärnspöken av varenda liten detalj. 

    Sen är det svårt förlåta också, det ska jag inte sticka under stolen med. Men jag ville ge det en chans till. Ge honom en chans.
    Och den skam  som min kille fick leva med och alla frågor som han fick av nära och kära vartefter detta sipprade ut - det var nog rätt tufft för honom. Det sved. Men han stod rakryggad och sa som det var. Och det gjorde nog att han vann respekt. Inte nånsin har någon ifrågasatt vår relation efter det.

    Vi kanske skiljer oss i vår, vem vet. Eller så dör vi ihop på hemmet haha. Jag är väldigt pragmatiskt lagd, det blir som det blir. Ingen av oss vet hur det gått om vi separerat där och då men vi har det väldigt bra idag.
  • molly5­0
    Tue 14 Jan 2020 16:43
    #44
    +1
    Anonym (Ts) skrev 2020-01-14 12:23:58 följande:

    ...om det bara är för att den andra ska få veta hur det känns? Jag tror det ibland kan bita mer än att inte säga ett ord, bara ta sina saker och lugnt gå därifrån. Eller om man väljer att stanna, gråta och skrika men likväl stanna kvar...

    Då kommer dom undan liiite för lätt enligt mitt tycke...

    Vad tycker ni? Är det lika illa att bedra som hämnd som att göra det först?


    Jag förstår hur du känner. Jag har själv blivit bedragen så jag vet hur det är.
    Men jag tycker inte man ska sjunka till samma låga nivå som den som varit otrogen. Det är lika illa som att vara otrogen från första början.
    Om han verkligen ångrar sig och är ledsen som du skriver så lär han må dåligt ändå om du dumpar honom.
    Jag tror det är en bättre hämnd att gå vidare och hålla huvudet högt.
  • Anonym (Ts) Trådstartaren
    Tue 14 Jan 2020 22:50
    #45

    Ni som blivit bedragen, kände ni aldrig en sån jävla ilska och begär efter att såra dom jävlarna så starkt att ni inte visste var ni skulle ta vägen?? Hur kom ni över dom känslorna? Hur gick ni ifrån att känna så till att kunna tänka klart och lugnt igen?

    Jag är så jävla arg...så in i helvete jävla arg!!! Han lurade mig, inte bara en gång utan flera! Åkte bort med henne, smsade, mailade och GULLADE för fan med henne!

    Nu skiter jag i om ingen svarar eller inte, jag har ingen att prata med så jag tänker spy ur mig allt nu!!!

    Han har suttit med mig i soffan och kramats och skrattat och hela jävla tiden satt det jävla aset och väntade på ett sms ifrån nån annan! Han har låtsas haft tråkigt på nåt hotell när han egentligen var med henne!

    Å han har MAGE att gråta och kräla!!! Jag vill inte gråta jag vill fan inte det för han är ett jävla svin som sket i allt!

    Jag sa att jag litade på honom! Jag litar inte på någon men jag litade på han. Han visste allt och jag betydde ingenting inte ett jävla skit! HAN anklagade MIG!

    Ditt förbannade svek fulla as, hur kunde du ens titta mig i ögonen? ! Du VISSTE allt och jag kände mig trygg med dig. Jag LITADE på dig, så jävla mycket! Jag ordnade allt, hon flinade mot dig och du valde henne. Fattar du att vi aldrig kan gå tillbaka?? Fattar du verkligen det??

    Jag har sett bilden, den bilden jag trodde var menad för MIG, som jag blev glad för, tackade för t.o.m!

    NU gråter du. Och jag vill slå och sen krama, eller krama och sen slå. Du betydde mer än nån annan, du visste om allt, och du skrattade åt mig för det. FÖRSTÅR DU HUR DET KÄNNS??! Jag vill göra mot dig som du gjorde mot mig. Sjukt eller hur? Du fick mig att känna så här, DU!

    Jag fattar inte hur jag kunde bli sån här, och allt p.g.a DETTA! men jag litade på dig. Du var DEN ENDA jag litade på!! Och så var du så här falsk hela tiden. Hela denna förbannade tid var du falsk...

    Jag hoppas du gråter och våndas, jag sitter och skriver om den här skiten på ett jävla FORUM för ingen kan lyssna och det visste du också! du kanske sitter och hoppas? Fan ta dig om du hoppas! Du är ett jävla as!! Jag pallar inte och det p.g.a det val du gjorde. DU valde detta inte JAG!

    Du skäms, du gråter, men det skulle du ha gjort DÅ, nu är det för sent! Förstår du?!

    Jag går sönder nu. Fatta det. Dra ända in i helvete.

  • Anonym (Ma48)
    Tue 14 Jan 2020 23:32
    #46

    Varför ?

    Gör slut

    Hitta någon som du älskar istället

    Annars är du samma bitter människa som bara vill nån annan ont .....

  • Anonym (Kör)
    Tue 14 Jan 2020 23:37
    #47
    Anonym (Ts) skrev 2020-01-14 22:50:51 följande:

    Ni som blivit bedragen, kände ni aldrig en sån jävla ilska och begär efter att såra dom jävlarna så starkt att ni inte visste var ni skulle ta vägen?? Hur kom ni över dom känslorna? Hur gick ni ifrån att känna så till att kunna tänka klart och lugnt igen?

    Jag är så jävla arg...så in i helvete jävla arg!!! Han lurade mig, inte bara en gång utan flera! Åkte bort med henne, smsade, mailade och GULLADE för fan med henne!

    Nu skiter jag i om ingen svarar eller inte, jag har ingen att prata med så jag tänker spy ur mig allt nu!!!

    Han har suttit med mig i soffan och kramats och skrattat och hela jävla tiden satt det jävla aset och väntade på ett sms ifrån nån annan! Han har låtsas haft tråkigt på nåt hotell när han egentligen var med henne!

    Å han har MAGE att gråta och kräla!!! Jag vill inte gråta jag vill fan inte det för han är ett jävla svin som sket i allt!

    Jag sa att jag litade på honom! Jag litar inte på någon men jag litade på han. Han visste allt och jag betydde ingenting inte ett jävla skit! HAN anklagade MIG!

    Ditt förbannade svek fulla as, hur kunde du ens titta mig i ögonen? ! Du VISSTE allt och jag kände mig trygg med dig. Jag LITADE på dig, så jävla mycket! Jag ordnade allt, hon flinade mot dig och du valde henne. Fattar du att vi aldrig kan gå tillbaka?? Fattar du verkligen det??

    Jag har sett bilden, den bilden jag trodde var menad för MIG, som jag blev glad för, tackade för t.o.m!

    NU gråter du. Och jag vill slå och sen krama, eller krama och sen slå. Du betydde mer än nån annan, du visste om allt, och du skrattade åt mig för det. FÖRSTÅR DU HUR DET KÄNNS??! Jag vill göra mot dig som du gjorde mot mig. Sjukt eller hur? Du fick mig att känna så här, DU!

    Jag fattar inte hur jag kunde bli sån här, och allt p.g.a DETTA! men jag litade på dig. Du var DEN ENDA jag litade på!! Och så var du så här falsk hela tiden. Hela denna förbannade tid var du falsk...

    Jag hoppas du gråter och våndas, jag sitter och skriver om den här skiten på ett jävla FORUM för ingen kan lyssna och det visste du också! du kanske sitter och hoppas? Fan ta dig om du hoppas! Du är ett jävla as!! Jag pallar inte och det p.g.a det val du gjorde. DU valde detta inte JAG!

    Du skäms, du gråter, men det skulle du ha gjort DÅ, nu är det för sent! Förstår du?!

    Jag går sönder nu. Fatta det. Dra ända in i helvete.


    Nu kmr jag bli halshuggen av halva forumet men helt ärligt så tror jag att du hade mått rätt bra av att få till det med någon annan och sen kunna trycka upp det i fejan på honom
  • Anonym (Elin7­9)
    Wed 15 Jan 2020 08:57
    #48

    Jag förstår hur du känner, jag förstår verkligen det. Man känner sig så arg, lurad, bedragen, LEDSEN, rasande och skör.

    Det som räddade oss och gjorde att jag inte gick fullständigt bärsärk var främst såklart för att kärleken fanns kvar. Vi VILLE lösa det här och fortsätta tillsammans. Och sen att vi hade ett litet barn. Jag hade inte tid att lägga fokus på min kille och vad han hade gjort, det kunde inte ta överhanden, för då hade jag inte kunnat ta hand om mitt barn. Det är något primitivt, något djuriskt, när någon eller något hotar ens barn.

    Att vi hade barn ihop var också ingången till att vi snabbt bokade tid för rådgivning för vi kunde inte prata och därmed inte heller komma överens om hur vi skulle göra med barnet. Hur ofta skulle vi växla över, var skulle han huvudsakligen bo, hur gjorde vi när vi skulle jobba etc. Vi behövde HJÄLP!
    Och sen vartefter jag fick veta mer vad som hade hänt så insåg jag att det här var inget som han planerat eller tänkt upprätthålla utan det var en panikgrej pga han mådde dåligt. Jag var otroligt ledsen över att han valde att vända sig till någon annan i det läget, istället för att ta upp det med mig men ja.. det var hans val.

    Personen han hade varit med var heller inte någon gemensam bekant, någon på hans jobb eller någon som vi riskerade att stöta på i vardagen vilket gjorde det lättare.

    Sen såklart hade jag perioder då jag kunde bli arg igen. Men eftersom han fortsatte gå med på par-samtalen, fortsatte bekräfta mig och "göra som terapeuten sa" så växte min tillit igen. 

    Jag gjorde ett val att förlåta. Jag sätter mig inte på några höga hästar för det, men som jag skrev förut så är jag väldigt pragmatiskt lagd. Det här löser vi. Det här är vad som hänt, jag vet inget om morgondagen. Vi försöker lappa ihop det här, kanske går det, kanske inte. Vi kanske överlever ett år innan bitterheten kommer...eller så gör den inte det.

  • molly5­0
    Wed 15 Jan 2020 09:06
    #49
    Anonym (Ts) skrev 2020-01-14 22:50:51 följande:

    Ni som blivit bedragen, kände ni aldrig en sån jävla ilska och begär efter att såra dom jävlarna så starkt att ni inte visste var ni skulle ta vägen?? Hur kom ni över dom känslorna? Hur gick ni ifrån att känna så till att kunna tänka klart och lugnt igen?

    Jag är så jävla arg...så in i helvete jävla arg!!! Han lurade mig, inte bara en gång utan flera! Åkte bort med henne, smsade, mailade och GULLADE för fan med henne!

    Nu skiter jag i om ingen svarar eller inte, jag har ingen att prata med så jag tänker spy ur mig allt nu!!!

    Han har suttit med mig i soffan och kramats och skrattat och hela jävla tiden satt det jävla aset och väntade på ett sms ifrån nån annan! Han har låtsas haft tråkigt på nåt hotell när han egentligen var med henne!

    Å han har MAGE att gråta och kräla!!! Jag vill inte gråta jag vill fan inte det för han är ett jävla svin som sket i allt!

    Jag sa att jag litade på honom! Jag litar inte på någon men jag litade på han. Han visste allt och jag betydde ingenting inte ett jävla skit! HAN anklagade MIG!

    Ditt förbannade svek fulla as, hur kunde du ens titta mig i ögonen? ! Du VISSTE allt och jag kände mig trygg med dig. Jag LITADE på dig, så jävla mycket! Jag ordnade allt, hon flinade mot dig och du valde henne. Fattar du att vi aldrig kan gå tillbaka?? Fattar du verkligen det??

    Jag har sett bilden, den bilden jag trodde var menad för MIG, som jag blev glad för, tackade för t.o.m!

    NU gråter du. Och jag vill slå och sen krama, eller krama och sen slå. Du betydde mer än nån annan, du visste om allt, och du skrattade åt mig för det. FÖRSTÅR DU HUR DET KÄNNS??! Jag vill göra mot dig som du gjorde mot mig. Sjukt eller hur? Du fick mig att känna så här, DU!

    Jag fattar inte hur jag kunde bli sån här, och allt p.g.a DETTA! men jag litade på dig. Du var DEN ENDA jag litade på!! Och så var du så här falsk hela tiden. Hela denna förbannade tid var du falsk...

    Jag hoppas du gråter och våndas, jag sitter och skriver om den här skiten på ett jävla FORUM för ingen kan lyssna och det visste du också! du kanske sitter och hoppas? Fan ta dig om du hoppas! Du är ett jävla as!! Jag pallar inte och det p.g.a det val du gjorde. DU valde detta inte JAG!

    Du skäms, du gråter, men det skulle du ha gjort DÅ, nu är det för sent! Förstår du?!

    Jag går sönder nu. Fatta det. Dra ända in i helvete.


    Jag valde att sysselsätta mig med andra saker. Saker som fick mig att må bra.
    Och så umgicks jag med mina vänner. Gick ut med dem och hade kul och kom på andra tankar för en stund.
    Om han sen dök upp ute och fick se mig från mina bästa sidor och fick se vad han förlorat så kändes det bara bättre.
    Jag hade även min familj som stöd.
    Samtidigt gick jag hos en samtalsterapeut och fick prata av mig.
    Visst kände jag att jag ville hämnas. Framförallt med tanke på att den han bedrog mig med var en av mina bästa vänner.
    Men jag ville samtidigt vara den större människan som kunde visa att jag tog det på ett bra sätt.
    Visst var jag både arg och ledsen. Fruktansvärt! Men jag försökte att inte visa det utåt.
    Och jag tror att det tog mer på mitt ex att jag valde att dumpa och gå vidare med mitt liv och att jag sen träffade min nuvarande man.
    Mitt ex har än idag svårt att prata med mig om vi råkar springa på varandra ute på stan.
    Och det känns bättre för mig än all hämnd i världen.
Svara i tråden
Svar på tråden Är det fel att vara otrogen som hämnd mot den som var otrogen först?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies