Anknytning

Du har precis själv svarat på din fråga. 

Men snälla nån. Ungen är 3 minuter gammal och du tror att er anknytning är förstörd för att pappan höll i honom. Orkar inte ens ge ett vettigt svar..

Jag födde vaginalt och bebisen fick efter 2 min på bröstet/i min famn tas ifrån mig för att hjälpa henne att få ur sig det sista fostervattnet. Sen hade vi ca 20 min tillsammans innan jag blev tvungen att åka iväg och sys på operation. Efter 5 timmar (bedövningen var tvunget att vara ut helt innan jag fick åka ner till bb) kunde jag komma tillbaka, men var så utmattad efter en långdragen förlossning att jag somnade och bebisen var fortsatt med pappan. Jag var så utslagen att jag inte kunde känna att jag verkligen kunde vara med henne, även om jag egentligen ville. Idag är hon 15 mån och vi har en fin anknytning. Mamma är nummer ett och pappa funkar när mamma inte är där ;)

Hud mot hud och att lyssna till barnets signaler är det som påverkar anknytningen. Inte vad som händer just efter födseln. Du/vi har inte förstört något och jag tycker att du ska släppa dessa tankar. Går det inte att släppa, prata med bvc så du kan få hjälp att bearbeta det. Jag tyckte också att det var tufft första tiden, delvis pga dåligt samvete över att jag inte var sådär nykär och inte ens minns första dygnet. Men jag fick också en förlossningsdepression och behövde bearbeta alla känslor som kom och inte kom där direkt efter födseln. Hur mår du i övrigt?

Jag födde vaginalt och bebisen fick efter 2 min på bröstet/i min famn tas ifrån mig för att hjälpa henne att få ur sig det sista fostervattnet. Sen hade vi ca 20 min tillsammans innan jag blev tvungen att åka iväg och sys på operation. Efter 5 timmar (bedövningen var tvunget att vara ut helt innan jag fick åka ner till bb) kunde jag komma tillbaka, men var så utmattad efter en långdragen förlossning att jag somnade och bebisen var fortsatt med pappan. Jag var så utslagen att jag inte kunde känna att jag verkligen kunde vara med henne, även om jag egentligen ville. Idag är hon 15 mån och vi har en fin anknytning. Mamma är nummer ett och pappa funkar när mamma inte är där ;)

Hud mot hud och att lyssna till barnets signaler är det som påverkar anknytningen. Inte vad som händer just efter födseln. Du/vi har inte förstört något och jag tycker att du ska släppa dessa tankar. Går det inte att släppa, prata med bvc så du kan få hjälp att bearbeta det. Jag tyckte också att det var tufft första tiden, delvis pga dåligt samvete över att jag inte var sådär nykär och inte ens minns första dygnet. Men jag fick också en förlossningsdepression och behövde bearbeta alla känslor som kom och inte kom där direkt efter födseln. Hur mår du i övrigt?

Prata med bvc om och när du känner att du kan behöva stöd i bearbetning. Bvc kan skjutsa dig vidare till terapeut.

Det låter ju som ni hade en helt normal första dag, med alla tester och kontroller. Jag är hundra procent säker på att du inte behöver känna dig orolig över anknytningen och så ni hade det första dygnet låter samma som familjer som föder vaginalt. Dvs, just kejsarsnittet har, vad jag tror, inte påverkat ett dugg.