Forum Familjehem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Klarar inte av att vara mamma

    Ons 15 jan 03:44 Läst 0 gånger Totalt 32 svar
    Anonym (Vuxet barn)
    Visa endast
    Ons 15 jan 03:44

    Jag känner mig som ett vuxet barn o beter mig som ett oxå. Har en bebis på 9 månader som jag endast klarar att ta hand om för att min familj hjälper mig varje dag flera timmar om dagen. De tror jag ska klara det själv sen när barnet e äldre men jag märker att det inte kommer bli nån förändring med mig. Familjen vill igentligen inte hjälpa till utan hoppas att ja är en normal vuxen som tar ansvar för mitt eget barn sen när det inte är bebis längre. Jag varken vill eller orkar ta hand om mitt barn men många gånger vill jag fast orkar inte riktigt. Tycker det är för svårt att göra allt hushållsarbete o även att komma ihåg att göra allt o vill inte skriva listor hela tiden. Nu undrar ni säkert men varför skaffa barn då?!! Jag blev inte gravid planerat o när jag skulle göra abort klara jag inte av det!!

    Men undrar nu om jag borde berätta för socialtjänsten? Å ena sidan vill jag att de tar barnet ifrån mig så barnet kan får det bättre med en ny mamma som orkar o är en ansvarsfull vuxen o jag slipper va stressad hela tiden av alla måsten som jag inte känner mig mogen för. Å andra sidan skulle ja sakna mitt barn jättemycket för jag älskar henne. Känner mig konstant stressad om jag måste göra för mycket olika saker så jag är oftast så passiv jag bara kan för att inte tappa orken helt. Går nästan aldrig nånstans med min bebis om jag inte får skjuts av nån i familjen, vill inte ha ansvaret utomhus där allt är oförutsägbart. När jag väl gjort nåt ansträngande själv som åkt iväg o handlat själv med bebisen så blir jag så trött efter att jag ibland inte har ngt tålamod kvar sen om bebisen är gnällig utan då händer det att jag lägger ifrån mig bebisen och låter henne skrika för annars är jag rädd att jag gör ngt dumt till sist. Vad ska jag ta mig till för de här e inte bra för min bebis men ja vet inte vilket som e värst, mest för min bebis skull.

    E det värre att bli kvar med en mamma som inte orkar ta vuxenansvar och beter sig som ett barn många ggr eller att soc tar en o placerar en i familjehem? Vad tror ni? För jag kommer nog inte kunna/vilja/orka ändra på mig om det inte sker automatiskt me tiden då.... ska tillägga att jag har autism med som gör vardagen så svår och jag äter dåligt oxå som ger mig dåligt med energi.

    Lägger mig alltid olika tider på nätterna.

    Visst skulle mitt barn få det bättre utan mig?

    Säg det bara så gör jag något åt det. Vilken ålder e hon som minst känslig för att hamna i en ny familj? Vill inte att hon ska bli traumatiserad

    Vet jag är en hemsk människa och mamma det står jag för men vad ska jag göra med mitt stackars barn?

  • Anonym (Lisa)
    Visa endast
    Ons 15 jan 03:48 #1

    Varför tror du att du inte orkar med? Har du depression eller så? Fungerade livet innan du fick barn?

  • Anonym (Vuxet barn) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 15 jan 03:51 #2
    Anonym (Lisa) skrev 2020-01-15 03:48:00 följande:

    Varför tror du att du inte orkar med? Har du depression eller så? Fungerade livet innan du fick barn?


    Jag har depression oxå. Ångest varje dag med men vill inte ha mediciner. Livet fungerade dåligt innan med och jag mådde ofta ännu sämre än nu. Därför vill jag igentligen ha mitt barn kvar men jag vet att det nog är egoistiskt om jag behåller bara för att själv må lite bättre. Vill inte förstöra henne. Jag borde inte behållit barnet men som sagt klarade inte av att göra abort
  • Anonym (Lisa)
    Visa endast
    Ons 15 jan 03:55 #3
    Anonym (Vuxet barn) skrev 2020-01-15 03:51:49 följande:

    Jag har depression oxå. Ångest varje dag med men vill inte ha mediciner. Livet fungerade dåligt innan med och jag mådde ofta ännu sämre än nu. Därför vill jag igentligen ha mitt barn kvar men jag vet att det nog är egoistiskt om jag behåller bara för att själv må lite bättre. Vill inte förstöra henne. Jag borde inte behållit barnet men som sagt klarade inte av att göra abort


    Kanske skulle mediciner och terapi för dig att komma upp över vattenytan så att du orkar med lite bättre? Jag tror personligen att det är bättre för ditt barn att vara med sin mamma, men din skyldighet som mamma är att se till att må så bra som möjligt. Att inte trösta henne när hon är ledsen är oacceptabelt, det gör henne otrygg. Socialtjänsten kanske kan erbjuda dig stöd? Annars låter det som att du har ett bra nätverk omkring dig!
  • Anonym (Vuxet barn) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 15 jan 04:03 #4
    Anonym (Lisa) skrev 2020-01-15 03:55:50 följande:

    Kanske skulle mediciner och terapi för dig att komma upp över vattenytan så att du orkar med lite bättre? Jag tror personligen att det är bättre för ditt barn att vara med sin mamma, men din skyldighet som mamma är att se till att må så bra som möjligt. Att inte trösta henne när hon är ledsen är oacceptabelt, det gör henne otrygg. Socialtjänsten kanske kan erbjuda dig stöd? Annars låter det som att du har ett bra nätverk omkring dig!


    Terapi kan jag gå med på men när ja testat att prata med sjuksköterska så tjatar de bara om mediciner och jag har testat för några år sen. Det blev inte mkt skillnad och när jag trappade ner för o till sist sluta så fick jag abstinensbesvär så de ljög att medicinen inte var beroendeframkallande! Jag hade frågat om det flera ggr men de sa nej varje gång och nyligen har jag läst att de visst är beroendeframkallande så jag hade rätt oh de ljög. Då kan de ljuga om annat med. Men kunde provat med bara terapi om det ens hjälper ?

    Jag har gjort så många ggr men inte regelbundet att ja inte tröstar henne. Men när jag tappar helt tålamodet är jag rädd för vad jag kan göra mot henne om jag inte går därifrån. Har läst att det är bättre att göra så. Blir bara högst 10 minuter oftast mindre sen tröstar jag såklart när jag lugnat ner mig
  • Anonym (Kvinn­a36)
    Visa endast
    Ons 15 jan 05:55 #5

    Jag tycker du borde ta kontakt med socialtjänsten. En diskussion med dem betyder inte automatiskt att du måst ge upp ditt barn. Det finns en mängd med olika stödtjänster för att underlätta svåra situationer.

    Jag jobbar till exempel som frivillig för Rädda Barnen och via socialtjänsten kommer det familjer som har det tungt. Barnet eller barnen får stanna hos mig ett veckoslut eller mera i månaden för att ge föräldern en paus. Ibland har jag barnet varit hos mig en hel vecka i sträck. Barnet som för tillfället bor hos mig gör det på grund av sjukdom i familjen och mamman orkar inte utan att få ledigt ibland. Situationen kommer att bli bättre när barnet blir äldre och mera självständigt. Det finns inga som helst planer på att barnet inte skulle stanna hos sin mamma. Det är frågan om att underlätta situationen så att mamman inte bryter ihop under perioden då barnet konstant behöver vård och mamman inte får pauser.

    Det finns andra typer av stöd som socialtjänsten kan erbjuda. Tänk inte på det som ett beslut att hålla barnet eller ej bara för att pratar med dem. Det är ett sätt för dig att bekanta dig med möjligheterna som kan underlätta din situation utan att du måst ge upp barnet.

  • Ons 15 jan 05:58 #6

    Nu har du två val

    1: du börjar med medeciner och terapi ( vilket du inte kommer ångra då de kommer hjälpa)

    2: ring soc

  • Anonym (Lite salt)
    Visa endast
    Ons 15 jan 06:01 #7

    I din situation hade jag kontaktat socialtjänsten och hört vad de sagt. De har olika metoder att stötta föräldrar, så testa om det hjälper. Och hjälper inte det är det kanske bättre för alla att barnet får ett fosterhem, men då vet du att du provat allt.

  • Anonym (Kvinn­a36)
    Visa endast
    Ons 15 jan 06:36 #8
    Lilant skrev 2020-01-15 05:58:47 följande:

    Nu har du två val

    1: du börjar med medeciner och terapi ( vilket du inte kommer ångra då de kommer hjälpa)

    2: ring soc


    Jag tycker inte de här två valen utesluter varandra. Fast TS börjar terapi är det bra att ta kontakt med soc. Det tar tid för terapi att hjälpa och tills dess lönar det sig att använda de stödtjänster som finns för familjer som har det tungt. 
  • Anonym (Peppa­r)
    Visa endast
    Ons 15 jan 07:36 #9
    Lilant skrev 2020-01-15 05:58:47 följande:

    Nu har du två val

    1: du börjar med medeciner och terapi ( vilket du inte kommer ångra då de kommer hjälpa)

    2: ring soc


    Hon kan väl göra båda sakerna???

    TS det behöver inte vara allt eller inget. Vänner till mig var stödfamilj en längre period, de hade ett barn vissa helger för att avlasta barnets föräldrar. Ring soc och fråga hur de kan hjälpa dig.
  • Anonym (.....­.)
    Visa endast
    Ons 15 jan 07:41 #10

    Att låta barnet skrika upp till tio minuter är ju inte bra. Men det är bra du är medveten om att detta inte funkar! Ta hjälp nu som övriga skrivit, hoppas det löser sig för din dotter. Alla barn förtjänar vara trygga och omhändertagna hemma

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll