Min syster aktiverar inte sina barn

Lite lagom stimulans är förstås bra men så små barn behöver faktiskt inte massor med aktiviteter utanför hemmet, men det är klart att det är bra om de får frisk luft och går till en lekpark ibland. Gör de absolut 0 så förstår jag din oro, men lekland mm är faktiskt inte gjort riktigt för så små barn så där kan de med fördel vänta tills de är 4-5. Du skrev om simskola men det är ju antingen babysim (och då är de för stora) eller ca 6 år som är det vanliga för simskola. Klart de kan gå och bada som familj, men sånt kanske de gör på sommaren, alltså utomhus? 

Om de går på förskola så räcker det väldigt långt i den åldern med stimulans. Mina barn var helt slut efter förskolan när de var så där små. Vi tog det rätt lugnt när vi var hemma, men visst var vi ofta i lekparken och gungade och sånt. 

Är man verkligen så gammal när man är 42 att man inte skulle orka något eller vad?

Det var till TS. Inte seriöst menat för förstår inte riktigt hur hon tänkte med att åldern skulle vara ett problem.

Jag är +45 och springer ifrån och orkar mer än 90% av de barn och ungdomar som jag är tränare för.

Fast det är kanske bara inbillning alternativt att de låter mig springa om dem för att vara snälla mot en sådan gammal tant som inget orkar

Förstår inte varför man ska fara och flänga med barnen hit och dit och tvinga dem till att bli stressade redan innan de börjat skolan...

Är nog mer osäkra föräldrar som hela tiden måste ha aktiviteter till sina barn.

Kollade just på olika aktiviteter som jag funderar att anmäla mina barn till när det blev för mycket och hoppade in lite på familjeliv och stötte på den här tråden. Jag har läst igenom alla svar. Mina barn är tre år, snart 4 och jag är själv i dilemmat hur många aktiviteter som är bäst för dom i den åldern. Två ggr i veckan går de på gymnastik som de älskar så det får dom gå kvar på. Sen tänkte jag att det hade kanske funkat med en till på lördagar eller nåt. Men det är svårt det där. Jag menar självklart vill man inte bli den där föräldern som skjutsar runt sina barn på 300 aktiviteter och där barnen blir stressade. Samtidigt vill man ju inte att de ska missa nånting heller, och som förälder vill man ju att ens barn ska utveckla sitt fulla potential.

För några år sedan var det inte såhär, nej. Men det beror ju också på att det inte ens fanns så många såna här aktiviteter att välja mellan. Bara för att dom här valen finns idag så kan det göra mig oerhört stressad faktiskt. Jag vet till exempel att mitt ena barn älskar musik och mitt andra barn älskar att spela fotboll, och sen vet jag samtidigt att det finns musikaktiviteter och organiserad fotboll som jag skulle kunna ta dom till och attack de antagligen skulle tycka att det var jättekul. Då är valet svårt. Det känns ju nästan som att man hämmar deras utveckling, eller iaf som att man inte uppmuntrar deras egenskaper, om man inte tar dom på det som man ser att de gillar eller är bra på.

Så jag får hela tiden påminna mig om att de är små fortfarande, att de kanske inte behöver allt i organiserad form ännu. Jag tror på en balans.

Jag skriver det här för att det låter på dom flesta här som att det skulle vara hemska föräldrar som aktiverar sina barn mycket. Jag tror inte det, i de flesta fall tror jag att de gör det för att de vill ge sina barn alla möjligheter de kan få, men de har inte förstått hur mycket som är lämpligt i förhållande till barnets ålder.

Sen är det många här som tar upp att man kan göra massa roliga saker med barnet hemma och att det räcker med det. Det håller jag absolut med om. Men det ts beskriver är ju att föräldrarna inte gör nånting med sina barn alls. Jag säger inte att barnen inte överlever, men visst skulle jag också reagera på det. Speciellt det hon säger att de aldrig ens går ut till lekparken. Det är ju lite trist måste jag säga. Iallafall på helgerna så borde de ju kunna ta ut barnen lite. Fast som en klok person här i tråden sa, så kan man ju som moster själv hjälpa till också. Det kanske skulle vara skönt för föräldrarna om nån tog ut barnen lite. Du kanske skulle göra både föräldrarna och barnen en tjänst?