Min syster aktiverar inte sina barn

Oj, jag har alltid fått höra och läsa att så små barn mår bäst av att helt enkelt vara med i vardagliga livet. För mycket aktiviteter kan påverka barnet negativt, och man ska vara lite försiktig och lyhörd till sitt barn. Alla barn är ju olika, det som ett barn orkar och klarar av, är för mycket eller för lite för ett annat. Din systers barn är troligtvis helt olika dina egna och inte har något behov av sådana aktiviteter.

Det finns ju några forskare och barnpsylologer som varnat för nya trenden att ha med sin bebis på allt (barnvagnsbio, bebiscafe, babysim, sångstunder etc) istället för att få vara hemma/i närområdet och upptäcka världen med mamma och pappa. Sen ska man säkert ta det med en nypa salt också, klart man kan ta med sina barn på olika aktiviteter. Men med måtta.

Jag har 3 barn i åldrarna 9,5 år, 3,5 år och 1 år och vi aktiverar dom inte särskilt mer än kanske gå på lekplatsen nån gång i veckan (ibland inte ens det på denna årstid, på sommaren oftare). Äldsta går en kurs på kulturskolan en gång i veckan och han tar med nån kompis hem från skolan nån gång i veckan. Ibland spelar vi nåt spel eller leker men helst vill vi att dom leker själva men dom får alltid vara med oss när vi gör saker, som handlar, lagar mat, tvättar och städar. Det räcker bra. Vi har inte varit på lekland sedan dom två yngsta föddes.

Man behöver inte aktivera sina barn, det gör dom så bra själv

De har det med andra ord som barn har haft det genom större delen av mänsklighetens historia fram till de senaste sådär 20 åren - de får hänga på sina föräldrar i vardagen och lära sig att roa sig på egen hand ...

Mina tvillingar hade inte heller varit på lekland i den åldern. Inte hade vi varit mycket i badhuset heller. De gick inte heller på babysim när de var bebisar. Öppna förskolan började vi gå på när de var 9-10 månader. 

Vi hade fullt upp med livet i övrigt och var ute i skogen istället på lediga stunder.

Är man verkligen så gammal när man är 42 att man inte skulle orka något eller vad?

Va

Självklart orkar man.

Men man är kanske inte så ängslig utan gör det man tycker är bäst i sin situation.

Vi gick aldrig till lekplatser, fanns ingen anledning.

Skog runt hörnet. Det fanns en jättefin lekplats på dagisets område, så han fick sin lekplatsdos ändå.

Dessutom var han duktig på att leka med sitt lego själv.

Dessutom behöver inte barn aktiveras hela tiden.

Barn måste få utrymme till att göra lite själv, ta det lugnt.

Misstänker att många barn blir så överaktiverade att de förlorar förmågan att komma på saker själva

Det var till TS. Inte seriöst menat för förstår inte riktigt hur hon tänkte med att åldern skulle vara ett problem.

Låter alldeles lagon enligt mig. " och 3 år är ju små barn liksom. Jösses

Ja, vi började med organiserade aktiviteter det år de fyllde 5 år. Innan dess har de "bara" fått vara med.

Hon kanske tillhör de som tror att 40-åringar har rullator ;)