Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Mår dåligt, känner mig fast i livet

    Ons 15 jan 13:58 Läst 0 gånger Totalt 7 svar
    Anonym (Jaja)
    Visa endast
    Ons 15 jan 13:58

    Jag har fastnat i en ond spiral av tankar och kommer inte ur det. Först och främst så trivs jag inte med mitt familjeliv. Jag har barn varannan vecka och har aldrig tyckt om det. Tidigare har jag kunnat träffa barnen ganska mycket även på pappans vecka, men sen hans nya flickvän flyttade in så vill han inte längre att vi ska behöva träffas kring barnen. Varken på deras aktiviteter eller vid hämtning/lämning. Förstår om de vill leva sitt familjeliv, men det känns väldigt tomt för mig som inte längre har kontakt med dem på samma sätt.

    Jag känner mig oerhört ensam i livet. Har ingen bra kontakt med mina föräldrar, men har två äldre syskon som jag träffar ibland. Jag har vänner som jag träffar flera dagar i veckan och försöker hålla mig sysselsatt. På dagtid studerar jag på distans, högskolenivå. Har ett extrajobb där jag också jobbar ensam, men kommer förmodligen inte få förlängt eftersom jag vabbat och mått mycket dåligt sista tiden.

    Min sambo är underbar, superkärleksfull och försöker göra mig glad på alla sätt han kan. Han älskar sitt jobb men åker iväg på utbildningar flera gånger per år där det ingår hotellnätter och drinkar med kollegor. Det får mig bara att känna mig ännu mer ensam och misslyckad som inte har något jobb. Vi hyr ett jättefint hus men har supermycket lån som tär på ekonomin.

    Jag vill flytta utomlands, komma bort och börja om. Med barnen förstås, men de lär jag inte få ta med mig någonstans och jag flyttar inte utan dem. Jag trivs inte här. Har så mycket barndomsminnen som gör ont i själen. Jag hatar staden jag bor i. Känner mig bara så ensam i livet. Som om ingen förstår mig. Som om det inte finns något för mig längre och jag vet inte vad jag gör här egentligen.

    Vet inte vad jag ville med detta. Skriva av mig som alla andra antar jag.

  • Ons 15 jan 14:05 #1

    Du kan inte fly från dig själv genom att flytta utomlands. Du får tyvärr ta med både dig själv och dina tankar och frustrationer. 
    Se till att klara av dina studier. Därefter kommer din tid. Allt har sin tid. Snegla inte på andra utan fokusera på dig själv, familjen och studierna. Du studerar väl för att så småningom få en karriär inom något du gillar? Man kan inte göra allt när man är ung. Men det kommer. Ha tålamod, sköt studierna - ha barnen varannan vecka. Njut av en kärleksfull sambo. 

    Det känns som om du strävar efter månen just nu. Livet kan vara besvärligt och ibland känns det som att man stampar i lera och kommer ingen vart. Men så är det ju. 

  • Anonym (J)
    Visa endast
    Ons 15 jan 14:09 #2

    Jag tycker inte du verkar varaså ensam, även om jag förstår att det inte motsvarar känslan du bär på. Du har ändå sambo, vänner och syskon som du umgås rätt mycket med. Så tänker att det är något inombords som du kanske behöver titta på, inte något utvändigt.

  • Anonym (A)
    Visa endast
    Ons 15 jan 14:12 #3
    Anna60 skrev 2020-01-15 14:05:18 följande:
    Du kan inte fly från dig själv genom att flytta utomlands. Du får tyvärr ta med både dig själv och dina tankar och frustrationer. 
    Se till att klara av dina studier. Därefter kommer din tid. Allt har sin tid. Snegla inte på andra utan fokusera på dig själv, familjen och studierna. Du studerar väl för att så småningom få en karriär inom något du gillar? Man kan inte göra allt när man är ung. Men det kommer. Ha tålamod, sköt studierna - ha barnen varannan vecka. Njut av en kärleksfull sambo. 

    Det känns som om du strävar efter månen just nu. Livet kan vara besvärligt och ibland känns det som att man stampar i lera och kommer ingen vart. Men så är det ju. 
    Kloka tankar
  • Anonym (Jaja) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 15 jan 14:14 #4
    Anonym (J) skrev 2020-01-15 14:09:10 följande:

    Jag tycker inte du verkar varaså ensam, även om jag förstår att det inte motsvarar känslan du bär på. Du har ändå sambo, vänner och syskon som du umgås rätt mycket med. Så tänker att det är något inombords som du kanske behöver titta på, inte något utvändigt.


    Jag är inte ensam alls. Men jag känner mig ensam. Tror jag. Känner mig ledsen och misslyckad.
  • Anonym (Jaja) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 15 jan 14:16 #5
    Anna60 skrev 2020-01-15 14:05:18 följande:

    Du kan inte fly från dig själv genom att flytta utomlands. Du får tyvärr ta med både dig själv och dina tankar och frustrationer. 
    Se till att klara av dina studier. Därefter kommer din tid. Allt har sin tid. Snegla inte på andra utan fokusera på dig själv, familjen och studierna. Du studerar väl för att så småningom få en karriär inom något du gillar? Man kan inte göra allt när man är ung. Men det kommer. Ha tålamod, sköt studierna - ha barnen varannan vecka. Njut av en kärleksfull sambo. 

    Det känns som om du strävar efter månen just nu. Livet kan vara besvärligt och ibland känns det som att man stampar i lera och kommer ingen vart. Men så är det ju. 


    Jag vet ju att det är så. Egentligen trivs jag ju med studierna och sköter dem hur bra som helst. Aldrig sen och fixar det bra. Har en dröm om att starta eget företag och har lite bokade grejer i sommar för att komma igång. Jag är ju påväg någonstans. Jag gör något jag trivs med och har strävat efter i många år. Jag har vänner. Jag har sambo och fantastiska barn. Varför känner jag mig då så misslyckad och tom? Varför känns allting så meningslöst för?
  • Anonym (J)
    Visa endast
    Ons 15 jan 14:17 #6
    Anonym (Jaja) skrev 2020-01-15 14:14:42 följande:

    Jag är inte ensam alls. Men jag känner mig ensam. Tror jag. Känner mig ledsen och misslyckad.


    Har det med ditt arbetsliv att göra, tror du?
  • Ons 15 jan 14:28 #7
    Anonym (Jaja) skrev 2020-01-15 14:16:52 följande:
    Jag vet ju att det är så. Egentligen trivs jag ju med studierna och sköter dem hur bra som helst. Aldrig sen och fixar det bra. Har en dröm om att starta eget företag och har lite bokade grejer i sommar för att komma igång. Jag är ju påväg någonstans. Jag gör något jag trivs med och har strävat efter i många år. Jag har vänner. Jag har sambo och fantastiska barn. Varför känner jag mig då så misslyckad och tom? Varför känns allting så meningslöst för?
    Det spelar ingen roll hur bra vi har det - innerst inne är vi alla ensamma, så är det bara. Men du har ju bättre förutsättningar än många. Gör du och sambon något ihop bara ni två? Kan det vara sånt du behöver? Eller har du något eget du brinner för? Fundera lite. Skriv för och emot-listor vad gäller ditt liv och tillvaro. Då kanske du hittar vad du är "missnöjd" med?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll