Lyckligare att flytta utomlands?

Det låter på dig som om du vill att det nya landet ska lösa dina problem. Det kommer inte hända, var du än flyttar. Att flytta till ett nytt land kan hjälpa genom att det tvingar dig själv att förändras. Du blir tvungen att fråga främlingar om hjälp, tvungen utforska nya områden och städer, tvungen att lösa problem, vilket kan ge dig en riktig kick och få dig att känna dig självständig och stark. Är du dock inte villig att göra detta kommer det inte funka. Själva flytten kan fungera som en katalysator, men det blir ju du som förändras, inte landet.
Men jag förstår hur du tänker, Sverige är inte ett socialt land. Det har varit lättare för mig att få kontakt med människor och få vänner i andra länder. Å andra sidan kan det också bero på att folk är mer nyfikna på en och mer villig att ta kontakt med, och hjälpa, en person från Sverige, än person från deras egna hemland.

För att flytta utomlands ska funka krävs en väldigt stark drivkraft, en stark vilja att må bättre och leva bättre. Min depression gav mig den drivkraften. Om du inte har den, kommer det inte funka, tyvärr... 

Självklart! Det är samma sak när man kommer till Sverige. Jag tyckte att så mycket var mer komplicerat och onödigt dåligt fungerande här. Det är inte "sämre" i andra länder, utan det är annorlunda. Och det tar tid att vänja sig. Jag säger bara att man måste räkna med detta.

Däremot, jag hade en irländsk pojkvän när jag bodde i Tyskland. Han klagade fortfarande hela tiden, och då hade han varit där runt 10 år, helt frivilligt. Det var visserligen överdrivet, men att man kan känna så ibland, det förstod jag absolut, sen jag själv bytt land. 

Precis så är det, jag vet. Jag blev jätteirriterad över alla kö-lappar och tyckte: Vad.... är det för trams med dessa vårdcentraler? Jag ville alltså gå till en läkare, inte till en vårdcentral. Och jag hade svårt med sånt som man skulle säga rakt ut i Tyskland, men inte i Sverige. Jo, det är tungt, man känner verkligen en kulturchock. 

Har du sökt hjälp för din psykiska ohälsa (låter lite som depression och/eller ADD)? Annars börja med att göra det så att du kan må bättre, bli mer stabil och se sedan till att slutföra din utbildning så att du har en examen. Då kan du också känna dig stolt att du har lyckats med något konkret. Vad är det du utbildar sig till?

Har du sparpengar? Om du har det så skulle jag unna mig att efter examen belöna mig själv med att resa runt eller volontärarbeta i ett land jag är intresserad av, kanske ett varmare land med mer solljus per år om du har tendenser för psykisk ohälsa, för att se om jag är intresserad av att flytta dit. Jag skulle råda dig att i så fall hyra ut din lägenhet i andra hand och att du väljer ett land där du kan språket så att det blir lättare att prata med nya människor och sköta allt praktiskt som behövas lösas. Känns ju som ett måste om du nu har tendenser att ge upp för minsta problem. Jag skulle gärna bo där det är mer soltimmar och där vi skulle kunna ha ett jobb som jämfört med kostnadsläget där kan tillåta oss att jobba mindre. Har bott i Kalifornien och soltimmarna var ju bra men kostnadsläget så högt så det krävdes så mycket jobb att det ändå mest var vanlig vardag med jobba, laga mat, diska, tv, sova så som många andra beskrivit.

Att allt är stängt på söndagar (och på lördag eftermiddagar, och på vardagar mellan kl. 13 - 15) beror på arbetslagen. Folk ska inte behöva jobba obekväma arbetstider. Numera har man lättat lite på det - förut var det rentav förbjudet i Tyskland att ha affärer öppna då. 

Om du vill ta igen tid, flytta absolut inte till ett annat land där du först måste vänja dig till allt och dessutom lära dig ett nytt språk! Det tar ganska många år tills man har etablerat sig där. Det första jag fick göra är ju en ny utbildning.

Vad hade du för utbildning förresten?

DET kan man förstås göra. Och om det är bara du, inte partner och barn också, så är det inte så stor grej. Finns det som du vill studera på engelska där då? Det är ju det som är avgörande. 

DET kan man förstås göra. Och om det är bara du, inte partner och barn också, så är det inte så stor grej. Finns det som du vill studera på engelska där då? Det är ju det som är avgörande. 

Ja det är bara jag och nej allt är på tyska, men det har ingen betydelse när det kommer till mitt framtida jobb. Om något så är det en fördel!

Nja, fortfarande inom Europa, men det är betydligt mildare än i Sverige. Jag växte dessutom upp i mellersta Norrland så jag är ju van vid ordentliga vintrar och kyla. Årstiderna här går i princip från vår, sommar, höst till vår igen. Det är ju inte fullt så mörkt heller, så det tycker jag absolut hjälper mig i alla fall.

Okej. Det är ju bra att du inte kommer vara helt ensam. Hur är dina chanser att få jobb där? Tänker att om du vill komma bort från din känsla av att ha misslyckats vill du ju inte riskera samma situation som du är i nu. Har dina bekanta några kontakter eller vet hur du enkelt kan få jobb?