Lyckligare att flytta utomlands?

Jag har bott i lite olika länder (Frankrike, Australien och Mauritius) men har hitintills alltid kommit tillbaka till Sverige efter några år. Jag har dock trivts både där och här och kommer troligen att flytta igen någon gång i framtiden, jag är lite rastlös och tycker om ny äventyr.

En regel som jag sett stämma väldigt ofta är att, om du inte trivs med dig själv eller livet i stort så kommer det att bli svårt att trivas någon annanstans bara för att man flyttar.

Klockrent! Denna typ av råd är precis det som jag behöver eftersom det är även mående och hur det är att flytta som helt jag behöver få inblick i. Fall det blir lättare eller fortfarande samma sak om jag flyttar, jag menar trivselmässigt.

Haha, jag skulle kunna skriva en bok

Trodde stereotypen snarare var att tyskar är humorbefriade och fyrkantiga.

Nja, mest är det ensammare här då jag känner färre här och det är en utmaning att förstå hur en massa praktiskt fungerar. Vad är det för sorts saker som du tycker är roliga? För mig är det något svårare att utöva min hobby här t.ex. Men det är festivaler/temadagar i grannstaden då och då. Har inte gått på dem, tycker mest det är jobbigt med högljudda människor som druckit för måna öl.
Har inte jättekoll på hur mörkare människor upplever det här. Har väl sett ett par historier i en grupp för invandrare om att de blivit nekade inträde på nån klubb, som de upplevde det på grund av sitt utseende/ursprung tyvärr. Vet inte hur vanligt det är.

Om du är ute efter en er avslappnad mentalitet och social atmosfär kanske Spanien eller Portugal vore nåt för dig? Har inte koll på hur det är att bo där då jag bara varit där ett kortare tag, men det är det intrycket jag fick.

Se till att göra din research, kanske provåka dit du funderar på att flytta några veckor om du kan innan du fattar beslut.

Börja fundera på vad det är som gör att du vill flytta. Är det att du inte trivs här? I så fall, vad är det du inte trivs med? Vad hoppas du att uppnå på det nya stället och hur ser du på dina möjligheter att uppnå det?

Jag har träffat många som blivit väldigt deprimerade när de flyttat utomlands då de förväntade sig ett annat liv där, och sena dra som faktiskt fått det bättre (eller samma) så klart.

När jag flyttade första gången var jag 21 och flyttade ensam till Paris, jag kunde inte ett ord Franska och kände ingen. Det var lite av en kalldusch i början då jag är en väldigt social person och alltid haft mycket vänner omkring mig, men efter några veckor så började universitstskursen jag hade skrivit in mig på och då löste sig allt. Efter detta så har jag inga problem att flytta då jag vet vad som väntar och hur jag ska tackla det.

Flyttade som 14-åring över sundet som "asylant" (inte helt okomplicerad bakgrund). Bor där än idag, och även om jag nu skulle kunna flytta hem efter gymnasiet då jag nu är myndig har jag inte för avsikt att göra det.

Då nordiska medborgare ju knappt är utlänningar i varandras länder i praktisk bemärkelse åtnjuter jag samma rättigheter som danskar, t.ex. gratis sjukvård inkl. sjukhusvård, subventionerad tandvård, gratis skolgång etc. Även socialbidrag fick jag tills jag fann ett deltidsjobb vid sidan av skolan.

Framförallt har jag sluppit de totalt oempatiska rötägg till myndighetspersoner som snarast utgör normen i Sverige, vilket är en ledtråd till varför jag hamnade här. Kommer nog söka till en utbildning i Lund efter gymnasiet, men tågpendla härifrån.

Så ja, trivs ofantligt mycket bättre här än i Sverige.

Att hitta en bostad samt ordna med flyttfirma är den tyngsta biten; därefter måste du folkbokföra dig i "din" kommun som EU-medborgare, vilket kräver giltigt pass/nationellt ID-kort samt papper som styrker vad du ska göra (jobb, studier etc.). 

Super bra svar!! Ja alltså, jag har ju haft svårt att liksom ta mig vidare i livet.. känns som jag bara står och stampar. Jag vill ju ha det lättare än att behöva gå motströms. Jag har föreställning om att livet någon annanstans är lättare än här. Jag vill ju inte bli mer deprimerad men det känns som saker kommer flyta på enklare om jag flyttar? Jag har lite folk jag känner men orkar liksom inte vara särskilt social numera då jag är rätt trött på mig själv.

Tycker du att det är mycket motgångar man får att flytta utomlands?

Okej! Hur länge bodde du i Sverige? Fanns det någon särskild anledning att du flytta? ( om jag får fråga)

Jag har flyttat från USA till Sverige och jag kan säga att jag är lyckligare här på många sätt. Det är många vardagsstressaker som har försvunnit och jag har svepts med i den svenska livsstilen som har förbättrat min hälsa. Jag har mer pengar i plånboken också i Sverige än jag hade i USA.

Är från Ösmo där jag växte upp med missbrukare till föräldrar som förvisso gav mig och min syster det grundläggande (mat+husrum) men i övrigt fullkomligt sket i oss.

Till slut skilde de sig, och att flytta till någon av dem var helt enkelt ohållbart, så min syster (som då fyllt 18) försökte få vårdnad om mig. Myndigheterna sköt ned detta rakt av med motiveringen att hon "saknade tillräcklig livserfarenhet för mitt bästa" (patetiskt!). De debatterade internt vilken förälder jag skulle tvångsplaceras hos, vilket en handläggare tack och lov erkände på telefon.

Blev då att desperat ringa danska myndigheter och förklara allt, varpå de erbjöd mig en liten möblerad etta i västra Köpenhamn samt hjälp med inskrivning i skola där.

Fanns inget förutom små värdesaker att ta med (laptop, pengar, ID osv.) så var relativt smärtfritt men ändå något att ta sig igenom.