Lyckligare att flytta utomlands?

Det man vill slippa i Sverige finns även i Tyskland, många gånger långt värre dessutom. Förutom det så behöver vi alla svenskar. Snart behövs de nog ännu mer.

Motgångar och motgångar, det får väl att dela upp dem intåg delar,

- de praktiska sakerna som behöver lösas så som jobb, lägenhet , el, mobilnummer osv..

- de mentala delarna som att skaffa sig ett syfte och en ny vänskapskrets

Det enklaste är ju om du skriver in dig på någon universitetskurs och börjar genom det (life hack).

Det praktiska bitarna är inte så värst tuffa utan mer en checklista att följa, speciellt nu med internet jag skulle också råda dig till att ta ett steg i taget om du har lägenhet här. Börja med att hyra ut den, det finns ingen anledning till at säga upp den på en gång, det finns det gott om tid att för om du bestämmer dig för att stanna. Det ätnings heller jättebråttom skriva ut dig ut sverige och andra sådana saker, jag har bott utomlands 7-8!år totalt och aldrig gjort det.

Sök jobb utomlands. Kolla med arbetsförmedlingen. Finns enkla ansökningprocesser inom EU. 
http://eu.riksdagen.se/du-i-eu/hit-vander-du-dig/bo-arbeta-och-studera/#Hitta-jobb-i-ett-annat-EU-land
https://arbetsformedlingen.se/for-arbetssokande/hitta-jobb/hitta-jobbet-utomlands

Du verkar behöva lite ombyte i ditt liv. Och det kanske hjälper dig att ta hand om din depression(?).

Vad kan du förlora på att prova? Trivs du inte finns Sverige kvar.

Vardag blir vardag även utomlands och Tyskland är som Sverige - fast för vuxna.

Du kan aldrig fly från dig själv men kanske kan du få en kick av att prova något nytt?

Jag har flyttat utomlands, fast i mitt fall var det TILL Sverige. Jag har inte ångrat det en ända dag, eftersom mitt hemland har mycket större problem med byråkrati, samhällsproblem, osv, osv. Däremot kan jag säga generellt så här - om du har rätt inställning till flytten, om du kan se de problem och motgångar som du ska stötta på där bara som nåt tillfälligt och nåt som du ska lära dig av, så är det värt ett försök. Om du tror att du ska fastna i att endast se problem i allt (istället av att leta efter lösning), så blir det inte bra - enda du ska göra där blir att skylla på fel ställe dit du hamnat, och på dig själv att du fattat det beslut.

Att flytta till ett annat land utan att kunna språket och utan att kom till ett socialt kontext, t ex jobb, är väldigt tufft och riskerar att bli väldigt ensamt. 

Även med ett jobb ställer det stora krav på att man själv tar tag i sin situation och bygger upp ett liv.

Andra förslag som lättare ger kan göra att man kommer in i ett socialt liv och får en nytändning är att plugga i ett annat land, volontärarbete eller liknade via någon organisation.

Mer ansvar på mannen? Nja... det bestämmer man förstås själv, det är ju ingen som hindrar en kvinna från att jobba. Men om man har barn, så märker man att man dels betalar mer skatt om båda jobbar och dessutom är barnomsorgen ofta dyr (det varierar mycket) och ibland också otillräckligt, dvs. kortare dagar. Så då tycker många familjer att det inte är värt det att båda jobbar.

Det beror ju helt på VAD du har läst. När jag kom till Sverige så hade jag läst en utbildning i Tyskland som inte ens finns i Sverige (en översättare-utbildning). Och jag fick inte heller räkna någonting när jag sedan här i Sverige läste engelska igen (ämneslärare). Generellt lär du inte ha mycket nytta av en oavslutad svensk utbildning i ett annat land. Och jag har svårt att tänka mig att det skulle gå att "läsa klart" i ett annat land. Men som sagt, det beror ju på vad det är, dvs. hur eftertraktat det är. 

Angående skyddsnät: Det fungerar alldeles utmärkt även i Tyskland, det bara skiljer sig i detaljerna, tycker jag.  Ofta är det så att man väljer lite mera själv och kanske måste ta lite mera initiativ själv också, men det man vanligtvis räknar som skyddsnät -  arbetslöshetsersättning, socialbidrag, sjukersättning - det är minst lika bra som i Sverige. Däremot är föräldrapenningen betydligt mindre och vård av sjukt barn fanns knappt (men jag tror det är bättre nu). Barnbidrag är minst lika mycket som i Sverige. Sjukförsäkring och skattelagar är mer komplicerade, men inte sämre för folk. Vissa saker finns i Tyskland, andra i Sverige, men det jämnar ut sig. 

Jag flyttade till Tyskland för min utbildning och jag skulle göra nästan vad som helst för att kunna flytta tillbaka till Sverige. De är så långt efter i allt vad onlinetjänster innebär, allting tar tusen år, kvinnor förväntas bli hemmafruar när de får barn, jag har svårt att "klicka" med tyskar och bli vän med dem. Om du inte lär dig språket kommer det bli väldigt jobbigt, den obligatoriska sjukförsäkringen är dyr och hela landet stannar upp på söndagar, allt är stängt och man kan inte göra någonting. Listan fortsätter och är lång och jag skulle råda dig att verkligen göra din research innan du tar något beslut.

Bara undrar - varför kan du inte flytta tillbaka? Vad som hindrar dig?

Mitt ex mår väldigt dåligt och han trodde alltid att han skulle bli lycklig om han flyttade. Vi gjorde den en gång, inom Sverige då. Sen ville han att vi skulle flytta utomlands, började med Europa och till slut ville han till andra sidan jorden. Vid det laget hade jag satt ner foten, jag ville inte flytta för att han mådde dåligt. Det blev ju aldrig bättre när vi flyttade första gången. Till slut skilde vi oss och när han mådde så dåligt att han inte kunde ta hand om barnen längre så var lösningen att äntligen flytta till andra sidan jorden. Men gissa vad som hände? Han blev inte lyckligare där. Och nu vill hans barn inte ha med honom att göra längre. 

Slutsats. Dina problem följer med dig vart du går. Flytta inte från något, flytta till något. Och ta inga stora beslut när du mår som sämst och vid den mörka tiden på året.