bizbelz skrev 2020-01-21 21:39:37 följande:
Hade aldrig några rejäla symtom mer än att jag blev ooootroligt trött i både huvud och kropp och lite foglossning från v 30 ungefär. Det lilla jag hade utav illamående, trötthet, ömma bröstvårtor osv kom nog i v 8 - 9, det var även först då jag tog ett gravtest som visade positivt. Något som också fick mig att ana att jag var gravid var även att mitt kiss ändrade karaktär(?) haha. Någon molvärk hade jag inte.
Nu har jag en pigg och glad liten pojke på snart 6 veckor!
Vissa klarar sig helt utan symtom, NJUT om så är fallet för dig. Även fast man blir orolig, men det blir du oavsett kan jag lova ;)
Försök att inte oroa dig, jag ägnade hela min graviditet åt att vägra ta in att jag var gravid pga hur orolig jag var att något skulle gå fel, kändes för bra för att va sant. Och det har varit svårt för mig att knyta an till min son nu i efterhand. Tror jag behövde ha bearbetat graviditeten under tiden jag var gravid för att kunna förstå att det faktiskt hänt. Först nu efter snart 6 v som jag börjar förstå att det är MITT barn. Känns fortfarande helt overkligt att ha varit gravid. Känns inte som att det ens hänt. Så försök att inte oroa dig, även fast det är svårt! :) risken är liten att något händer. <3
Tusen tack!! Känner mig lugnare och ska försöka ta in att jag faktiskt är gravid! Jag är ganska så som person, för att skydda mig så vågar jag inte tro på att det kan gå bra. Men jag ska verkligen försöka vända tankarna. TACK!